Vi kör väg 40 från Jönköping, tar av i Gullered och kör landsvägen mot Gällstad. Vägen går förbi gamla småländska gårdar, åkrar, lite skog, några ensliga hus och skog igen. Oväntat, efter en krök, ligger en fyrkantig byggnad med grå plåtfasad. Mittemot brer en potatisåker ut sig.

Här ligger stickfabriken i Röshult, hjärtat i svenska trikåföretaget Seger, som funnits i bygden sedan Gunnar Segerqvist ställde en stickmaskin ­i sina föräldrars vedbod 1947 för att sticka fotbollsstrumpor och sockar. Strumporna tog han på cykeln och sålde i trakten.

Den plåtklädda byggnaden byggdes 1985, efter att den tidigare fabriken brunnit, och innanför väggarna ligger stickfabriken, Segers kontor och lager. Efter att ha passerat reception och konferensrum kommer man via en dörr rakt in i tillverkningen.

Det surrar och slamrar. Här står en hel park flatstickningsmaskiner och matar ut rektangulära bitar. Intill sitter sömmerskorna vid sina symaskiner. Gunbrith Kallin Lindholm är en av dem, hon har buntar av stickade rektanglar framför sig och syr snabbt ihop dem. Den sista sömmen syr hon vant i en formad båge, så att resultatet blir en perfekt symmetrisk mössa. På en minut har en stickad rektangel blivit en mössa, med märke i sidan och tvättinstruktion inuti.

För den oinvigde är det märkligt att produktionen finns kvar i Sverige. Hur är det möjligt att sy mössor för hand med svenska löner? Och varför har bolaget Seger klarat av att hålla sig kvar, när så många andra tillverkare tvingats lägga ned?

– Jag är mån om bygden, en lokalpatriot, och jag brinner för textil ­annars kanske man inte skulle orka hålla på, säger Per Segerqvist, vd för Seger, som i dag ägs av börsnoterade New Wave.

Det märks att han, som är son till företagets grundare, känner kärlek till sina produkter. I konferensrummet, där vi sitter, finns hela serier med strumpor och mössmodeller. Han visar och berättar. Det är löparstrumpor som minimerar risken för skoskav, slalomsockor som ska se till att få bort mjölksyran i benen och mössor som värmer och andas.

Han konstaterar att Segers produkter är svåra att tillverka i låglöneländer. Fabrikerna i Kina kräver generellt enormt stora ordrar för att sy och det långa avståndet försvårar kvalitetskontroll och utvecklingsarbete av de högteknologiska produkterna. Enligt Per Segerqvist har strumporna blivit nästan lika viktiga som skorna, åtminstone för världseliten. Och de kunderna kräver hög kvalitet och bra utvecklade produkter.

– Vi lägger mycket kraft på att driva utvecklingen. Anjas vinnarstrumpa har tagit ett helt år att utveckla, med många justeringar under arbetets gång, säger Per Segerqvist och fingrar på den långa socka som slalomstjärnan Anja Pärson provat ut.

Seger inledde tidigt olika samarbeten med sportstjärnor för att testa och marknadsföra produkterna. Ingemar Stenmark bidrog till att ”Stenmarksmössan” blev en storsäljare, ­efter att han vunnit sin första världscupseger 1974. I dag sponsrar bolaget Anja Pärson, Jens Byggmark och övriga i det svenska alpina landslaget.

Effektivitet i produktionen är dock A och O för att det ska vara lönsamt att tillverka mössor och sockor i Sverige. Här krävs moderna maskiner, som är i  gång mer än en fyrtiotimmarsvecka och de anställda arbetar därför i tvåskift. Fabrikens strumpstick­maskiner, som kostar runt en halv miljon var, är helautomatiserade. Det tar tre minuter att sticka och sy ihop strumpan i tån och innan den spottat ur sig en färdig har den redan påbörjat nästa.

Några anställda övervakar processen, fyller på garner och tar hand om de färdiga sockorna. Säckar med fotbollsstrumpor med stickade lagemblem står i en hög på golvet i väntan på ångtumling, kontroll, pressning och packning.

– Jag brukar säga att vi bär våra produkter i våra armar, att vi tar hand om dem väl. Det måste man om man jobbar med kvalitetsprodukter.

Allt som görs i fabriken är dock inte Segers egna produkter. Det finns andra nordiska och europeiska aktörer som väljer att tillverka sina mössor och strumpor här, men vilka märken det rör sig om vill inte Per Segerqvist avslöja.

