TeliaSonera, där svenska staten äger 37 procent av aktierna, har nolltolerans när det gäller alla former av mutor. Sedan 2007 finns bolaget i Uzbekistan, en diktatur som sedan självständigheten 1991 styrs av presidenten Islam Karimov.

– Situationen när det gäller mänskliga rättigheter är fruktansvärd i Uzbekistan. Många aktivister och journalister har fängslats eller flytt landet. Det finns inget som liknar en fri press och laglösheten är närmast total, säger Andrea Berg, Centralasienexpert på Human Rights Watch.

På organisationen Transparancy Internationals korruptionsranking hamnar Uzbekistan i botten, på plats 174 av 180.

TeliaSonera äger Ucell som idag är Uzbekistans näst största mobiloperatör med 4,8 miljoner abonnenter. I samband med köpet 2007 såldes 26 procent av aktierna vidare till en lokal partner, ett bolag vid namn Takilant Limited.

TeliaSonera fick en 3G-licens, nummerblock och cirka 370 miljoner kronor. Förra veckan köpte TeliaSonera tillbaka 20 procent och ökade från 74 till 94 procent av aktierna.

För Takilant blev det ett klipp, bolaget fick 1550 miljoner kronor kontant plus rätten att sälja de sista 6 procenten om några år.

Takilant Limited är registrerat i skatteparadiset Gibraltar. På frågan om vilka som står bakom företaget svarar TeliaSonera först ”lokala affärsmän” men utan att uppge namn.

Dokument från Gibraltars företagsregister som SvD tagit fram visar att Takilants enda styrelseledamot och aktieägare är en kvinna vid namn Gayane Avakyan av armenisk nationalitet men med adress i Uzbekistans huvudstad Tasjkent.

TeliaSonera bekräftar senare att hon är ensam aktieägare.

– Ja, det är den information jag har. Det är hon som varit vår motpart. Det är en lokal affärskvinna, säger Cecilia Edström.

Enligt TeliaSonera finns det inga andra ägare.

– I samband med den första transaktionen gjorde vi en noggrann undersökning. Eftersom vårt holdingbolag finns i Holland gjordes det även undersökningar av myndigheterna där. Man tittade på vilka som var slutliga ägare men hittade inga. De som står bakom bolaget är de rättmätiga ägarna, säger Cecilia Edström.

Bedömare med kunskap om hur Uzbekistan fungerar är skeptiska och menar att pengarna slutligen kommer att gå till personer inom den styrande eliten i landet.

– Pengarna går till vissa politiker eller deras släktingar. Ekonomin är hårt kontrollerad av Islam Karimovs familj och andra inom regimen som chefen för inrikesministeriet och säkerhetstjänsten, säger Leonid Konik, chefredaktör för ryska Comnews som följer telekommarknaderna i de forna sovjetrepublikerna.

Han säger att affärerna normalt sker genom bolag i skatteparadis.

– Det är papperskonstruktioner. Det är väldigt svårt eller omöjligt att få information om de verkliga ägarna, säger Leonid Konik.

Andrea Berg på Human Rights Watch säger att det knappast finns något som man kalla oberoende affärsmän i Uzbekistan.

– Så fort du har framgång är det mycket troligt att någon inom makten blir intresserad av dina affärer. Alla lagar och regler är skrivna för att gynna makten. Sannolikheten att det här rör sig om smutsiga affärer är mycket stor, säger Andrea Berg.

TeliaSonera medger att man inte kan ha full kontroll över var pengarna hamnar.

– Vi kan ta ställning till vilka vi gör affärer med, hur de uppträder och att det inte finns några konstigheter. I förlängningen kan vi inte kontrollera vart pengarna går, lika lite som vi kan kontrollera vad svenska staten eller finska staten eller någon annan aktieägare gör med de pengar de får i utdelning från Telia, säger Cecilia Edström.

Andrea Berg på Human Rights Watch tycker att man som utländskt företag bör vara försiktig med att göra affärer i länder som Uzbekistan och att man indirekt stödjer regimen.

– Uzbekistan är ett av världens värsta länder. Om ett företag känner sig bekvämt med att göra affärer i ett sådant land säger det någonting om företaget, säger hon.

Som största ägare i Telia Sonera har den svenska regeringen ett särskilt ansvar menar hon.

– Det är viktigt att den svenska regeringen engagerar sig i Uzbekistan inte bara ekonomiskt utan även när det gäller mänskliga rättigheter, säger Andrea Berg.