I markerna i flera nordsvenska kommuner som Arvidsjaur, Dorotea, Krokom och Härjedalen ses geologer och borrlag åka omkring och leta efter en dold förmögenhet nere i marken. De började komma 2005 och har ökat i antal sedan dess. Det handlar om prospektering av de svenska urantillgångarna, som blivit potentiell hårdvaluta de senaste åren på en kraftigt växande marknad för kärnkraft.

Uranpriset låg på ungefär samma låga nivå under 1990-talet. Men i början av 2003 började det stiga från nivån 10 dollar per pound (cirka 0,45 kilo), motsvarande knappt 25000 dollar per ton (den enhet exempelvis koppar och zink mäts i). Sedan dess har priset rusat och ligger nu på över 70 dollar per pound (cirka 160000 dollar per ton). Det ger en prisökning på 700 procent på fyra år.

Enligt Sveriges geologiska undersökning, SGU, i Uppsala uppgår landets urantillgångar till mellan 10000 och 14000 ton färdigt uran. Andra bedömare ger betydligt högre siffror. Med dagens stigande marknadspriser skulle den fyndigheten vara värd minst 16-miljarder kronor.

Strax efter att prisrallyt startade började ansökningarna om prospekteringstillstånd strömma in till Bergsstaten, myndigheten som förvaltar de svenska tillgångarna.

–Det har inte förekommit uranprospektering efter 1980-talets början, förrän 2005 och 2006. Det kommer fortfarande in ansökningar, säger Jan-Olof Hedström, bergmästare vid Bergsstaten i Luleå.

En hel del av dagens uran på världsmarknaden är skrotat och upparbetat ryskt bränsle, enligt SGU. Men den delen minskar och bedöms ta slut om några år. Det betyder att man måste fylla upp med mera uran från gruvor.

–Nu spekuleras det i att ryssarna kanske minskar på exporten och behåller en större del. De ser en ökad marknad för kärnkraftverk och då kan det vara bra att de som köper verk kan få lite uran på köpet, säger Sven Arvidsson, uranexpert på SGU.

Samtidigt pågår ingen svensk uranbrytning alls idag. För att någon sådan ska kunna bli av måste ett regeringsbeslut till, förutom miljöprövning och andra tillstånd. Dessutom har kommunerna vetorätt.

Något generellt förbud mot att starta en svensk urangruva finns däremot inte enligt både Näringsdepartementet och Bergsstaten.

–Det krävs regeringens tillstånd. Regeringen får inte ge tillstånd om inte kommunstyrelsen gett tillstånd. Men något kategoriskt förbud finns inte, säger Jan-Olof Hedström.

–Det finns ingen lag eller generellt förbud om att bryta uran, konstaterar Johanna Karnö, departementssekreterare på Näringsdepartementet.

Förutsatt att prospekteringsbolagen – ofta utländska – kommer fram till att det är lönsamt att omvandla den svenska malmen till uran, så hänger det alltså främst på kommunerna själva om det blir någon brytning. I Arvidsjaur väljer kommunalrådet Jerry Johansson (s) en pragmatisk hållning.

–Vi sitter lugnt i båten. Vi följer noga gruvnäringen, inte bara inom uran utan allting. Uranfrågan tror jag kommer tas i ett större perspektiv. Hela Norrland är ju snart en schweizerost, säger han och konstaterar att det inte bara är uran som prospekteras utan även andra råvaror.

Näringslivschefen i samma kommun, Kenneth Eklund, konstaterar för sin del att en gruva ger många jobb. Redan prospekteringen har skapat sysselsättning i Arvidsjaur de två senaste åren.

–Dels har man geologerna som är där sommartid och gör bedömningar. Dels så åker det runt borrlag och borrar. Jag har två av mina bekanta som livnär sig på att borra efter malm. Så visst skapar det jobb, men naturligtvis skapar en gruva oerhört mycket mer jobb, säger Kenneth Eklund.