Oasmias kapitalanskaffning bestod av en företrädesemission för de gamla ägarna på 60 miljoner kronor och en riktad emission till externa investerare på 90 miljoner kronor.

Företrädesemissionen med teckningskursen 25 kronor blev fylld och gamla ägare med stöd av teckningsrätter pytsade in 88,5 procent av beloppet. Resterande del av emissionen erbjöds ägare och andra investerare som anmält intresse att teckna överblivna rätter.

Den riktade emissionen med teckningskursen 30 kronor tvingades bolaget dra tillbaka eftersom externa investerares intresse att teckna var för lågt. Eventuellt kan det bli aktuellt att återkomma senare under hösten när de finansiella marknaderna, lika eventuellt, har stabiliserat sig ytterligare.

Mot bakgrund av hur emissionshetsen har fått den traditionella svenska emissionsmodellen att spåra ur är det inte orimligt att diskutera alternativa tillvägagångssätt som stående emissionsmandat för styrelsen och riktade emissioner.

Men exemplet Oasmia visar dels att det är betydligt lättare för stora och välkända företag att göra riktade emissioner utan kraftiga rabatter, och dels att ledning och styrelse inte får lägga sig platt för marknaden och rea ut aktien när det är bistra tider.

Till Oasmias beslut att skjuta upp den riktade emissionen bidrar säkert styrelsens och framför allt vd Julian Aleksovs stora ägande i bolaget.

Och trots att Oasmia är ett i sammanhanget litet bolag på en liten lista som verkar i en riskfylld bransch, överlevde aktien den misslyckade riktade emissionen. Jämfört med dagen innan emissionsbeskedet gavs ligger aktien på minus 20 procent men har trots det stigit 160 procent sedan årsskiftet.