Det var i samband med bokslutet som Börje Ekholm kastade in en brandfackla i debatten om ersättningarna till näringslivets toppchefer.

”De nuvarande nivåerna innebär en risk för att ledamöter tar på sig för många uppdrag för att säkerställa rätt totalersättning”, förklarade Börje Ekholm och tillade ”att attrahera de skickligaste och bäst lämpade personerna blir allt svårare med dagens ersättningsnivåer.”

Enligt Börje Ekholm blir inkomsterna för låga när direktörer växlar in en karriär som vd mot en dito som proffs vid styrelsebordet.

För flera av Wallenbergsfärens egna styrelseproffs är dock eventuellt för låga arvoden inget privatekonomiskt bekymmer.

Ett exempel är Börje Ekholms föregångare på vd-stolen i Investor, Marcus Wallenberg. Han är med sina uppdrag som ordförande i SEB, Saab, Electrolux samt styrelseuppdrag i Stora Enso och Ericsson en av börsens bäst betalda med totala arvoden på 7,5 miljoner kronor.

Men under 2008 deklarerade han för en sammanlagd inkomst på hela 25,8 miljoner kronor. Mellanskillnaden kommer av att han får lön från Wallenbergstiftelserna för att ge placeringsråd.

Den uppgår till 6 miljoner om året. Dessutom har han löst in optioner från sin tid som vd på Investor värda drygt 12 miljoner. Under 2007 drog Marcus Wallenberg in sammanlagt 56 miljoner kronor efter att ha löst in optioner värda 43 miljoner kronor.

Marcus Wallenberg har också rätt till pension från Investor om sex år då han fyller 60.

Som jämförelse deklarerade Börje Ekholm själv för en inkomst på 12,2 miljoner kronor 2008.

Claes Dahlbäck, också före detta vd för Investor, hade en inkomst på 21,4 miljoner kronor. Styrelseuppdragen i Stora Enso och Goldman Sachs gav honom under 2008 totalt 3,6 miljoner kronor.

Dahlbäck har också 6 miljoner i årslön från Wallenbergstiftelserna och kan också lyfta en pension från Investor.

De senaste två åren har han också haft inkomst av kapital på sammanlagt 91 miljoner kronor.

Sune Carlsson, styrelseledamot i Investor och Autoliv och ordförande i Atlas Copco får 3,5 miljoner för de uppdragen. Men totalinkomsten landar på över 13 miljoner tack vare pensioner från SKF och ABB.

Lars Westerberg, styrelseordförande i Husqvarna där Investor är storägare och med styrelseuppdrag i Autoliv, SSAB och statliga Vattenfall hade styrelsearvoden på 5,9 miljoner kronor men en årsinkomst 2008 på 20,7 miljoner. Autolivs Vd Jan Carlson tjänade 8,8 miljoner under 2008.

Även i andra sfärer har styrelseproffsen stora inkomster vid sidan om styrelsearvodena. Sverker Martin-Löf som i vår tar över ordförandeklubban i Industrivärden tjänade hela 17,9 miljoner 2008. Styrelseinkomsterna summerades till 5,9 miljoner kronor men Sverker Martin-Löf har också en stor pension från SCA.

SCA:s vd Jan Johansson hade 2008 en inkomst på 10,4 miljoner enligt Skatteverket.

Industrivärdens avgående ordförande Tom Hedelius har med sina nära 12 miljoner kronor om året en inkomst som är klart högre än de 7,7 miljoner som Handelsbankens vd Pär Boman drar in eller de 7,5 miljoner som Industrivärdens vd Anders Nyrén deklarerade för 2008.

Men att en del styrelseproffs bland annat i Wallenbergsfären har andra stora inkomster är inte relevant, anser Investor.

– Det rör sig om ett fåtal personer. Det är inte där matchen står utan i de hundra andra bolagen där vi är ägare, säger Investors informationschef Oscar Stege Unger.

Många av de som sitter i styrelserna är före detta vd:ar och har höga pensioner, varför är det då viktigt att styrelsearvodena höjs?

– Det är just det som är utmaningen, vi hoppas att fler har möjlighet att kanske lämna sin operativa karriär när de är drygt runt 50 och istället på heltid gå in i ett begränsat antal styrelser. Då är det viktigt att arvodena ligger på rätt nivå, säger Oscar Stege Unger.

Hur vet aktieägarna att styrelseledamöter verkligen gör ett bättre jobb om de får mer betalt?

– Det är förstås svårt att mäta men det handlar om att lyckas rekrytera rätt personer och få en förstklassig styrelse. Det är viktigt för våra svenska bolags framtida konkurrenskraft, säger Oscar Stege Unger.