Tankbilen vid vägrenen ger ett märkligt intryck, mitt i skogen i idylliska Bergslagen. De två cisternerna, som vardera rymmer nästan 20 000 liter, för tankarna till villaolja snarare än till porlande källvatten. Men det är just det senare det handlar om.

Det är här, vid väg 205 några mil nordväst om Spendrups anläggning i Grängesberg, bryggerijätten hämtar allt sitt Lokavatten. Tankbilarna kommer flera gånger per dag. Ledningar under det lilla pumphuset slingrar sig ner till den ursprungliga källan, 20 meter under jord.

Men det friska källvattnet känns avlägset här vid vägkanten. Jag sneglar in i skogen i ett fåfängt försök att få syn på någon vacker 1800-talsbrunn utan resultat.

Uno Wetterskog har kört vatten i snart tio år. Nu står han bredvid sin tankbil och beklagar med ett vänligt leende att den är så smutsig.

– Egentligen är det konstigt att man dricker massa kolsyrat vatten med tanke på att vi har så fint kranvatten här uppe. Men det klart, det är väl roligt och fräscht med bubblor, säger han medan han vant monterar fast den tjocka vattenslangen på pumphusets ventil.

– Miljöaspekten av att köra tankbil har jag inte tänkt mycket på. Men vi har i alla fall miljöklassade bilar, det känns bra.

Svenskarna dricker vatten på flaska som aldrig förr samtidigt som svenskt kranvatten håller världsklass enligt Livsmedelsverket. Drickandet har mer än fördubblats på tio år och förra året klunkade vi svenskar i oss nästan 250 miljoner liter buteljerat vatten. Cirka 80 miljoner liter var importerat. Smaksatt kolsyrat vatten, med allt från citron, fläder till granatäpple, är den stora succén just nu.

Branschen räknar med fortsatt snabb tillväxt så länge den globala hälsotrenden håller i sig. Buteljerat vatten omsätter över 1 miljard kronor i Sverige och börjar långsamt närma sig läskförsäljningen.

I en livsmedelsbutik blir jag snabbt varse den rådande vattentrenden. Mängder av exponerade vattenflaskor överallt. Kylda 50 centiliters i närheten av kassan och större 1,5-liters flaskor på parad längre in i butiken. På Pressbyrån och Seven Eleven är det samma läge.

Kolsyrat vatten är gott. Men det finns samtidigt skäl att känna oro. Till skillnad från kranvattnet måste allt buteljerat vatten transporteras med lastbil eller tåg innan det når konsumenterna.

Från butiken till hemmet blir det ofta ytterligare en biltransport. Det är dåliga nyheter för miljön.

Över 15 000 svenska lastbilstransporter krävs årligen för att få fram vattenflaskorna vi handlar i butikerna, drygt en fjärdedel kommer från utlandet. De tusentals långtradarna och produktionen av vattenflaskorna genererar mängder av koldioxidutsläpp. Totalt 33 000 ton.

– Det är enorma tal, säger Louise Ungerth, chef för konsumentfrågor på Konsumentföreningen Stockholm, som har tagit fram de nya uppgifterna.

Siffrorna är uppskattningar och framräknade utifrån transportvolym och mängden liter vatten som konsumeras i Sverige.

– Vi aktar oss för att komma med pekpinnar till konsumenterna. Men det är klart man kan fundera på om vatten på flaska är en onödig lyx. Och då menar jag inte i första hand att vi betalar 1000 gånger mer för flaskvattnet än för kranvattnet. Utan just att det tär på miljön, säger Louise Ungerth och gör ingen hemlighet av vad hon personligen väljer när det kommer till kranvatten eller buteljerat vatten.

Loka och Ramlösa är jättarna på marknaden. De två utkämpar just nu ett tufft krig om kunderna. Ramlösa, som sedan något år ägs av Carlsberg, är giganten som har tappat mark och nu satsar på massiv marknadsföring. Loka däremot har medvind och spottar ut nya smaker i hög takt.

Kunderna är med på noterna. Marknadsandelen har ökat rejält och ligger i dag på nästan 30 procent. I pengar innebär det att familjeföretaget säljer vatten för cirka en kvarts miljard kronor per år.

Det finns en lång historik kring källvatten- och naturligt mineralvatten, som vårdas ömt både av Loka och Ramlösa.
Brunnsdrickandet i Sverige blomstrade under hela 1800-talet och överlevde på sina håll en bra bit in på 1900-talet, berättar folklivsforskaren Bengt af Klintberg. Han värjer sig mot att vattentrenden skulle vara något nytt fenomen.

