Oavsett hur mycket manusförfattarna tar i kommer de att få svårt att överträffa verkligheten så som den har framstått under de senaste tio månaderna. Bonusar och hisnande pensions-avtal både i Sverige och i andra länder har fått Gordon Gekko att framstå som en veritabel altruist, men i takt med att bonusprogrammen blivit allt mer ifrågasatta har granskningen koncentrerats på dem som godkänt programmen och ersättningarna – nämligen styrelserna.

Det är i styrelsernas ersättningskommittéer som bonus- och andra incitamentsprogram bereds för att sedan presenteras för styrelserna. Är programmen mer omfattande fattas det slutliga besluten vanligen av bolagens årsstämmor, men besluten är då förankrade hos de största ägarna.

Den 6 mars i år höll Wallenbergs husbank, SEB, årsstämma och då beslöts att banken ville att ägarna skulle ställa upp med ytterligare 15 miljarder i en nyemission samtidigt som utdelningen till aktieägarna slopades och ett incitamentsprogram värt 102 miljoner skulle initieras.

Bortsett från att beslutet togs av bankens högsta beslutande organ, årsstämman, var det styrelsen som hamnade i hetluften och efter förmåga fick förklara hur resonemangen förts.

SEB:s koncernchef, Annika Falkengren, avstod från rörlig lön men accepterade en höjd fast lön och även om det sannolikt var resultatet av en förhandling mellan Falkengren och styrelsens ersättningskommitté var det styrelsens ordförande Marcus Wallenberg som fick förklara turerna kring löneuppgörelsen.

Några veckor därefter rullades pensionsskandalen kring AMF:s förre vd upp och då var det återigen bolagets styrelse som fick ta kritiken för det inträffade.

Den största skulden lades av någon anledning på LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som visserligen var ledamot i AMF:s styrelse, men inte i ersättningskommittén som utformade det kritiserade pensionsavtalet.

– Att styrelserna får allt mer ljus på sig är en konsekvens av det man kan kalla den svenska modellen, en strikt hierarkisk modell där stämman är den högsta beslutande, därunder kommer styrelsen och sedan företagsledningen. En orsak till det är att Bolagskoden nu obligatoriskt ska följas av alla börsbolag, säger Lars-Erik Forsgårdh, tidigare vd i Aktiespararna och i dag ordförande i den ideella föreningen Styrelseakademien. Föreningen har som syfte att öka kunskaper och engagemang i bolagsstyrelserna.

Under åren som vd i Aktiespararna ägnade sig Lars-Erik Forsgårdh under tio års tid åt att det skulle införas en bindande etisk kod för alla börsbolag. Bakom kravet fanns en strävan att skydda de mindre aktie-ägarna genom att öka genomlysningen av företagen och få bukt med storägarnas egenmäktiga behandling av de mindre aktieägarna.

Aktiespararnas idoga arbete har i dag resulterat i Svensk kod för bolagsstyrning, ett regelverk som alla noterade aktiebolag förbundit sig att följa och som i  dag ingår i börskontraktet.

Styrelseakademien, som i huvudsak arbetar för att höja kunskapsnivån och professionalismen i de små- och medelstora företagens styrelser, har gett ut en reviderad version av skriften Vägledning till god styrelsesed som ska användas just som en handbok för styrelseledamöter i bolagsstyrelser, oavsett bolagets storlek. Vägledningen ansluter i den del som handlar just om styrelsearbetet till den svenska bolagskoden.

Styrelseakademien har också ambitionen att höja kunskapsnivån i styrelserummen och därför arrangerar akademien kurser för styrelseledamöter, förmedlar kontakter och har skapat en, vad man kallar, kandidatbank som består av kvalificerade personer med speciella egenskaper eller kompetenser.

Bland nyheterna i den nya utgåvan av Vägledning till god styrelsesed kan nämnas rekommendationen om hur stora arvodena till styrelseordförande och övriga styrelseledamöter bör vara, hur incitamentsprogram till styrelsen bör utformas och hur mycket tid man som styrelseledamot bör räkna med att avsätta.

Även om det kan skilja sig mellan olika bolag måste man räkna med att ett styrelseuppdrag tar minst 10–15 arbetsdagar per år, framgår det av Vägledningen, och är det som nu problem i många företag kan det ta mycket mer tid. Det innebär att många av dem som kallar sig styrelseproffs hamnar på en arbetsbelastning som antingen innebär att de inte har något privatliv alls eller att de inte sköter sina uppdrag på det sätt deras uppdragsgivare har rätt att begära.

– Rent allmänt tycker jag ändå att det har skett en professionalisering av styrelsearbetet i svenska bolag. Till en del beror det på att frågorna varit aktuella och att vi till sist fick en bolagskod, säger Lars-Erik Forsgårdh.