Min första dator var allt annat än min. Den var stor som en friggebod, stod ute i datahallen och på mitt skrivbord hade jag bara en bildskärm och ett tangentbord.

Det enda program vi använde låg centralt, mitt inne i friggeboden någonstans, och de enda filer vi kunde skapa var textfiler som förstås också lagrades där ute.

Sedan kom persondatorn och ändrade allt. Den var just personlig och både program och filer låg i datorn.

Naturligtvis var den inte ansluten till internet. Den var inte ens ansluten till ett lokalt nätverk och det enda sättet att föra över filer var att lägga dem på en floppy-disk och promenera iväg till en annan dator.

Men nu håller just internet på att återinföra det gamla konceptet igen. Fast begreppen är annorlunda och nu talar man om ”cloud computing”, att datakraften finns i ett stort moln, ute på internet.

Programmen behöver därför inte längre ligga i min dator. Inte heller filerna med textdokument, bilder, musik, kalkylark och allt annat.

Allt hamnar i stället i stora datorer. I praktiken pratar vi om enorma och väldigt energikrävande datacentrum som byggs upp av bolag som Microsoft, Google, Yahoo och Amazon.

Programmen och alla filer når jag sedan via webbläsaren i min dator. Det finns en rad olika exempel på hur det här kan gå till. Ett av de vanligaste, som använts i många år, är vanlig webbmail, e-post via webbläsaren.

Fördelarna med att programmen körs någonstans ute i datamolnet är flera:

• Informationen är tillgänglig från vilken dator som helst. Under resan är det bara att låna en dator, logga in sig och arbeta som vanligt.

• Man slipper bekymra sig om att uppdatera programmen. Det sköts av företagen som driver webbtjänsten.

• Det fungerar bra även med en rätt enkel och billig dator. I förlängningen blir samma tjänster också tillgängliga via andra internetanslutna apparater som mobiler, tv-apparater och spelkonsoler.

• Förhoppningsvis blir det billigare.

Allt har bidragit till att datamoln blivit ett av de mest omsusade begreppen i it-industrin det senaste året. Men med tanke på hur det brukar gå för modetrender i den här branschen finns det all anledning att varna för övertro, framför allt på att det ska gå så snabbt.

Det finns också en del uppenbara nackdelar med att ha allt på nätet:

• Det förutsätter en ständigt fungerande internetförbindelse. Även om det i vissa fall finns kompletterande alternativ som tar över om förbindelsen bryts så kan det här vara ett stort problem för som till exempel ofta är på rörlig fot.

• Säkerheten. Vågar man lita på att information som lagras på nätet inte kommer i fel händer?

• Det finns sällan några garantier mot driftstörningar. Google Docs hade till exempel avbrott tidigare i höst.

Trenden är ändå tydlig. Det kommer ständigt nya tjänster som blir tillgängliga via nätet och det sätter tryck på de företag som lever på att sälja program som installeras på datorn.

Det tydligaste exemplet är Microsoft som med sitt Office-paket helt dominerar marknaden för kontorsprogram. Den verksamheten möts nu av nätbaserade konkurrenter som Google Docs och Zoho.

Microsoft har på olika sätt, som med Office Live Workspace, tagit steg på vägen för att möta hotet genom att kombinera en webbtjänst med programmen i datorn.

I slutet av oktober tog bolaget ytterligare ett stort kliv när man visade upp Windows Azure, en internetbaserad plattform, och talade om att det kommer helt nätbaserade versioner av Officeprogrammen.

Tidsplanen är inte klar men det verkar som vanliga konsumenter i slutet av 2009 fritt ska kunna använda Office via sin webbläsare. Microsoft tänker tjäna pengar på annonser.

Företagskunderna får däremot betala en prenumerationsavgift. Det låter som en klar försämring för Microsoft. Eller kanske inte.

För en stor del av dagens Officeinstallationer är piratkopierade. Det finns uppskattningar om att det är närmare hälften. Om Microsoft kan få piratanvändarna att i stället använda en annonsfinansierad tjänst kan bolaget tjäna på det hela.