En styrelsemedlem ska representera samtliga aktieägare.

Det är den mest grundläggande regeln i en styrelse. Av någon anledning verkar det ibland ändå som om det gått förbi styrelseproffset Björn Wahlroos.

Den här gången är han ute och kommenterar de hårt kritiserade pensionerna och köpet av en lyxlägenhet på Östermalm till Nordeas vd Christian Clausen.

-Jag skulle gärna höja hans lön så att han kan köpa fler lägenheter i Stockholm, säger Björn Wahlroos till SVT:s Rapport.

För Björn Wahlroos finns det säkert en logik i det resonemanget. Han bor själv på det anrika godset Åminne, och jämfört med det är en lägenhet på 250 kvadratmeter på Östermalm inte något boende som imponerar.

Björn Wahlroos är dessutom van vid att styra och ställa precis som han vill. Det fungerade såklart alldeles utmärkt när han drev sin investmentbank Mandatum, och var med och sydde ihop en rad nordiska storaffärer.

Men den här gången är Björn Wahlroos styrelseordförande i Nordens största bank, Nordea. Det jobbet har han fått i sin egenskap av styrelseordförande i Nordeas största ägare, det finländska försäkringsbolaget Sampo.

Börsbolaget Sampo kontrolleras av en rad finländska pensionsförvaltare, och ett bolag som ägs av finska staten. Björn Wahlroos själv kontrollerar knappt 2,1 procent av aktierna i Sampo.

Det finländska bolaget kontrollerar i sin tur 21,3 procent av aktierna i Nordea. Näst största ägare är svenska staten. I övrigt domineras ägarlistan av nordiska fond- och pensionsförvaltare.

Inte ens Björn Wahlroos själv kan med bästa vilja få det till att han äger Nordea. Både Nordea och dess finländska huvudägare ägs med andra ord i stället av miljontals pensions- och fondsparare, skattebetalare samt ett stort antal småsparare.

I sin egenskap av Nordens största bank har Nordea också ett ansvar mot sina kunder. En grupp som bland annat drabbas av Nordeas usla och kostsamma fondförvaltning, och ökande bolånemarginaler.

Till det kommer de övriga anställda i Nordea. Men i Björn Wahlroos värld verkar både 2 000 som ska sparkas och den absoluta merparten av dem som blir kvar spela tämligen perifera roller.

Björn Wahlroos har alltid funnit ett nöje i håna svenskar. Emellanåt har han också gjort det på ett underfundigt och träffsäkert sätt.

Men hans utspel bär ofta också prägeln av att han befinner sig i en isolerad värld, där inte ens en lyxlägenhet på Östermalm räcker till.

Det står naturligtvis Björn Wahlroos fritt att ha den synen på omvärlden. Om han driver en investmentbank för andra godsherrar kan det kanske till och med vara en fördel.

Men om han ska vara styrelseordförande i Nordea är det en stor belastning.