I mellandagarna reades band ur Nationalencyklopedin ut till runt en tredjedel av ordinarie pris. Bara månader före nådde det användardrivna nätlexikonet Wikipedia nya rekordnivåer. Sambandet är ingen slump, menar Mats Lindgren, vd på omvärldsanalysföretaget Kairos Future.

– Wikipedia har enorma fördelar av att allt finns och att det som finns är sådant människor är intresserade av, har kunskap om och kan skriva om. På Wikipedia samlas världens samlade vetande som faktiskt inte finns hos tre redaktörer som står bakom ett lexikon.

Trots sin enorma räckvidd – runt 325 miljoner unika besökare per dag världen över – kan Wikipedia inte jämföras med andra toppsajter som värderas till enorma summor. Wikimedia, som driver Wikipedia och fem systerprojekt, finansieras genom privata donationer och budgeten för 2009 landade på 6 miljoner dollar.

Samma år publicerade vd Jimmy Wales ett ”personligt” brev på sajten där han vädjade till användarna att bidra ekonomsikt. Det San Francisco-baserade kontoret har bara strax över 25 anställda, men servrar och utveckling är ingen billig historia.

Att verksamheten drivs utan vinstintresse förstärker användarnas entusiasm – och det i sin tur driver upp trafiken, menar Mats Lindgren.

– Användarna drivs av att dela kunskap och att göra saker bättre, och de som gillar idén bidrar med pengar. Det är i grunden bra. Risken med Wikipedias modell är att stiftelsen inte får in tillräckligt med gåvor och att systemet därmed riskerar att kollapsa.

I relation till Wikipedias enorma genomslag – idag har sajterna sammanlagt 14 miljoner artiklar jämfört med 20 000 startåret 2001 – är intäkterna anspråkslösa. Men internet svämmar över av succéer skapade av volontärer.

Daniel Pink, en gång talskrivare åt Al Gore, argumenterar i sin bok Drive för att personers drivkraft att ägna sig åt vad de brinner för ofta prioriteras framför pengarna det ger. Daniel Pink lyfter fram volontärprojekt som Firefox, Linux och Wikipedia som exempel på fullträffar.

Idag hamnar Wikipedia på sjunde plats på listan över världens mest besökta sajter och dyker ständigt upp i topp när något knappas in på sökmotorerna Google eller Yahoo. Frågan om hemligheten bakom Wikipedias framgång ska Jimmy Wales kaxigt och koncist ha besvarat med ”We make the internet not suck.”

Jimmy Wales föddes 1966 i Huntsville, Alabama och tog så småningom en magisterexamen i ekonomi. Efter sju år som optionsmäklare var han uttråkad – och ekonomiskt oberoende.

Det resulterade 1996 i Bomis.com, som enligt affärsidén ”en sökportal för män” bland annat erbjöd bilder på lättklädda tjejer till nedladdning, men övergick med tiden i andra, mer rumsrena projekt.

Tillsammans med medgrundaren Larry Sanger startade Jimmy Wales istället sajten Nupedia, ett uppslagsverk på nätet. När de insåg vilken tid det tog att fylla sajten med material skapades Wikipedia som ett sidoprojekt, som ständigt kunde uppdateras och som vem som helst kunde bidra till.

– För mig är huvudsaken att det blir rätt. Jag bryr mig inte om det är en gymnasieelev eller en Harvard-professor som skriver, ska Jimmy Wales ha sagt.

Men problemet är enligt kritikerna att skiljelinjen mellan trovärdig information och desinformation är alltför tunn.

2005 riktades stor uppmärksamhet mot Jimmy Wales själv sedan formuleringar om Bomis.com som en erotisk sökportal strukits och medgrundaren Larry Sangers roll tonats ner på Wikipedia. Jimmy Wales ertappades med fingrarna i kakburken – genom historikfunktionen kunde man snabbt spåra att han själv redigerat texten.

– Ingen borde göra det, det gäller även mig, konstaterade Jimmy Wales, som enligt Wired, vid tidpunkten gjort sammanlagt 18‑”edits”.

Ett liknande praktexempel stod elektronikkedjan Onoff för när ofördelaktig information raderades från företagets sida på Wikipedia – och ändringen genom IP-numret spårades till företagets huvudkontor. Det dröjde inte länge innan informationen återställdes.

Det är just det som är finessen med sajten, enligt försvararna. Användarnas makt är större än enskilda intressen varför sajten fungerar som ett tillförlitligt alternativ till traditionella uppslagsverk. I teorin är det omöjligt, men i praktiken fungerar det, förklarar förespråkarna.