– Vi fortsätter egentligen en trend som varat i flera hundra år. Då som nu finns det nästan en religiös underton i vattendrickandet. Vatten som symbol för renhet och friskhet.

– Det nya idag är att förpackningen, själva vattenflaskan har blivit en sådan modeaccessoar. Trendiga tjejer och killar har en vattenflaska med sig när de går på stan, säger Bengt af Klintberg.

I Uppsala, drygt 20 mil öster om Loka Brunn, ligger Livsmedelsverket. Åke Bruce är läkare, professor och tillhör generaldirektörens stab. Han lägger ena benet över det andra och konstaterar inledningsvis att också han gillar kolsyrat vatten. Det släcker ofta törsten bättre än kranvatten, tycker han.

Men Åke Bruce är samtidigt störd över den utbredda föreställningen om att vuxna människor dagligen behöver ”pimpla vatten”, som han uttrycker det, för att må bra.

– Det är faktiskt nonsens att det finns några specifika rekommendationer när det gäller hur mycket vi ska dricka. En frisk person klarar sig ofta helt utan vattentillskott. Man får i sig tillräckligt med vätska via kaffe, te, mjölk, måltidsdryck och även fast föda. Kött består till exempel av 60 procent vatten.

– Lita på törstsignalen, säger Åke Bruce. Drick när du är törstig, det räcker nästan alltid.

Åke Bruce är också bekymrad över de koldioxidutsläpp som vattentransporterna leder till.

Livsmedelsverket undersöker just nu om de ska ta ett större ansvar på området miljö och utsläpp, berättar Åke Bruce. Hittills har man inte haft mandat att agera. Det kan bli ändring på det.

– Vi reagerar på den enorm mängd vatten som transporteras på vägarna och de miljökonsekvenser det för med sig. Det svenska kranvattnet håller världsklass och att då exempelvis importera vatten nere från Centraleuropa är märkligt, säger Åke Bruce.

På Spendrups huvudkontor i Vårby i södra Stockholm sitter Helena Augustson tyst och funderar. Hon kastar en kort blick ut genom fönstret och säger efter viss betänketid:
– Tycker nog ändå att det känns lite orättvist. Vattentrenden har också en positiv folkhälsoaspekt. Människor dricker kolsyrat vatten istället för söt läsk, läskförsäljningen minskar ju. Det är goda nyheter för hälsan.

Helena Augustson är marknadschef för läsk och vatten på företaget och noga med att påpeka att hon förstår att det kan finnas en oro för koldioxidutsläppen.

– Men vi ser inte kranvatten och kolsyrat smaksatt vatten som likvärdiga produkter. Jag dricker gärna kranvatten ibland. Men vid många andra tillfällen dricker jag helst kolsyrat vatten, det är något helt annat.

– Att just vattentransporterna ska få bära hundhuvudet i debatten och klassas som en stor miljöbov känns fel helt enkelt.

Helena Augustson är övertygad om att vatten på flaska är en större produkt än läsk om fem-sju år. Hur mycket pengar Spendrups tjänar på Loka vill hon inte berätta. Men det faktum att Loka numera tillhör företagets prioriterade varumärken visar att vattnet drar in mycket pengar.

– Samtidigt ska man ha klart för sig att marginalerna har sjunkit. Det är stenhård konkurrens där ute. För tio år sedan kunde vi ta 24 kronor för 1,5 liter kolsyrat källvatten. Idag säljer man vid kampanjtillfällen tre sådana flaskor för 20-25 kronor. Det klart att de slår mot lönsamheten, säger Helena Augustson.

Utanför pumphuset vid väg 205 i Bergslagen tickar den gula äggklockan, tick, tick, tick. Uno Wetterskog har satt den på drygt en timme. Det är så lång tid det tar att tanka de två cisternerna fulla med vatten.

– Man blir bra på att lösa korsord, säger han med ännu ett leende samtidigt som en lastbil sveper förbi och hälsar med en tutsignal.
Uno Wetterskog höjer armen i en hälsning tillbaka innan tystnaden åter tar kommandot. Det är blött under tankbilen.

Granarna reser sig mäktiga bakom det lilla röda pumphuset och solen pressar på. Det blir varmt och jag blir törstig. På vatten. Gott, kallt kranvatten.