För två veckor sedan fick Cecilia Tufvesson Marlow lämna sitt jobb som vd för RNB:s största dotterbolag JC. Försäljningen där har minskat med 10 procent under första kvartalet (september-november) för det brutna räkenskapsåret 2007/2008. I samband med vinstvarningen lät sig Mikael Solberg, koncernchef och störste ägare, bli utsedd till vd även i JC.

Utnämningen imponerade inte på börsen, RNB-kursen rasade med över 30 procent från 40 till en bit under 30 kronor.

Men i torsdags - ett par dar före tisdagens bolagstämma - framträder en till synes ångerfylld Mikael Solberg och tar hela ansvaret för JC:s sämre försäljning, men gör det ändå inte. Det han ångrar är att han lät sin dotterbolags-vd alltför självständigt sköta JC-skutan.

JC står för 60 procent av RNB:s försäljning och om någon har felat är det väl koncernchefen själv som inte har riktig kläm på vad som händer i koncernens dominerande verksamhet. Mikael Solberg verkar nu ha kommit till insikt om detta och säger att styrelsen får avgöra om han ska få sitta kvar. Att RNB hade problem verkar dock inte helt okänt. Räknat två veckor bakåt från vinstvarningen föll kursen från 60 till 40 kronor.

I och för sig går lien hårt fram över många aktiers kurs för närvarande, även om RNB-aktiens 55 procentiga nedgång på en månad tillhör den mer utsatta gruppen. Avskedandet av Cecilia Tufvesson Marlow kan ha haft betydelse för att kursraset blev så stort. Detta är inget ställningstagande i sak - jag vet inget om hur hon skött sitt jobb. Men skeendet kan tyda på att börsen tröttnat på koncernchefstricket att utse en syndabock bland sina underlydande chefer.

RNB kan sägas vara ett något uppsminkat modebolag med en rörelsemarginal i fjol på magra 7,5 procent rensat för extraordinära intäkter. Aktuellt börsvärde på 1,7 miljarder kronor för hela koncernen är en bit under de 2,2 miljarder man 2006 betalade enbart för nu krismärkta JC. Det var New Wave-skaparen Torsten Jansson som förde trollspöt över JC när det begav sig. Jansson sitter för övrigt i RNB:s styrelse och har att ta ställning till Solbergs kabinettsfråga.

En parallell, eller åtminstone en något påminnande händelse, är Ericssons vinstvarning i oktober. I samband härmed fick finanschefen Karl-Henrik Sundström silkessnöret. Bakgrunden var att koncernchefen Carl-Henrik Svanberg ett antal veckor före vinstvarningen vid en analytikerträff talat sig varm för Ericssons framtid utan att veta och nämna att tillväxten i kronor räknat sannolikt skulle bli sämre än branschsnittet under 2007.

På ett dygn kapade den nya informationen aktiekursen närmare 50 procent, en kanske överraskande kraftig reaktion. Koncernchefen kommenterade händelsen med att Ericsson måste förbättra rutinerna för analys och rapportering. Informationen om den sämre tillväxten fanns alltså i koncernen men hade inte nått fram till högste bossen. Så Sundström fick gå och Hans Vestberg blev finanschef.

Att inte Carl-Henrik Svanberg tog på sig hela ansvaret kan ha bidragit till att kursfallet blev så stort. Sådant vet man förstås aldrig med säkerhet, men jag blir inte förvånad om potentiella syndabockar har förbättrat sin sits under en tid framöver.