ANALYS | Girighet på nätet

Mycket har sagts om vad som är fel med Facebooks omtalade annonsplattform. Uppenbara integritetsluckor har uppdagats och användare som inte vill ha reklam eller helt enkelt inte vill vara en del av annonsmaskineriet har inte kunnat slippa det. Nu har säkerhetsforskaren Stefan Berteu på Computer Associates upptäckt att en del av annonssystemet samlar in information om användarnas surfvanor även när de inte är inloggade på Facebook.

I princip innebär det att sajten får information varje gång en användare går in på någon av de sajter som är anslutna till Beacon, som systemet kallas. Om man till exempel köper en dvd-film skickas ett meddelande till Facebook, oavsett om användaren gått med på att låta det publiceras på ­sajten eller ej.

Det går helt emot vad Facebook ­tidigare berättat om vad systemet gör och kan göra.

I en intervju med New York Times i slutet av november förklarade marknadschefen Chamath Palihapitiya att Beacon absolut inte fick någon information om användaren inte gått med på det i förväg.

Nu lär protestgrupperna på Facebook få nytt vatten på sin kvarn. Att företaget försäkrar att de varken sparar eller använder informationen om användaren inte gett sitt samtycke lär knappast göra någon större skillnad.

Skadan är redan skedd och framtiden för årets mest omtalade och kanske även mest framgångsrika sajt ser genast mindre ljus ut.

Beacon och resten av annonssystemet är ett klassiskt fall av att gapa efter för mycket. Facebook har helt enkelt kommit på för många sätt att få in logotyper, företagsnamn och produkter i användarnas vardag. Riktade annonser, textannonser och profilsidor åt företag sida vid sida med Beacon som följer efter användarna på internet i jakt på nya varumärken och produkter att få ut på sajten.

Facebook blev girigt.

Det är inte så konstigt. Med 50 miljoner förmodat storkonsumerande användare i rätt ålder insåg bolaget att det satt på en outnyttjad potentiell guldgruva. Med all den kunskap de har om sina användare och alla företag som var intresserade av att utnyttja den tappade man känslan för vad som är okej.

Bara för att något är tekniskt möjligt är det inte säkert att det är en bra idé att genomföra.

I fallet Facebook hade det varit ett tillräckligt stort steg bara att släppa in annonsörer på den tidigare närmast reklamfria sajten.

Facebook blev övermodiga och såg sin produkt som det enda möjliga alternativet för kontakttörstande internetanvändare. Men att vara populär, hajpad och ha ett starkt varumärke är långt ifrån samma sak som att ha ett monopol.

Att lägga till funktioner som så fundamentalt går emot användarnas eget intresse som Beacon är ett väldigt bra sätt att alienera sina användare.

Facebook är inte livet. Facebook är en sajt på internet. Det finns som bekant fler än en sådan. Synd bara att de inte insåg det själva innan de lanserade Beacon och började behandla sina användare som utbytbara annonsförmedlare.