Vi lever i en tid då det tas många prov av medborgarna. Prov som sedan lagras. I Sverige finns det redan mellan 50 och 100 miljoner lagrade biologiska prov, och antalet ökar med 3–4 miljoner per år.

Samtidigt har de nordiska länderna folkbokföring och hälsoregister av världsklass. I Västerbotten bjuds till exempel alla invånare in till läkarundersökningar när de fyller 40, 50 och 60 år. 93000 personer har gett 168000 blodprov sedan starten 1985.

Reser man västerut till det norska fylket Nord-Trøndelag har alla invånare över 13 år kallats in till undersökningar vart tionde år.

–Till den första, 1984–86, kom det 75000 personer eller nästan 90 procent av befolkningen. I de två senare undersökningarna har deltagandet sjunkit något, men är fortfarande imponerande högt, säger Steinar Krokstad, som leder Helseundersøkelsen Nord-Tröndelag, eller Hunt, som den kallas.

För nordborna har ett stort förtroende för sin sjukvård. När en motsvarande brittisk hälsoundersökning skulle göras kom bara 6 procent av de inkallade.

Frågeformulären har bara blivit längre, för att även få med sociala orsaker till sjukdomar. I Nord-Trøndelag tas det förutom 40 milliliter blod många andra sorters prover som fördelas på 30 cryorör per person. Dessa lagras i en biobank i Levanger som enligt Krokstad är ”state-of-the-art” – det modernaste som går att få av utrustning. En enda frystank kan kosta 100000 kronor. Hanteringen av alla prover är automatiserad och det sitter en streckkod på varje rör som gör att all information kan spåras, och ändå vara anonym.

–Vi håller oss inom trygga etiska, juridiska och politiska ramar, säger Steinar Krokstad.

Det är emellertid lättare sagt än gjort.

I Sverige gjordes tidigt ett försök att kommersialisera biobanken med de västerbottniska blodproven. Företaget Uman Genomics, som ägdes gemensamt av Umeå universitet och Landstinget i Västerbotten, etablerades 1992. Men forskarna som byggt upp biobanken glömdes bort. Eftersom svenska forskare har rätt att utnyttja sina resultat kommersiellt, ville de också ha en del av kakan.

–Det har varit en betydande oenighet om ägarförhållanden och rättigheter, inte minst mellan forskarna och landstinget, som även behandlats i domstolar. Det har varit en mycket nyttig etablering att dra lärdom av, heter det i en offentlig utredning som nyligen lades fram i Norge om potentialen för att utnyttja landets biobanker kommersiellt.

–Det är ett av skälen till att jag anser att biobanker bör ha en enda offentlig ägare, säger Kristian Hveem, som hade ansvaret för utredningen.

I vanliga fall är han professor på NTNU och den som leder Hunt Biobank. Han är också medicinsk chef på Hunt Biosciences, som är det företag som startats för att utnyttja biobanken i Levanger kommersiellt.

Utredningens förslag är att det byggs upp ett övergripande, statligt företag, som har ansvaret för den kommersiella verksamhet som kan utvecklas baserad på alla offentliga biobanker i Norge. Samtidigt bör det satsas flera hundra miljoner på att rusta upp biobankerna och göra det lättare att samordna informationen.

–Då kan man förhindra att biobankerna bjuder under varandra när de förhandlar med de stora läkemedelsföretagen. Jämfört med ett land som USA är Norge ett medicinskt lågkostnadsland. Våra biobanker är därför mycket intressanta, säger Kristian Hveem.

En norsk mor- och barn-undersökning med 100000 personer kostade till exempel 220 miljoner norska kronor att genomföra. Motsvarande studie i USA skulle ha kostat 16 miljarder norska kronor, enligt utredningen.