Missförstå mig rätt. Jag ser verkligen fram emot att de första telefonerna med Googles Android under skalet ska nå svenska butiker. Men gårdagens lansering av HTC Dream, eller ­ T-Mobile G1 som den heter sedan operatören fått klistra på sin logga ovanför skärmen, är något av en besvikelse.

Telefonen ser ut som HTC-­telefoner gjorde för några år sedan, innehåller ingen revolutionerande teknik och ska bara säljas via en operatör i USA.

Men nu är det ju Google som ligger bakom plattformen och om de lyckas med sin satsning finns en mobil annonsmarknad på sisådär 100 miljarder dollar per år runt hörnet. Alltså lyssnar vi.

Sett till ambitionen för Open Handset Alliance, den Google-ledda sammanslutningen bakom Android, så är det förvånande att man valt ett Apple-liknande upplägg för sin lansering.

Exklusivt avtal med en operatör i ett land betyder låsta telefoner, liten potentiell marknad och eventuella intressekonflikter om utvecklare skriver program som krockar med Googles och/eller T-Mobiles intressen.

Så mycket för allt prat om öppenhet och revolution på mobilmarknaden. Mottagandet i amerikansk press har inte heller varit direkt överväldigande.

Även om det inte går att veta hur diskussionen gått innan lanseringen, vill jag gärna leka med tanken att jag varit i Googles kläder. Då hade jag:

•Väntat med lanseringen tills ytterligare tillverkare hunnit få klart sina Android-telefoner och släppt telefonen på fler marknader direkt.

•Sett till att telefonerna sålts olåsta. Inlåsning till en operatör öppnar bara upp för onödig kritik.

•Skapat något som gör telefonen unik. För oss teknikintresserade räcker det med ett ”öppet operativsystem” för att väcka intresse. Vanliga konsumenter låter sig inte luras lika enkelt.