En läkemedelskoloss med drygt 50 000 anställda som skulle spara pengar på överlappande utgifter som administration och försäljning, växa på den höglönsamma USA-marknaden och snart bli störst i världen genom framgångar i forskningslabbet.

Det såg så enkelt ut på pappret. En säljare med väskan full av broschyrer från både Astra och Zeneca skulle naturligtvis vara mer lönsam än om bägge företagen skickade varsin säljare.

1999 hade Astra Zeneca en total läkemedelsförsäljning på 15 miljarder dollar. I fjol stannade den på 32,8 miljarder dollar. Det motsvarar en genomsnittlig årlig tillväxt på 8 procent.

I läkemedelskretsar, framför allt bland sådana som har hög närvaro i Nordamerika, är det inte så imponerande. Dessutom ska man komma ihåg att Astra Zenecas egen forskning inte gjort så mycket för att åstadkomma den tillväxtsiffran. Utan externa produkter och bolagets sluga patentjurister hade tillväxten varit betydligt lägre.

Bolaget ökade visserligen sin närvaro i Nordamerika, från 23 procent av omsättningen 1999 till 32 procent av omsättningen i fjol.

Men den nordamerikanska marknaden är inte längre den guldgruva den en gång varit utan nu är det snarare i Kina och andra tillväxtekonomier med en snabbt ökande medelklass som läkemedelsbolagen kommer att skära guld med täljkniv i framtiden.

Då, 1999, hade det sammanslagna bolaget 10 000 anställda inom Forskning & Utveckling som sorterade under forskningschefen Claes Wihelmsson i Södertälje.

”Beskedet att huvudkontoret för forskning kommer att finnas i Södertälje är mycket positivt och visar tydligt att den spännande forskningsmiljö som finns i Sverige är av högsta internationella klass”, kommenterade dåvarande utbildningsministern Thomas Östros.

Claes Wilhelmsson sa vid tidpunkten att det kunde komma förändringar i forskningsorganisationen, men att det skulle vara på hög ledningsnivå.

1999 spenderade företaget 2,5 miljarder dollar på forskning och utveckling, motsvarande 17 procent av omsättningen.

2009 låg F&U-budgeten på 4,4 miljarder dollar, 13 procent av omsättningen. Under mellantiden har det anlagts nya forskningscentra inom koncernen och köpts företag som tagit med sig egna forskningsbudgetar in i organisationen, så den relativa minskningen för de gamla ursprungliga enheterna är större än vad totalsiffran visar.

I slutet av 2009 hade Astra Zeneca totalt 12 000 forskare. De hade blivit 20 procent fler sedan starten 1999, inklusive de som kom in via förvärvade enheter. Och ändå har bolaget inte klarat av att balansera det inkomstbortfall som nu kommer från patentutgångar.

Därför framstår det inte som så märkligt att vd David Brennan nu skär kraftigt. Målet är att investeringarna i FoU, eller kostnaderna som den pessimistiske skulle kunna kalla dem, ska minska med ytterligare 1 miljard kronor till 2014.

Med antagande om en oförändrad omsättningsnivå, vilket tyvärr kanske är väl så optimistiskt, skulle andelen FoU av omsättningen falla till 10 procent. Det är inte mycket. I alla fall inte om man tror att ens egen forsknings- och utvecklingsorganisation har något att bidra med.