Det är torsdagseftermiddag på Oriflames huvudkontor i Kairo och sorlet av tiotals kvinnoröster studsar mellan montrar med skönhetsprodukter. Stämningen är som på Åhléns timmarna före stängningsdags på ­julafton.

På barstolar en bit från en uthämtningslucka vid en av väggarna i företagets gröna färg sitter 52-åriga hemma-frun Hanem Antar och Wafaa Mikhail, 54, som värvat henne. De har lämnat in veckans order och väntar på sina produktpåsar. Mitt i lokalen går Oriflames Egypten-vd Mathias Jakobson runt och skakar hand med de imponerade damerna. I ett land med en mycket hierarkisk företagskultur är det stort.

Egypten-vd:n Mathias Jakobson hade lång erfarenhet av detaljhandel när han headhuntades hit förra året. Trots det krävdes två dragningar innan han lyckades förstå vad företaget egentligen gör.

–För mig var det ungefär som ­något jag hört att mormors granne höll på med i början på 1980-talet, ­säger han och skrattar.

Det svenska börsföretaget Ori­flame finns i 60 länder och omsätter miljarder. Endast 1 procent av verksamheten finns i Sverige. Egypten och Marocko är de enda arabiska ­länderna där Oriflame verkar.

Försäljarna, sälj­konsulenterna, hämtar ut de varor som kunderna pekat ut i katalogen och sminket går sedan från lagret via konsulenterna till släktingar, kursare, grannar, kolleger och kusiner som handlat. I Egypten är ­sociala nätverk stora och livsviktiga.

Försäljningschefen är Hany El Sonbaty, en vaken man i 30-årsåldern som närmast har varit marknadschef på Mercedes, men som nu passionerat talar om vikten av att grunda med fuktkräm under sminket.

–Folk lever Oriflame, det förvandlas till en livsstil för att uppfylla dina drömmar, säger han.

Ramia Afifi, 57, upptäckte Oriflame när de flyttade in mittemot hennes hus. Nu är hon den femte bästa säljaren i koncernen. Tre av dem före henne är ryskor.

–Det är min hobby, att träffa folk. Detta hade jag letat efter i hela mitt liv, missionerar hon.

40000 lärjungar i Egypten tycks instämma. Jämfört med den svenska är den arabiska katalogen tjockare med mer smink än krämer och utan bikinibrudar eller heroin chic-modeller.

Oriflame kör också lokalt ­anpassade kampanjer på bland ­annat mors dag och alla hjärtans dag. I december drev inflationen upp priserna på kött till nya rekordnivåer ­inför den muslimska offerhögtiden eid al-adha. Då var det en saftig ­morot för framgångsrika säljare att ha ­möjligheten att kvittera ut ett får med rosett runt halsen.

Särskilt en produkt är populär i Egypten och Marocko: blekningskrämer, som tjejer använder för att likna västerländska ideal.

Modellerna i Oriflames katalog är nästan genomgående ljusa skandinaver. Också Oriflames slogan ”Swedish Natural Cosmetics” går hem. Det svenska har en världspolitiskt neutral och sam­tidigt glamorös klang i Egypten.

–Vi hade en diskussion med huvudkontoret i Stockholm som ville ta bort slogan från katalogen där vi underströk att vi behöver varje ord. Swedish, natural och cosmetics, säger Hany Sombaty.

Säljarna är drivna. SvD:s fotograf får värja sig mot Wafaa ­Mikhails värvningsförsök. Hon skryter med att hon uppnått nivån Senior Gold med över 1000 kvinnor ­under sig i sitt ”träd”. Hon ­tjänar numera på att deras försäljningar tickar in poäng åt henne. Hanem Antar som väntar på sin order har problem med ryggen och kan inte jobba utanför hemmet för att dryga ut lönen från maken som är ­oljearbetare. Istället smyger hon fram katalogen när vänner och bekanta är på ­besök. Hon drar in 200–300 egyptiska pund i månaden, motsvarande 250 svenska kronor eller lika med en typisk egyptisk arbetarlön.

–De ser hur jag är sminkad och vill ha samma sak, jag köper inte andra produkter, säger hon stolt.

Inte alla män accepterar att frun plötsligt blir huvudförsörjare hemma. Mathias Jacobson säger att Oriflame tar ett socialt ansvar – något företaget kritiserats av Banco för att brista i. Han har personligen haft möten med äkta män som surnat.

Ramia Afifis ”träd” innehåller över 10000 kvinnor. Hon vantrivdes rejält på chefsjobbet på Egypt Airways där hon jobbade tidigare. Nu håvar hon in 6000 dollar (36000 kronor) i månaden u­töver resor som hon ”köper” för sina värvningspoäng.

Hon har anställt två sekreterare och jobbar hem­ifrån sju dagar i veckan, 12 timmar per dag, med att organisera ”väckelsemöten” där hon raggar och utbildar nya adepter. Vad säger hennes man, generalen, om att hon gått om ­honom i lön?

–Han är bara stolt, men i början klagade han.