Vad missar du inte en vanlig dag?
- Jag läser de fyra stora stockholmstidningarna under två timmar varje dag, vilket är långt över genomsnittet som jag tror är 23 minuter. Och då börjar jag med kvällstidningarna.

Varför det?
- Jag kan då läsa det som kvällstidningarna anser vara värt att ta med från morgontidningarna - i förkortad form. Det innebär att det inte tar så lång tid att läsa morgontidningarna, då kan jag koncentrera mig på som är unikt för dessa, nämligen kultur- och ledarsidorna.

Så det andra redaktionella materialet är inte värt att läsa?
–Jo, men det är det mest rationella sättet att läsa tidningarna, utan att det ska ta hela dagen.

Går du och köper kvällstidningarna på kiosken?
–Ja! Hur skulle jag annars göra? Jag rör inte morgontidningarna innan jag kan köpa kvällstidningarna på grund av den här rutinen.

Lockar det inte att röra dem i alla fall?
–Nej jag kommer ändå att läsa dem.

Läser du bloggar?
–Aldrig. De saknar betydelse, så vitt jag kan förstå.

Hur menar du?
–De är en sorts insändare. Det finns en magi var det trycka ordet finns som ger det en betydelse. Jag är på jakt efter det som formar samhällsdebatten som har betydelse och kan ge återverkningar. Det finns för alldeles för många bloggar, de har ingen vikt.

Du tror inte att du missar något i samhällsdebatten?
–Nej. Ingenting av betydelse kan hamna i en blogg utan det dyker upp i kommersiella medier. Det är så många andra som tror att det som finns i bloggosfären är av betydelse så att de bevakar den. Då slipper jag göra det.

Favorithemsidor?
–Nej. Jag tittar inte på hemsidor. Jag har svårt att få datorn att fungera. Jag hittar inte i de där datorvärldarna. Jag provade att googla mitt eget namn och fick en miljon svar. Då gav jag upp.

Allt mer sker på nätet, tidningarna satsar allt mer på näteditioner med snabba nyheter.
–Just snabba nyheter är det värsta jag vet, för de är alltid fel. Inte helt fel, men de är aldrig helt rätt, och således fel. Just snabbheten tillhör journalistikens förbannelser. När något kommer i den riktiga tidningen är det mer seriöst än det som de tjattrat ut på nätet.

Favoritmedium?
–Reportagebok, både att utöva och ta del av. Där ska reportern utreda ett sammanhang efter bästa förmåga. Utan deadline. Det är oslagbart. Det är motsatsen till en rapport-sändning som är en så förkortad verklighetsskildring att den alltid blir osann. Konventionen att vi ska uttrycka oss kort är så stark i journalistvärdlden. Att den är omöjlig att komma förbi. Det gör att medborgarna blir felinformerade.

Du ska ju vara valutfrågare i tv4 tillsammans med Göran Rosenberg. Kommer medborgarna att bli felinformerade då?

–Nej det är inte avsikten. Då ska vi inte ta upp tiden med larvigheter som att försöka sätta dit politikerna med kluriga räkneexempelfrågor.

Hur kommer man åt kärnan då?
–Drömscenariot är att etablera en hederlig kontakt med politikern. Ställa frågor på allvar och besvara dem på allvar, ett seriöst eftertänksamt samtal. Men det är svårt.

Varför det?
–Politikerna kan tolka den korta tiden som att de måste prata fort och mycket. Då dödar de sitt eget budskap. Så lätt är det inte.

Lyssnar du på radio när du skriver?
–Jag lyssnade länge på P 2, men nu fylls kanalen med annat. Klassisk musik är utmärkt när man skriver. Men vanligt prat är naturligtvis bara störande. Jag har olika perioder med olika tonsättare. Det lätta glada stämningsläget hos Mozart skulle kunna passa till en viss typ. Tungsinne från Brahms passar bättre till något annat. jag går runt hela den klassiska musiken varv på varv.

Samtida musik då?
–Den är jag helt oförstående inför. Men jag tycker det är kul att se Carola blåsa på. Det måste jag ju medge. Abba är bra i något partysammanhang. Men jag kan inte föreställa mig hur jag skulle kunna sätta mig ner och spisa vare sig Carola eller Abba.

Såg du Melodifestivalen.
–(tvekan) Jo det gjorde jag. Men hade jag levt ensam hade jag naturligtvis inte sett på den, knappt noterat att den ägt rum. Men som det sociala livet är organiserat i Sverige är det så att om man inte lever ensam så ser man på Melodifestivalen.

Bästa radioprogrammet då?
–Studio Ett. Det är nyheter, fast inte så jävla korta, och då blir det ju bättre. För kort och först är journalistikens förbannelse. Man ska berätta något så fort man hört talas om det innan man vet hur det ligger till. Sedan, när man vet hur det ligger till, är det ingen nyhet längre. Och fort ska det gå. Alltså felinformerar man ständigt medborgarna på grund av de konventionerna.

