Yngve Slyngstad är en man med tajming. Sommaren 2007 tog norska stortinget ett historiskt beslut om att öka oljefondens aktieandel från 40 till 60 procent. Under de påföljande två åren storköpte den statliga jättefonden aktier över hela världen.

Aktieköpen sammanföll med ett av börshistoriens värsta ras, vilket innebar att man kunde köpa till vrakpriser. När marknaden vände rusade fondens värde och fler nya rekord har slagits i år.

Under tredje kvartalet var avkastningen på aktiesidan rekordstora 17,7 procent vilket bidrog starkt till den totala avkastningen på 325 miljarder norska kronor (knappt 400 miljarder svenska kronor).

Som en jämförelse motsvarar det 70 procent av Fastlands-Norges BNP (där inte olje- och gasintäkterna räknas in) eller cirka 50 miljarder mer än börsvärdet för Stockholmsbörsens tyngsta bolag, H&M.

Hela fonden, som egentligen heter Statens pensjonsfond - Utland, var värd 2 549 miljarder norska kronor per den sista september, vilket motsvarar hisnande 3 100 miljarder kronor.

Om de fyra svenska AP-fonderna skulle slås ihop, vilket nu föreslås (se artikel här) skulle de ha ett värde på drygt 700 miljarder kronor.

- De sista två kvartalen har ju varit mycket starka och nu har vi i stort sett hämtat tillbaka det stora ras vi hade i fjol. Det har både varit viktigt med tanke på vår långsiktiga utveckling och med tanke på de diskussioner vi hade när det gäller förra årets resultat, säger Yngve Slyngstad.

Slyngstad själv fick tuffast möjliga start på jobbet. Han tog över som vd för Norges Bank Investment Management (NBIM) den första januari 2008. Under hans första år rasade fondens värde med drygt 800 miljarder kronor.

Den aktiva förvaltningen var ett särskilt stort fiasko och fonden ifrågasattes av många norrmän.

Yngve Slyngstad medger att det var lite stökigt även om han gång på gång återvänder till sitt favoritbegrepp ”långsiktighet”.

- Det känns ju betydligt bättre nu än när vi lämnade vår årsrapport i mars. Då var ju marknaden som sämst så det var ju inte den bästa dagen att hålla en presskonferens för att presentera resultatet, säger han och avfyrar ett kort skratt.

Känns årets uppgång som en upprättelse?

- Vi har sagt ungefär samma sak hela tiden, nämligen att fonden bara kan utvärderas på lång sikt. Vi investerar ju för nästa generation och generationen efter det. Det är svårt att förklara att det inte gör så mycket om vi har stora minustal under ett år. Även stora plus på ett år spelar ju inte heller så stor roll, säger han.

Andelen aktier var 62 procent vid slutet av sista kvartalet. Men eftersom börsen rusat vidare så har den siffran redan stigit. Yngve Slyngstad ser dock ingen risk för att andelen aktier blir för stor.

- Enligt våra riktlinjer från Stortinget får vi ha en aktieandel på mellan 50 och 70 procent. Så vi kommer inte att behöva börja sälja några aktier på ett bra tag, säger han och påpekar att man ser till att justera andelarna genom att köpa mer obligationer om andelen aktier hotar att bli för stor.

Det krävdes stor pedagogisk förmåga för att förklara varför Slyngstads team köpte aktier för över 1 000 miljarder när börsen föll som en sten. Men i ryggen har han ett mandat från majoriteten av de norska politikerna vilket gör uppgiften lättare.

- Det var i juni 2007 som stortinget beslutade att vi skulle öka andelen aktier till 60 procent. Det har tagit två år att köpa upp oss till den andelen och stora köp gjordes även under första halvåret i år. Det betyder ju att ingångsvärdena på de flesta av de nya aktierna har varit betydligt lägre än de kurser vi ser idag, säger han.

Så du håller med om att tajmingen var perfekt?

- I efterhand så är det ju alltid lätt att se det. Men det var en långsiktig strategi som sagt, säger Yngve Slyngstad lite försiktigt.

