Allt fler aktieägare, både stora och små, är kraftigt missnöjda med bolagets utveckling och, inte minst, hur denna kommuniceras till aktiemarknaden.

Försöken att linda in och mer eller mindre gömma undan den senaste vinstvarningen, som kom i New York i tisdags, har fått bägaren att rinna över på många håll. Stockholmsbörsen ska nu utreda om kommunikationen inte bara är tafflig, utan dessutom bryter mot börsreglerna.

Den som fått bära hundhuvudet är alltså den tidigare finanschefen Karl-Henrik Sundström.

Så här långt, vill säga.

Genom att problemen fortsatt förvärras efter att Sundström fick gå, så är frågan om det räcker för att vända Ericssons negativa förtroendespiral.

Ganska snart efter tisdagskvällens dystra besked från New York började det spekuleras i att Carl-Henric Svanberg i praktiken redan fått gå. Även om det ganska snabbt dementerades från Michael Treschow så har spekulationerna om Svanbergs framtid i telekomkoncernen knappast ebbat ut.

Även om många misstror uppgiften att Svanberg redan fått ett dolt silkessnöre, så är det fler som tror att han tämligen snart fått nog och söker sig någon annanstans.

I september publicerade analysfirman Cheuvreux en analys som pekade på att Ericsson vinster artificiellt blåsts upp de senaste åren genom att bolaget gjort stora reserveringar som sedan lösts upp och ökat resultatet. Liknande misstankar ska vid denna tidpunkt redan ha funnits hos Ericssons huvudägare Investor och Industrivärden. När informationen kom ut ryktas om ett möte rum där Investors vd Börje Ekholm och Industrivärdens ordförande Tom Hedelius konfronterade Carl-Henric Svanberg i frågan. Svanberg var tidigare vd för Assa Abloy, ett företag som liksom systerkoncernen Securitas också kritiserats för att i samband med företagsköp skapat stora reserver som sedan kunnat pumpas tillbaka in i resultaträkningen i lagom doser för att upprätthålla en hälsosam rörelsemarginal. Konfrontationen lär, enligt samma uppgifter, ha lett till slutsatsen att Svanberg tagit med sig synen på bokföring till sitt nya jobb, och att ägarna började planera för ett Ericsson efter Svanberg. Finanschefen Karl-Henrik Sundström fick den otacksamma uppgiften att agera bondeoffer, men i fick i gengäld en rundhänt ersättning om han lovade att hålla tyst.

Stämmer ryktena är huvudägarnas förtroende för Carl-Henric Svanberg nära fryspunkten, trots officiella försäkringar om motsatsen.

Men bara Ericssons usla utveckling är skäl för Investor och Industrivärden att vara missnöjda, och börja fundera på vilka förändringar i laget som kan göras. Misstroendet mot Ericsson på aktiemarknaden är smuts som träffar även deras fläktar. Substansrabatten i Investor, till viss del ett mått på marknadens förtroende för ledningen, noterades häromdagen till smått osannolika 36 procent. Det är svårt att tro att den till synes rationelle och resultatinriktade Börje Ekholm skulle nöja sig med att bara dricka kaffe och se på, inte minst när Ericssons seriefumlighet på informationsområdet fortsätter.

På fredagsmorgonen går Ericssons ordförande Michael Treschow ut i en radiointervju i P1 Morgon och försvarar ledningen sätt att berätta om utvecklingen.

Michael Treschow går därmed – återigen – i rejäl otakt med aktiemarknaden.

Frågan är hur länge Treschow kan fortsätta sin vandring som ordförande i telekomjätten, som nu till råga på allt halkat ut från listan över Nordens tio största börsbolag.

Förutom att Treschow torde vara fullt upptagen med att testa sig igenom alltifrån majonäs till mjällschampo för att lära sig sitt nya jobb som Unilever-ordförande från grunden, är det oklart vad han egentligen bidrar med på ordförandeposten i dagsläget. Frågan är hur stark Treshow egentligen är på telekom när branschen nu åter går in i en avgörande fas. Med tanke på att Svanberg inte anses som riktigt branschstark, är det ytterst viktigt med en omgivning som kan täckas upp. Bland initierade bedömare är dessutom Treschows insatser i samband med Ericsson-krisen 2001-2002 ifrågasatta.

Och aktieägarna i Atlas Copco, där Treschow som vd låg bakom flera dåliga förvärv, eller Electrolux, som han aldrig fick riktig fart på, har kanske inte så stor anledning att skicka honom några blomsterkvastar.

Missnöjet med informationschefen Henry Stenson har också spätts på under den stegrande förtroendekrisen. I sin roll sin högste ansvarig måste han tveklöst ta på sig ett stort ansvar för att det nu havererat flera gånger på kort tid. Och redan sedan tidigare fanns det en klar skepsis mot Stenson, som uppfattas som arrogant och ovillig att erkänna några eventuella svagheter i bolaget. Just faiblessen för att försöka sopa problemen under mattan har också bidragit starkt till senaste tidens ökande bekymmer.

Att bara ropa efter ledningsbyten är emellanåt ett väl banalt knep. Liksom ett illa spelande fotbollslag ibland väl lätt tar till det greppet för att tillfredsställa supportrarna, så handlar det ibland mest om att stilla en tillfällig oro bland aktieägarna.

Samtidigt behövs det ibland förändringar, om en dålig trend bara fortsätter och dessutom förstärks.

TORBJÖRN ISACSON & ANDREAS CERVENKA