1. För asocial för att vara social.

Första veckorna med Facebook var kul. Gamla bortglömda vänner ploppade upp i ens mejllåda och blev vänner igen. Det genererade en del telefonsamtal, middagar och utgångar, men när väl de var återupptäckta – så blev det liksom tomt. Nästkommande veckor dök vänner upp som man knappt kunde komma ihåg att man någonsin haft. Det gav bara några sekunders eftertänksamhet, och sedan i bästa fall ett ”ja, just det hon/han”. Sedan inget mer.

2. Att ingen egentligen vet vad som registreras och vad som kan bli offentligt.

Det roliga med Facebook när det kom var att allt blev offentligt. Plötsligt gav vi oss ut där på nätet med namn och bild och blev oss själva. Det gav en skönt genuin känsla som jag tror vi längtat efter. Det gav oss också en gemenskap som vi innerligt behöver. En möjlighet att vara nära och bry oss om alla i vår flock som vi egentligen alltid brytt oss om men inte haft någon möjlighet att följa upp.

Nu är det som är svagheten med facebookandet. Att ALLT är offentligt. Vi kan heller inte exakt veta vad som är det och vad som inte är det. ”Hanna Brodda, som är gift med XXXX, går in och söker på sitt gamla ex YYYY.” Om den linjen kom upp i din "news feed" och det gällde din tjej eller kille, vad skulle hända då? Onödigt mycket, förmodligen.

Det där har lett till att ingen, eller lite kontakt sker mellan gamla ex på Facebook. Trots att gamla ex borde intressera ungefär lika mycket som gamla dagiskompisar, om inte mer. Att ha många vänner är status, att leta upp vänner och skicka en förfrågan är inte det.

3. Att folk mobbas/mobbar av misstag.

Jag vet folk som börjat begränsa sina ”vänner”. Alla får inte bli vänner och att vissa detaljer gäller bara min ”extended family”, som ett sätt att sålla informationen. Än så länge känns det fel. Att avvisa någon och att sedan behöva läsa om det: ”Hanna Brodda vill inte vara kompis med sin väns Gamla Skolkompis.” Men ni hör ju, socialt sett är Facebook en katastrof, så där kan vi inte hålla på!

4. Att det roliga blivit sorgligt.

Eller att alla roliga filmer folk plockade fram och skickade runt ganska snart blev mycket allvarliga filmer med berörande innehåll. För berörande för avkopplande stund med sina vänner. _________________________________________________________________

Det här har Facebook blivit:

Anslagstavla. Funkar bra som en anslagstavla för kulturella event som inte har råd/lust att annonseras ut på annat sätt. Trevligt i och för sig, men mer kulturellt än socialt.

Alltför generationsöverskridande. Mina syskonbarn och andra 15-plusare hade inte vett att hålla sig till Lunarstorm och Hamsterpaj, utan de skulle promt in på Facebook och bjuda in till biljardkvällar och discoparties.

Applikationerna blir allt mer långsökta, istället för att bli mer intressanta. Som "Tack för att du är min vän"-applikationen som någon skickat till sina hundra vänner. Nä, trist. Eller hur tröttsamma är inte de som bara uppmanar till att skicka vidare - och då ska ditt eller datt hända.

Viss nätverksfunktion har den, om du är egenföretagare eller frilansar är facebooken bra att hålla uppe jobbkontakterna.

Tävlingar. Folk som gillar sällskapsspel kan fortfarande gilla Facebook. __________________________________________________________________

Har du någon lösning på Facebook-avtändningen? Hur ska Facebook bli den sköna kalaskänsla som det en gång var? Hur gör du?

hanna.brodda@e24.se