Medietrend över tiden?
–Att färre journalister ska gör ett större arbete på kortare tid. För att lönsamheten ska öka, det har präglat mediernas utveckling i medievärlden de senaste decennierna. Det har inneburit högre vinster och sämre informerade medborgare.

Men nu ska du sitta med valutfrågningen och har suttit som programledare i morgonsoffan i tv4 – som går med vinst. Hur går det ihop?

– Nej, man kan inte ge ut medier utan vinst. Det är ett dilemma. Det finns en möjlighet, det är att utöva journalistik i statstelevison och statsradio. Men nu har de börjat uppfatta sig som kommersiella också. De vill göra tv för dem som inte ser på tv i stället för att göra tv för dem som ser på tv. Det kommersiella tänkandet präglar medievärlden så starkt att det är ofrånkomligt.

Skulle du hellre vara valutfrågare i SVT än TV 4?
–(tystnad) Ja. Det finns ju en fördel i SVT som är obestridlig. Det är att man inte har reklamavbrott. Nu hoppas jag att reklamavbrotten ska ligga mellan utfrågningarna av partiledarna. Men ett avbrott mitt i en diskussion, det är fruktansvärt.

Blicka 20 år framåt!
– Då har vi bara en statstelevisionskanal. Den andra är utsåld till kommersiella intressen som sänder amerikanska komedier och annat. Enkel billig vulgounderhållning kommer att få ett större utrymme. Den är billigare och bättre på att sälja annonser.

Vad innebär det?
–Ännu sämre informerade medborgare.

Finns det motkrafter?
–Nej inte av betydelse. Det finns idealistiska sammanslutningar. Men Ordfront magasin kan inte utgöra motvikt till den kommersiella mediemassan.

Konsumerar du själv något som kan beskrivas som vulgounderhållning i smyg? En riktigt dålig tv-serie som du bara måste titta på.

–Jag har aldrig sett någon dokusåpa någonsin. Vissa serier följer jag, jag vet inte om de skulle var särskilt dåliga. Vita huset var en favorit som jag troget höll mig. Law and Order var en väldigt bra polis-juridisk serie. Och Spanarna på Hill Street på sin tid. Självklart.

Vad var speciellt med Spanarna på Hill Street?
– Den var först med att göra en, nästan diskbänksrealistisk, version av polislivet så att man trodde att det var sant. Det var det nog också. Givetvis kunde inte så mycket hända under ett dygn, men väl under en vecka. Så det var liksom troheten till verkligheten som gjorde den bra. Den skildrade ett amerikanskt samhälle på gott och ont, på ett mycket mer djupgående sätt än vad våra stockholmstidningar gör.

Sitter du klistrad framför tv:n på kvällarna?
–Nej, och jag ser ytterst sällan nyheter. För de nyheterna har jag redan läst eller kommer att läsa i mer utförlig form. Tv-nyheterna framstår för mig som någonting som är till för analfabeter, vilket jag ju långtifrån är. Så det behöver jag inte ta upp tiden med. Såvida inte världshistoria sker just nu, i bild. Då är tv bra.

Kommer tidningarna att finnas kvar i nuvarande form om 20 år?
–(tystnad) Ja. Det tror jag. Böcker påstods ju skulle dö ut när det kom datorer. Men böcker läses mer nu är för 10 år sedan. Den ökningen av bokläsandet har skett parallellt med den ökande datoriseringen. Böcker är en bättre teknologi än så länge än vad datorerna kan erbjuda. En papperstidning är också en bättre teknologi än en datortidning.

Hur har dina medievanor förändrats?
–Jag ägnar mycket mer tid åt att läsa tidningar nu än vad jag någonsin gjorde som 20-åring.

Veckomagasin?
–Fokus, prenumererar och läser den. När det gäller svensk periodisk press så liknar den bloggosfären på så sätt att inget av betydelse kan sägas där utan att det dyker upp i någon av de fyra dagstidningar jag läser varje dag. Det gäller att hantera den tiden väldigt rationellt så att den inte inkräktar på allt annat.

Läser du någon tidning som absolut inte skulle tro? Typ Slitz?
– Nej, Slitz kommer ibland som ett slags gratisprenumeration och bärs då mellan två pinnar ut till pappersåtervinningen.

Vilken är den bästa bok du läst?
–Tomtebobarnen. (Elsa Beskow, reds anmärkning). Den gjorde så starkt intryck på mig vid 5 års ålder att jag minns bilderna än i dag. Och det är nog oslagbart.

Vad var det som gav så starkt intryck?
–Dels idyllskildringen av en familj som var annorlunda än den som jag levde i, som visade för mig på ett sätt, som säkert inte var tänkt, att en annan verklighet var möjlig. Och sen den ljusa fantasin, alltså, tänk på de små tomtebobarnen som flyger på fladdermusens rygg i den nordiska sommarnatten. Det du!