Till viss del kan tisdagens kursras förklaras av att resultatet för det tredje kvartalet kom in klart svagare än vad analytikerna räknat med. Bolidens resultatutveckling följer ju inte någon linjal utan är notoriskt svårfångad i såväl det korta som lite längre perspektivet, där exempelvis resultatet för det andra kvartalet innebar en motsvarande positiv resultatavvikelse.

Att såväl zink- som kopparpriset som dollarn föll under tisdagen medförde också att rapporten fick en dyster inramning. Att det finns risk för fortsatt kraftiga dollarfall, som är den enskilt viktigaste resultatpåverkaren för Boliden, om den amerikanska centralbanken väljer att sänka styrräntan ytterligare redan på onsdagen, lade ytterligare svärta till bilden.

Men även om metallprisutvecklingen är mycket svår att förutsäga för externa bedömare så har även en industriellinsider som Boliden återkommande hamnat snett i sina prissäkringar. Först säkrade man bort stora delar av de senaste årens kopparprisuppgången. Det såg visserligen lite bättre ut ett tag när de gick in i nya positioner vid årsskiftet, för att säkra den kommande utbyggnaden av Aitikgruvan, men kopparpriset har därefter vänt uppåt och förvandlat dessa positioner till förluster. Även stora delar av årets blyprisuppgång har säkrats bort, medan Boliden valt att ha en öppen position för zink, där priset fallit kraftigt från de mycket höga nivåerna vid årsskiftet.

Osäkerheten runt Boliden blir heller inte mindre av att bolaget inte har hittat någon permanent efterträdare till den förre VDn Jan Johansson, som plockats över till SCA, eller någon ny finanschef, efter Stefan Bennerdt, som fick avgå på lite diffusa grunder. Otydliga ägare och otydlig ledning för ett bolag som verkar i en bransch med ständig rasrisk är inte en vinnare när riskaversionen kommer krypande.