E24 kunde i december i fjol avslöja att Sjätte AP-fonden hade tillsatt vd:n Erling Gustafssons särbo Åsa Rödén som vd i ett portföljbolag, Xeratech. Enbart styrelseordföranden Lennart Jeansson var medveten om det jävsförhållandet.

Sjätte AP-fonden försökte få bort uppmärksamheten från avslöjandet genom att i ett pressmeddelande beskylla Xeratechs grundare för plundring av bolaget. Mats Odell, krävde dock alla kort på bordet.

Och strax före jul hävdade Sjätte AP-fonden att styrelsen skulle genomföra en ”total översyn av Sjätte AP-fondens interna beslutsprocesser och hantering av portföljbolag”.

När denna nyligen presenterades ledde det till att de plundringsbeskyllda grundarna polisanmäldes. Och Mats Odell förklarade sig nöjd med genomgången.

Men den utlovade granskningen har inte genomförts. Och det finns en lång rad punkter som borde genomlysas och förklaras.

1. Nätverken. Utnämningen av Åsa Rödén som vd för Xeratech är långt ifrån det enda exemplet på hur Sjätte AP-fonden gör affärer med närstående.

Bara i Xeratech har en ny ordförande, presenterad som helt ”oberoende” visat sig ha flera AP-fondskopplingar, liksom den säkerhetsfirma som skulle granska Sjättes agerande i Xeratech.

I själva verket förefaller affärer med vänner och bekanta vara legio i Sjätte AP-fonden, som har en mycket stark ställning på Västkusten och starka band inom fordonsindustrin. Styrelseordföranden Lennart Jeansson har ett förflutet som tungviktare i Volvo, och är bland annat välbetald ordförande i Göteborgsklenoden Stena.

Den investeringsansvarige Mats Augurell, som dyker upp i alla möjliga sammanhang, har också ett omfattande kontaktnät på Västkusten. Urmas Kruusval, som är ansvarig för flera av Sjätte AP-fondens mer omdiskuterade placeringar, kommer från Volvofinans, där Sjätte numera är storägare.

Frågan är också hur, varför och i vilken omfattning Sjätte AP-fonden använder konsultbolag som Lay Line och Stensvreta. Även kopplingen till motparterna i de affärerna, och utfallet av de affärerna, borde granskas.

Lay Line drivs av den klassiske Volvochefen Sten Langenius son Olle Langenius och Örjan Serner. Örjan Serner har flera kopplingar till både Sjätte AP-fonden och Göteborgsbolaget Bure. Stensvreta, som ska ha Sjätte AP-fonden som helt dominerande kund, drivs av den tidigare Sjätte-medarbetaren Stefan Holmgren.

2. Överpriserna. Enligt flera oberoende uppgifter har Sjätte AP-fonden ofta betalat väldigt bra för både portföljbolag, och för bolag som portföljbolagen i sin tur investerat i.

Det senare gäller bland annat Meca, som flera gånger bjudit över konkurrenten Mekonomen. Investeringar som klädmärkesföretaget Sportmanship, som kostade flera hundra miljoner kronor, bör också granskas.

3. Prisdumpningarna. Med hjälp av pensionspengar från Sjätte AP-fonden har flera portföljbolag priskonkurrerat hårt med privata företag. Detta gäller bland annat Meca och Sportex. Till och med bolag som det numera konkursade Xeratech använde metodiken för att vinna upphandlingar.

4. Flopparna. Xeratech är långtifrån den ende investeringen som gått snett för Sjätte AP-fonden. För en riskkapitalinvesterare är det naturligt att en del placeringar misslyckas. Men det vore välkommet med en granskning av lönsamheten i Sjättes portföljbolag, hur investeringen i de mindre lyckade fallen gått till, och varför det blev fel.

5. Avhoppen. I flera fall försvinner de gamla ägarna efter att Sjätte AP-fonden kommit in som ny storägare. Enligt uppgift beror detta på missnöje med hur Sjätte driver verksamheten.

6. Internationaliseringen. Sjätte AP-fondens uppdrag är att investera i små och medelstora tillväxtbolag, och bidra till utvecklingen av svenskt näringsliv. Men fonden har köpt in sig som storägare i flera internationella företag, vars lönsamhet dessutom kan ifrågasättas.

Till och med det Norrlandsbaserade fastighetsbolaget Norrporten ska köpa fastigheter i Tyskland. Frågan är hur och varför dessa investeringar skett.

7. Lägenheten. Enligt uppgift ska känsliga försäljningar av lägenheter ha behandlats i styrelsen. Har Sjätte AP-fonden sålt någon lägenhet till närstående?

8. Skatteparadisen. Precis som andra riskkapitalbolag har Sjätte AP-fonden investeringar med kopplingar till skatteparadis. Med tanke på att det handlar om pensionspengar borde det vara känsligt.

9. Börsportföljen. Förutom att investera i portföljbolag och hos fristående fondförvaltare som Lannebo Fonder har Sjätte AP-fonden en börsportfölj med 156 bolag i.

Portföljen består till 58 procent av Lindab, 31 procent av Ratos och tillsammans 7 procent av bioteknikbolagen Bioinvent och Biovitrum. Alla övriga börsbolag saknas antingen helt eller är underviktade. Varför finns denna portfölj?

10. Bluffarna. Sjätte AP-fonden skryter i sin marknadsföring om den öppenhet som präglar verksamheten. I själva verket handlar det ofta om mörkläggningar, förhalningar och rena bluffar om allt ifrån närståendeförhållanden till avkastningen i portföljen. Är detta verkligen rimligt från en förvaltare av svenska pensionspengar.

Mats Odell har krävt korten på bordet. Även hans trovärdighet står på spel om det bara är tomma ord. Det behövs en ordentlig granskning, gjord av professionella aktörer utan kopplingar till Sjätte AP-fonden.