Webbens utveckling anges gärna i siffror. Och precis när de flesta börjat förstå vad som avses med webb 2.0 talas det nu på webbseminarier och i internetmedier bara om hur vi ska tolka nästa nuffra. Hos bloggaren Hans Kullin hittar jag en lika kort som koncis sammanfattning. Webb 1.0 = ni. Webb 2.0 = vi. Webb 3.0 = jag.

Bättre kan det inte sägas. I nätets första generation handlade det fortfarande om en traditionell mediemodell med en sändare och en mottagare, vilket resulterade i en passiv masskonsumtion av medier.

Nästa steg blev att göra webben tvåfilig och interaktiv, vilket fick till följd att det användarskapade och delade materialet hittade sina egna plattformar och att publiken blev en lika viktig huvudrollsinnehavare som de traditionella medierna.

Det tredje steget, som vi nu befinner oss i en uppstartsfas av, är mer mångfasetterat. Men den här gången är individen betydligt mer i centrum än tidigare. Nu handlar det inte bara om att få medverka på den mediala arenan utan om att tillfredsställa sina egna behov, med webbteknikens hjälp. Att själv styra flödena och få kontroll över sitt mediala liv.

Den mest givna symbolen för detta under 2007 var förstås det explosiva genombrottet för Facebook. Microsofts Steve Ballmer må kalla det en fluga och besökssiffrorna har möjligen nått sin kulmen – de senaste veckorna har de minskat för första gången – men drygt 30 miljoner unika besökare per dag är ändå respektingivande.

På Facebook är jaget i centrum ännu tydligare än vad det är på bloggar och andra sociala medier, eftersom hela grundidén här inte handlar om att synas, utan om att umgås med utvalda – och att göra sin egen hemmaplan till navet för all viktig kommunikation.

Under hösten skrev ABC News avtal med Facebook om att kunna ta plats med nyhetsämnen där. Det är en tydlig signal om hur den mediala arenan förflyttas: från det gemensamma torget till den personligt inredda lyan.

Detta kommer vi att få se mycket mer av. 2008 kan innebära det stora genombrottet för den personaliserade webbsidan. Dels som en fristående bygg-det-själv-sajt, där du väljer vad du vill ha: bilder, RSS-flöden, anteckningar, nyhetskällor och annat – och får det levererat till din egen miljö. Dels i form av integrerade applikationer på mediesajterna, såväl de traditionella som de sociala. Och kanske ännu ett par steg längre, med en mer ”semantisk” webb, som tolkar användarens vanor och kommer med nya rekommendationer på alla områden.

De senaste åren har en rad stora mediesajter dock trevat sig fram på området på nytt, från New York Times ”My times” till Googles satsning iGoogle.

En annan aktör är Netvibes, som erbjuder flöden från flera stora nyhetssajter – och som nu är på väg att göra det även på lokal basis. Även BBC erbjuder personanpassade sidor, i betaversionen av deras nya sajt.

Tiotusenkronorsfrågan om hur annonsörerna ska kunna hänga på denna skräddarsydda trend med mer personligt riktad reklam utan att det upplevs som alltför integritetskränkande fick inget riktigt svar under 2007. Facebook satsade djärvt med sitt Beacon-program, men tvingades till avbön.

Konsumenterna vill ha hjälp att gallra och sålla, så långt tänkte Facebook rätt. Men de vill också ha rätten att slippa. Jag bestämmer, helt enkelt.