Försäljningen av stamnätet i Tyskland kommer efter påtryckningar från både EU och regeringen och har enligt Vattenfall varit en surdeg sedan 2008. Även om Vattenfall sålde av betydande tillgångar i Norge i samband med förvärven i Tyskland i början av 2000-talet och företaget efter det har sålt ägarandelar i vattenkraftverk och i lokala energiföretag räknas ändå försäljningen som den första riktigt stora efter otaliga förvärv runt om i Europa.

Men försäljningen behöver absolut inte signalera att det blir fler med nye vd:n Øystein Løseth i spetsen. För trots allt är Vattenfalls vision fortfarande att vara ett av Europas ledande energibolag och så länge ägaren, det vill säga regeringen, inte ändrar bolagets ägardirektiv kan Vattenfall ånga på runt om i Centraleuropa. Mättnadskänslan har inte infunnit sig och så länge bolaget tjänar pengar gnuggar regeringen händerna.

Vattenfall har varit en kassako utan dess like för staten. Under Lars G Josefssons år som vd har bolaget hinkat in tiotals miljarder kronor till statskassan, och både röda och blå politiker har bockat och bugat.

Vattenfall köpte ifjol nederländska Nuon för cirka 100 miljarder kronor. En affär som räknas som det största förvärvet i svenskt näringsliv, men som i efterhand väcker frågor. Särskilt som det visade sig att kolkraftverken endast var värda strax under 60 miljarder kronor.

Näringsdepartementet var sent med att sätta lupp på Vattenfalls affärer efter det att regeringen tog över ansvaret hösten 2006 och Maud Olofsson välkomnade storförvärvet förra våren. Däremot valde statssekreterare Ola Alterå (C) att sätta press på bolaget med tre tydliga budskap till Vattenfall under bolagsstämman, däribland det viktigaste: Vattenfall ska leda omställningen till förnybar energi i Europa.

Men för att göra detta krävs ett nytt ägardirektiv från staten. Regeringen har lovat att de nya riktlinjerna ska presenteras före bolagsstämman om drygt en månad. Att förändra ägardirektivet har då tagit regeringen två år, trots att det egentligen handlar om en enda mening som ska omformuleras. Det nuvarande ägardirektivet är för slappt och inkluderar enbart bolagets miljöarbete i Sverige, en punkt som politikerna vill ska omfatta hela Europa.

Vad Vattenfall ska göra med pengarna från försäljningen av det tyska stamnätet vill bolaget inte svara på och man kan inte garantera att slantarna ska gå till investeringar i förnybar energi.

Men eftersom fossil kraft står för mer än hälften av Vattenfalls elproduktion väntar många otåligt på det nya ägardirektivet.