Det unga svenska it-undret är inte så svenskt längre. Huvudkontoren och de tunga ägarbesluten flyttar utomlands i takt med att de svenska entreprenörerna säljer sina bolag eller stora delar av dem. De unga entreprenörerna, ofta i 30–40-årsåldern, badar i pengar efter att ha signerat försäljningen. Men Sverige som nation blir ett företag fattigare.

–Det är klart bekymmersamt, säger Johan Staël von Holstein, som driver Iqube, ett centrum för tillväxtentreprenörer.

–Svenska folket går miste om framtida vinster när de här bolagen försvinner. Oförmågan att se och upptäcka duktiga it-bolag kommer kosta oss 100-tals miljarder. De svenska riskkapitalbolagen missar detta. För det är klart att AOL kommer att tjäna stora pengar på Tradedobuler.

När det gäller traditionella svenska exportföretag diskuteras det högljutt om vikten av att behålla bolagen blågula. Scania är ett aktuellt exempel. Både statsministern, toppdirektörer och fackliga förtroendevalda är oroade över att Sverige ska dräneras på makt och kompetens om utländska ägare tar över.

Men den debatten har fram till nu inte applicerats på de svenska entreprenörsföretagen, de som många menar ska bygga det framtida Sverige.

–Det bästa vore om svenska riskkapitalbolag i högre utsträckning köpte de unga it-bolagen och försökte bygga upp nya, stora internationella bolag med blågula förtecken, säger Johan Staël von Holstein.

–Sverige som it-land är mycket större än vad svenska riskkapitalister och svensk media förstår.

Men Johan Hernmarck, ordförande i riskkapitalbolaget It-Provider håller inte alls med.

–Inte ett dugg. Tvärtom. De här försäljningarna visar att vi ligger i-rätt position och att vi har duktiga unga företagare i Sverige. De har på kort tid lyckats bygga upp ett stort antal it-bolag som har lockat köpstarka internationella storföretag hit.

Det började redan under it-erans första heta år i slutet av 1990-talet. Flera svenska företag såldes till utländska ägare. Strax därefter sprack bubblan och världens börser föll. Den andra vågen inleddes 2004. Johan Hernmarck är inte ens säker på att det är önskvärt att ha de unga it-bolagen kvar i Sverige.

–Sveriges styrka är inte ledaregenskaper och säljkunnande. Det kan de stora internationella företagen bättre. Vi är däremot världsledande, tillsammans med Israel och USA, på att driva upp små och medelstora teknikbolag. Och i ett visst läge är det viktigt att de här bolagen kommer in på nya internationella marknader, annars blir de överkörda, säger Johan Hernmarck.

–Därför är jag positiv till uppköpen. Det här kommer förstås också skapa en otrolig aptit hos andra unga att starta nya bolag. Det är precis vad Sverige behöver.

Olle Rossander, författare och tidigare chefredaktör för Affärsvärlden, har sin förklaring klar till varför it-bolagen inte diskuteras när de traditionella exportbolagens försäljningar är en sådan het fråga.

–Dels handlar det om att it-bolagen, var och en, sysselsätter så pass få människor, dels handlar det om att en stor del av deras verksamhet är på väg att ske utanför Sverige, säger Olle Rossander.

–Ytterligare ett skäl är nog att de flesta av oss är rätt okunniga om vilken ekonomisk makroeffekt de här bolagen har på ekonomin.

Näringsminister Maud Olofsson är inte mer oroad av att Sverige tappar it-företag än andra typer av företag. Problemet är att vi har ett företagsklimat som inte gör det lönsamt för entreprenörer att stanna kvar i landet, menar hon. Och företagsklimatet – det är regeringens ansvar.

–Jag kan som näringsminister inte ha några synpunkter på enskilda affärer. Min inställning är att vi ska ha en öppen världsekonomi, vilket jag tror gynnar svenska företag rent allmänt. Det ger också en mer diversifierad ekonomi, vilket är bra för oss.

Maud Olofsson anser att debatten om svenskt eller utländskt ägande egentligen är felaktig. Det viktiga är att ska löna sig att vara företagare som har ett långsiktigt perspektiv.

–En anledning till att utländska riskkapitalister har lätt att köpa företag i Sverige är vårt skattesystem, särskilt förmögenhetsskatten missgynnar svenska investerare idag och det ska vi ändra på. Sverige behöver fler Wallenbergare annars kommer vi att hamna i en ren fondekonomi, säger Maud Olofsson.