SPANING | Del 2

Med tanke på att oljan utgör 36 procent av världens energiförsörjning och att den är den största exportvaran i världen, är sådana enorma prissvängningar oroväckande.

Det gör det mycket svårt för företag som använder mycket energi att planera för framtiden och det skapar problem både för oljeexporterande och importerande länder.

Kommer prissvängningarna att fortsätta? Eller kommer oljeprisfallet liksom förra gången oljepriset rasade, 1998, snabbt att återhämta sig? Eller blir det som när oljepriset föll lika handlöst i mitten av 1980-talet – en längre period med stabila oljepriser? Under elva år höll sig oljepriset stort sett mellan 22 och 28 dollar per fat.

Vad är orsaken till att olje- priset fallit så kraftigt? När oljepriset stegrades var det spekulanterna som Opec pekade fingret åt. Från konsumentländernas sida är det tvärtom Opec som har skulden.

–Det är en skandal att 40 procent av oljan kontrolleras av Opec och att dess beslut kan begränsa tillgången på olja för resten av världen, sa den brittiska premiärministern Gordon Brown i maj.

I USA var det T Boone Pickens som inför presidentvalet hävdade att landets oljeimport innebar den största överföringen av förmögenhet i mänsklighetens historia.

–Oljeimporten kostar oss 700 miljarder dollar per år, när priset på olja är 150 dollar per fat. Det är 4,5 gånger vad Irakkriget kostade. Men det är aldrig någon politiker som gör den jämförelsen, sa den amerikanske investeraren, samtidigt som han presenterade en massiv plan för att öka tillgången på förnyelsebar energi.

Vad säger då de som har till uppgift att bevaka industriländernas intressen på energiområdet? Den internationella energibyrån, IEA, bildades efter den första oljekrisen 1973–1974 som en motpol till de oljeproducerande länderna.

–Olja är världens viktigaste energikälla och kommer fortsätta att vara det under många år till, även under de mest optimistiska förutsättningarna om hur fort alternativa energikällor kan utvecklas och byggas ut, sa IEA:s chef Nobuo Tanaka, när organisationens viktigaste rapport, World Energy Outlook, presenterades i november 2008.

–Vi kan inte låta den finansiella och ekonomiska krisen försena de politiska beslut som det finns ett akut behov av, för att säkra energiförsörjningen och för att begränsa utsläppen av drivhusgaser.

Enligt Nobuo Tanaka behövs det en global energirevolution för att öka effektiviteten och för att öka andelen energi med små utsläpp av klimatgaser. IEA menar att det behövs investeringar på 26000 miljarder dollar under de 21 åren fram till 2030 för att klara av energiförsörjningen i världen.

Enligt IEA finns det upptäckta oljereserver på 1,3 miljarder fat olja. Det räcker för 40 års konsumtion på nuvarande nivå. Därför måste oljereserverna vara 30–40 gånger högre än den årliga konsumtionen. Ser man på de senaste årens resultat av oljebolagens prospekteringar är de inte imponerande. Sedan 2003 har vi konsumerat mer olja än vad vi hittat – trots de rekordhöga oljepriserna.

De totala investeringarna i nya olje- och gasfält trefaldigades från år 2000 till 2007 och kom det året upp i 390 miljarder dollar. Men det mesta av ökningen berodde på att det blivit dyrare att hitta och utvinna olja.

Bara några få gigantfält har hittats, framför allt på djupt vatten utanför Brasilien. Landets reaktion på nyheten att det kommer att bli en av världens tio största oljeproducenter var att avbryta alla utlysningar av de mest lovande områdena för internationella oljebolag.

Det är en trend som gör det allt svårare för de börsnoterade västerländska oljebolagen att hitta mer resurser.

Den som tror att Exxon, Shell och BP är de viktigaste oljebolagen bör ta en titt på grafen här på sidan som visar de oljebolag som har störst reserver.

Som både Gordon Brown och T Boone Pickens försökte uttrycka det – västvärlden sitter i rävsaxen. Opecs andel av världens oljeproduktion (när de inte inför kvoter för att begränsa den) förväntas öka från 44 procent 2007 till 51 procent 2030.

Saudiarabien förblir världens största producent. Dess produktion kommer att öka från 10,2 miljoner fat olja per dag, till 15,6 miljoner fat olja 2030.

Är det en skräckvision eller önsketänkande?

Att oljepriset efter en kraftig stegring återigen faller snabbt är något som skett upprepade gånger sedan oljeåldern inleddes år 1859. John D Rockefeller, värld-ens största oljemagnat, brukade kalla priskrascherna för ”a good sweat”. Genom att öka produktionen ytterligare och överflöda oljemarknaden, pressade han ut sina konkurrenter.

Samma teknik använde Saudiarabien på mitten av 1980-talet.

När oljepriset väl börjar falla ligger det inte i de oljeproducerande ländernas intresse att försöka bromsa fallet. Tvärtom, ju lägre oljepriset faller, desto fler alternativa energiprojekt slås ut.

1998 föll priset med 60 procent, från 33 till 10 dollar per fat efter att Opecländerna ökat sin produktion kraftigt strax innan Asienkrisen slog till.

Nu har prisfallet varit på 80 procent. Det mesta talar för att oljemarknaden svettats tillräckligt och att oljepriset snabbt kommer att stiga under början av året.