Från Röshult är det 23 mil till Kumla och här ligger norra Europas enda barnskofabrik. Kavat, som bolaget heter, har en liknande historia som Seger. Det grundades 1945 i liten skala, av en man vid namn Ragnar Carlsson, och tillverkningen har byggts ut i omgångar. Bolaget är fortfarande familjeägt och Calle Carlsson, som vi träffar, är sonson till grundaren och äger en fjärdedel av bolaget.

Även han framhåller betydelsen av att ha en modern fabrik med en effektiv produktion för att både vara lönsam och göra kvalitetsprodukter med konkurrenskraftiga priser. Barnskor kan inte kosta hur mycket som helst, då tappar man kunder. Varje dag tillverkas 1 000 par skor med hjälp av 45 anställda – ett högt tempo jämfört med många andra skoproducenter, kommenterar Calle Carlsson.

– Det är klart att det kommit perioder när vi har undrat hur det ska gå, men eftersom vi inte är på börsen har vi inte sådan press på oss. Man får helt enkelt stå ut, bara man går runt, säger han.

Att flytta produktionen är inte tänkbart, då skulle en massa värdefull kunskap gå förlorad. En rundvandring i fabriken ger inblick i att arbetet är komplicerat. En vinterstövel består av tjugo olika bitar: skaft, bakkappa, tå och förstärkningar, foder, och tre sulor – inner-, ytter- och mellansula. Vid ­olika stationer ordnas delarna fram.

En datoriserad stansmaskin skär ut bitarna till en vinterstövel ur dubbla lager skinn, med hjälp av en vattenjetstråle så tunn att den inte syns. ­Bitarna plockas ut som pepparkakor ur en deg och läggs i buntar.

Vissa delar broderas i avancerade brodyrmaskiner och sedan ska stövelns alla delar sys ihop, eller nåtlas som det heter på fackspråk. Det är främst kvinnor vid symaskinerna som gör jobbet. I det sista steget monteras den ihopsydda stöveln med sulorna. Det luktar svagt av lim i den del av fabriken där detta sker.

– Det är skönt att vi har en produktion här, vägg i vägg med design och konstruktion, så att vi kan prova nya idéer direkt, säger Calle Carlsson.

Han arbetar mest med produkt­utveckling och ser till att testa det nya innan produktionen sätts i gångi stor skala. Skrivborden inne på kontoret är överbelamrat med provsulor, skinnbitar, gamla och nya Kavat-modeller. För att överleva gäller det att vara innovativ, ligga steget före och veta vad kunderna vill ha. En av årets nyheter är Kavats ekologiska skor, gjorda av ekologiskt framtagna skinn från Tärnsjö garveri utanför Uppsala. Calle visar upp små bruna sandaler som doftar härligt av läder.

För att få in nytt tänk i bolaget rekryterades Magnus Ericson till arbetande styrelseordförande under fjolåret. Han har vigt sitt liv åt skor och har massor av nya tankar om hur företaget kan utvecklas. Det är hans förtjänst att Kavat samarbetar med skodesignern Giorgio Franco, som ligger bakom Nike Air Jordan. Han har utvecklat en ny kollektion till de lite större barnen.

– Vi är marknadsledande på lära-gåskor och skor upp till storlek 30. Men det räcker inte, vi måste hitta nya målgrupper också, säger Magnus ­Ericsson.

När det gäller riktigt små skor räcker det med att föräldrarna uppskattar modellerna och kvaliteten. När barnen blir större får de mer och mer inflytande över vad som ska köpas och då måste också barnen vilja ha Kavatskor för att de ska gå att sälja.

Skorna som Giorgio Franco har tagit fram är tuffa, sportiga och kommer att tillverkas på annat håll än i fabriken i Kumla. Här finns helt ­enkelt inte alla maskiner som behövs till denna sko.

Det gör det däremot till den nya exklusiva lilla kollektion med lyxigt förpackade små skor, tänkta som en doppresent.

– Med den här produkten har vi kommit tillbaka till hyllorna på NK igen, men målet är att skorna ska säljas på Harrods i London, säger Magnus Ericsson och prasslar med pappret i skolådan, som är prydd med två svenska flaggor.

Svensk kvalitet är eftertraktad.

Enligt Segers vd Per Segerqvist är kunderna som aktivt väljer svenska produkter få, men svensktillverkat är ett mervärde. Svenskar blir litet stolta när de upptäcker att mössan de har köpt är sydd i Sverige, säger han.