Efter mödosamma uppförsbackar från spårvagnshållplatsen Medicinaregatan når vi toppen av Medicinareberget och huset där forskning kring bakterier, immunitet och vacciner är högsta prioritet.

Denna del av Göteborg, med Sahlgrenska universitetssjukhuset som publikt dragplåster, präglas av biomedicinsk forskning i alla dess former.

Jan Holmgren har utvecklat världens första drickbara koleravaccin men vill betona att många medverkat under den mödosamma vandringen för vaccinet.

Att det lyckades ta sig igenom alla snårskogar är en bedrift i sig. Läkemedels- och vaccinprojekt är ytterst sällan framgångsrika och bara en bråkdel kommer ut på marknaden.

Även om substansen når klinisk forskning (då det prövas på människor – red:s anmärkning) är statistiken entydig. Bara kanske ett av 25 testvacciner i denna sena fas spräcker målsnöret och blir godkänt.

Jan Holmgren duckar på frågan om han ser sig som uppfinnare.

– Nja, egentligen är det inte en uppfinning på det sättet, säger han och börjar rita på ett tomt ark och beskriva vitt och brett i det klaustrofobiframkallande kontorsrum där vi sitter.

Visst krävs uppfinningsrikedom men det handlar i grunden om ett gediget hantverk när molekyler och deras funktionsduglighet ska prövas i laboratorier för att se om det till slut går att framställa ett vaccin eller en medicin.

Tidsresan för vaccinet började redan under 1970-talet med grundforskning. Då blev kolera den bäst förstådda av alla infektionssjukdomar i och med att forskarna lärde sig hur sjukdomsmekanismerna fungerade.

Även principerna för hur immunitet kan skapas utifrån kolerabakteriernas beteende blev klarlagda.

Därefter följde ett omfattande utvecklingsarbete där kliniska tester i i- och u-länder på mer än 100 000 personer till slut banade väg för ett godkännande av vaccinet Dukoral för 16 år sedan.

Jan Holmgren var först solo i sin forskning. Snart fick han sin första doktorand som blev ett ovärderligt stöd i utvecklingen av koleravaccinet – och även privat.

Ann-Mari Svennerholm är sedan många år Jan Holmgrens hustru och i högsta grad delaktig i den forskning som paret nu bedriver för att ta fram nya vacciner som liknar eller utgår från Dukoral.

– Det är ett bra modellvaccin för att studera slemhinnornas immunförsvar. Det kan ge god information om hur man skapar bättre motstånd mot både bakterie- och virusangrepp.

Målet, enligt forskarveteranen, är att få fram vacciner mot andra infektioner men också för att kunna behandla allergi och vissa kroniska sjukdomar som diabetes och multipel skleros, ms, där kroppens immunförsvar skadar den egna vävnaden.

Jan Holmgren tycker det är synd att koleravaccinet, som är registrerat i över 60 länder och i alla världsdelar, inte kommer alla som behöver det till gagn. Att långt ifrån alla kan skydda sig illustreras tydligt av att kolera orsakar mer än 200 000 dödsfall årligen.

– Det finns inte tillräckligt med finansiering i fattiga länder så att folket kan vaccinera sig. Och inte heller ingår vaccinet i den generella vaccinering som ges till barn. Men det har gjorts en del framgångar under senare år – både för att framställa Dukoral billigare och för att öka hållbarheten för vaccinet i varma länder.

Trots att han är legitimerad läkare har han i princip aldrig jobbat kliniskt, med egna patienter. Forskningen har fyllt hans arbetsliv och kommer sannolikt att göra det i flera år till, trots att han fyller 65 år i år.

Hur kom det sig egentligen att du valde forskarbanan?

– Intresset väcktes när jag arbetade en sommar, efter ett års medicinstudier, som laboratorieassistent i Borås. Jag började sedan forska samtidigt som jag fortsatte mina läkarstudier och kunde disputera och bli docent redan när jag var 25 år.