Om fem år ska Norden och Baltikum ha en gemensam elmarknad. Då ska Nordbalt, elledningen från den svenska kusten söder om Kalmar till den litauiska kusten vid Klaipeda, vara klar.

- Det samarbetsavtal som vi nu har tecknat är ytterligare ett viktigt steg mot att binda samman den framtida baltiska elmarknaden med den nordiska, säger Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg i en kommentar.

Men den svenska industrin är inte särskilt entusiastisk över Nordbalt. Faran är att det främst blir grannländerna på andra sidan Östersjön som gynnas av kabeln, menar Mats Gustavsson, vd för basindustrins intresseorganisation Basel.

- Vi är oroliga för att det blir en ren exportkabel, säger han.

Enligt honom är risken stor att Nordbalt minskar utbudet av el i Sverige och driver upp elpriserna för de svenska kunderna. Det värsta för svensk elintensiv industri, skogs-, stål-, kemi- och gruvnäringarna, är att priset på el successivt höjs i Sverige.

Det leder till sämre förutsättningar för dessa företag, som i stor utsträckning handlar om hårt konkurrensutsatta exportföretag. Och det gör att mängder av arbetstillfällen sätts på spel.

- Elintensiv industri söker alltid de etableringslägen som är mest gynnsamma, säger Mats Gustavsson.

En elkabel från Sverige till Baltikum betyder att de företag som väljer att förlägga sin där får tillgång en säkrare och billigare tillgång på el. Litauen, och i förlängningen även andra länder som Lettland och Estland, kan attrahera företag med elintensiv produktion och som vill få ner lönekostnaderna.

De svenska exportföretagen behöver stabil och billig elenergi för att kunna hänga med i konkurrensen på världsmarknaden.

- Nordbalt är inte en åtgärd i den riktningen, säger Mats Gustavsson.

Thomas Tangerås, som är docent i nationalekonomi och forskar i elförsörjningsfrågor, säger att Nordbalt, ur ett marknadsteoretiskt perspektiv, är gynnsamt för alla elkunder.

En utbyggd överföringskapacitet gör att elmarknaden blir större och den produktionskapacitet som finns i de olika länderna utnyttjas bättre.

- Om konkurrensen fungerar så borde det leda till lägre pris i genomsnitt, säger han.

Men det behöver inte betyda att elpriserna i Sverige blir lägre.

Om elen är mycket billigare att producera i Sverige än i Baltikum kan man förvänta sig en prisökning i Sverige och en prissänkning i Baltikum, enligt honom.

- Om tanken är att man ska exportera svensk el till Baltikum så är det sannolikt det som kommer att hända, säger Thomas Tangerås.

Han menar att detta inte behöver vara något negativt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. En ökad handel av el är bra för samhället som helhet.

- Men om det här är en bra eller dålig idé beror på kostnaden för att bygga ökad transmissionskapacitet jämfört med den ökade nyttan av handel, säger Thomas Tangerås.

Enligt honom talar mycket för en mer stabil och pålitlig elförsörjning och lägre elpriser i Baltikum, och detta leder till att fler företag lägger sin produktion där istället för Sverige.

Genom elkabeln skulle en svensk konkurrensfördel som finns i dag därmed få minskad betydelse i framtiden.

De svenska intressen som har pengar att tjäna på Nordbalt är framför allt kraftbolagen. Konsekvenserna för svenska elkunder blir, i det närliggande perspektivet, innan fördelarna av ett bättre kapacitetsutnyttjande ett högre elpris.

- Om svenska elproducenter kan sälja sin el dyrare i utlandet så tjänar svenska elproducenter på det här. Och sedan så förlorar de svenska konsumenterna på det, så klart, säger Thomas Tangerås.