Lätt tillspetsat kan man säga att så länge tekniken fungerar så finns det egentligen ingen som helst anledning att prata om den. Utvecklingen av internet, och all annan informationsteknologi för den delen, har kommit så långt att de flesta konsumenter förväntar sig att tekniken bara ska fungera. Hur det går till spelar en ­underordnad roll.

Borde Expressen få sympati för att det tekniska bakom hem­sidan strulat? Förtjänade SvD.se beröm för det hårda arbete som ­lades ner när det strulade med den nya sajten? Svaret på båda frågorna är ”nej, ­åtminstone inte från besökarna”.

Det finns ingen ­anledning för dem att bry sig om att Expressen kör sin sajt på ­Polopoly och har haft problem med det ­systemet, eller att SvD.se halvkollapsade när publiceringssystemet byttes ut. Tekniken är ointressant. Innehållet och tillgängligheten av innehållet är allt.

Därför är det konstigt att vart och varannat pressmeddelande, så gott som varje lansering av nya tjänster, fokuserar på tekniken.

Titta på herrarna Zennström och Friis tv-projekt Joost. Vid lanseringen handlade allt om hur de tagit peer-to-peer-tanken från Kazaa och använt den i en annan tillämpning. Det skrevs spaltmeter om hur innovativt det var. Innehållet nämndes ­ i bisatser.

Men utan bättre innehåll och bättre tillgänglighet kommer tjänsten aldrig att nå ut till den verkligt stora publiken.

Det är egentligen först när ­saker och ting inte fungerar som tekniken verkligen behöver lyftas fram. När man behöver något att skylla på. När ­användarna ­behöver en förklaring till varför den tjänst de förutsätter ska fungera inte gjort sitt jobb. Men å andra sidan ­talar man gärna om tekniken då också.