Acta står nu under ”löpande” tillsyn som vilket annat bolag som helst, menar Kjetil Karsrud.

Samtidigt, i Stockholm, sitter en 63-årig kvinna och tittar på ett kontoutdrag.

Hon köpte andelar i ett av Actas onoterade investeringsbolag. Säljaren, menar hon, gav löfte om låg risk och årlig avkastning. I dag återstår blott 30 000 kronor av de 180 000 hon satsade från början. Dessutom, menar hon, är andelarna nu omöjliga att bli av med.

- Jag visste inte att det skulle bli svårt att sälja. Jag frågade när jag tecknade och de sa att det var hur lätt som helst. De har ljugit, säger hon, efter att ha försökt gå ur investeringen i mer än ett år.

Kvinnan, som är sjukpensionär, är en av många Acta-kunder som har anmält bolaget till Allmänna Reklamationsnämnden. Nämndens utslag, som gång på gång skjutits på framtiden, väntas nu i januari.

Beslutet är kritiskt, både för Acta och för bolagets missnöjda kunder.

- Det är tio ärenden som med största säkerhet blir vägledande för andra som befinner sig i samma situation, konstaterar Gunnar Wikström på Konsumentverket, en av i dag fyra myndigheter som granskar Acta.

Trots detta har tillsynsmyndigheterna inga möjligheter att utkräva något ansvar för det som skett.

Innan sommaren färdigställdes två rapporter av de svenska och norska finansinspektionerna.

Acta fick i båda skrivelserna svidande kritik och uppmanades att åtgärda flertalet brister i verksamheten.

Svenska Finansinspektionen är dock fullständigt vingklippt. Det ligger utom myndighetens mandat att straffa Acta.

- Vi kan stoppa Acta från att ingå nya avtal. Men om de botat bristerna så finns ingen anledning att ta ett sådant beslut. Vad gäller det tillbakablickande har vi underrättat Kredittilsynet, och det är deras sak att ta ställning till vad de vill göra, säger Finansinspektionens chefjurist Per Håkansson.

Geir Holen, sektionschef på Kredittilsynet, svarar dock att inte heller hans myndighet har någon möjlighet att sanktionera ett bolag för tidigare synder.

- Acta fick kraftig kritik, men de har gjort en del förändringar och fick behålla tillståndet att bedriva investeringstjänster, säger han och fortsätter.

- I Norge har vi inte möjligheten att utfärda administrativa sanktioner. Det vi kan göra är att uppmana bolagen att bättra sig, säger Geir Holen.

Det ger sken av att ett bolag kan bete sig hur som helst, men så länge bristerna ”åtgärdas” kan inte myndigheterna göra annat än att låta bolaget gå.

Och nu står det klart att norrmännen släppt frågan helt och hållet. Kredittilsynets informationschef Kjetil Karsrud konstaterar att Acta inte längre är föremål för någon särskild utredning.

I Sverige har Finansinspektionens Per Håkansson ingen lust att diskutera uppgifterna.

- Det har jag inga kommentarer till, säger han.

Hoppet för lurade kunder står nu till Allmänna Reklamationsnämnden, men ansvaret att driva krav på ersättning från Acta vilar dock främst på den enskilda kunden. Det är David mot Goliat.

- En enskild konsument som känner sig lurad och som vill ha pengar tillbaka på grund av skadan, där är utgångspunkten är att den konsumenten själv för talan mot bolaget, precis som i vilket fall som helst, säger Gunnar Wikström på Konsumentverket.

För den 63-åriga kvinnan utanför Stockholm kan än värre överraskningar vänta. Hon hör nämligen till de cirka 3 000 personer som köpte Actas ökända valutaindexobligation, med en fordran på Lehman Brothers som säkerhet.

Många kunder uppger sig ha lurats ge investeringen en ”hävstång” genom att ta ett lån från den isländska banken Kaupthing. När den amerikanska firman kollapsade, gick investeringen om intet.

Men skulden till Kaupthing, i många fall på runt 300 000 kronor, ska ovillkorligen återbetalas innan sommaren. För många Acta-kunder väntar således allt annat än ett gott nytt år.

- Jag vågar inte ens tänka på vad det kommer att innebära, säger kvinnan.

Acta har utan framgång sökts för en kommentar.