Därmed inte sagt att han blåser faran över för den globala ekonomin.

- Förutom att finanskrisen var en likviditets- och kreditkris så fanns det också en stor makroekonomisk osäkerhet. Jag tänker på Kinas enorma handelsöverskott och de stora budgetunderskott som finns i till exempel USA. Även framöver kommer det att finnas stora makroekonomiska risker som vi måste parera för, säger Slyngstad.

I Sverige äger oljefonden aktier för drygt 25 miljarder kronor. Men jämfört med hela Europa där man nu äger 1,8 procent av alla aktier är man underviktat i svenska papper.

- Vi har inte så stora andelar i Sverige jämfört med en del andra marknader. Därför ägnar vi inte så mycket uppmärksamhet åt just den svenska marknaden. Om vi köper aktier i till exempel en svensk bank så är det en person i London som har tagit det beslutet, säger Yngve Slyngstad som har hjälp av mer än 30 interna förvaltare för att jaga köpvärda aktier jorden runt.

Totalt har NBIM cirka 220 anställda på sina kontor i Oslo, London, Shanghai och New York. Under Slyngstads tid har fondens ledning blivit mer internationell, se extern länk här.

- Från tiden före finanskrisen är det egentligen bara en person som finns kvar i ledningen. Av dem som har kommit in är det många som inte är norrmän. Halva ledningsgruppen är nu från utlandet. Vi har bland annat två amerikaner, en nyzeeländare och en holländare. Det är vår ambition att genomföra en internationalisering eftersom vi är en global fond, säger Slyngstad.

En annan innovation är att oljefonden har flyttat fram sina positioner när det gäller ägarstyrning. Man har nu börjat skriva kritiska brev till bolag som inte sköter sig och i Sverige ska man agera hårdare för att systemet med olika röststyrka för A- och B-aktier ska avskaffas, se E24:s tidigare artikel här.

I Sverige har den norska lagen om könskvotering till bolagsstyrelserna rönt stor uppmärksamhet. Den lagen har oljefonden hittills inte haft några offentliga synpunkter på. Men Yngve Slyngstad antyder att det kan komma att förändras framöver.

- Vi kommenterar inte hur styrelserna fungerar i Norge. Idag är det inte en del av vår satsning på ägarskap att jobba med styrelsesammansättningen. Men det kan det komma att bli i framtiden, säger han.

Som chef för fonden som förvaltar Norges framtid är han mycket glad över den politiska enighet som finns kring att vara försiktig med oljepengarna. 4 procent av fonden får användas i statsbudgeten även om man får använda lite mer i kristider.

- Jag tycker att förståelsen har blivit stadigt bättre. Det finns olika perspektiv på det här, en del är mer idealistiska och tycker att det vore orättfärdigt att använda alla de här pengarna nu och att vi måste spara till barn och barnbarn. Andra är mer realekonomiska och tycker att vi ska använda mer av avkastningen för att upprätthålla välfärden, säger han och fortsätter:

- Men oavsett vilket perspektiv man har så finns det en stor konsensus för vår norska modell. Förståelsen för att det kan svänga när man investerar så mycket i aktier har också ökat under finanskrisen.

I Norge är det mycket uppmärksamhet runt Yngve Slyngstads person och hans privatekonomi. I somras avslöjade pressen att han tjänade 10,8 miljoner norska kronor förra året, vilket inkluderade bonus för tre tidigare år. Det är ungefär tio gånger mer än statsministern Jens Stoltenberg. Slyngstad säger att han börjar vänja sig vid bevakningen.

- Man önskar såklart att medierna ska fokusera på sak och inte på person, men när man har ett sådant jobb så får man vara beredd på det.

Känns det som att du har så mycket makt som det beskrivs?

- Nej, så känns det inte. Och frågar man andra som har liknande jobb så säger de nog samma sak. Jag försöker bara utföra det jobb som jag är satt att göra, säger Yngve Slyngstad.