ANALYS | Swedbanks bonusturer

När Swedbanks vd Michael Wolf utsågs i november 2008 sade han att banken återigen skulle bli "vän med omvärlden". Men eftersom en stor del av denna omvärld är totalt oförstående till att en bank som går med miljardförlust samtidigt betalar ut bonusar, så meddelade Swedbank den 27 januari att större delen av den avsatta bonuspotten för 2009 inte skulle betalas ut, se artikel här.

Reaktionen bland personalen blev den förväntade. Ilskan kokar nu på både Swedbanks Markets och fonddelen Robur, där förra årets börsrally hjälpt till att lyfta resultatet och många av de bästa mäklarna/förvaltarna tjänat ihop en rejäl bonusslant i enlighet med sina avtal.

Och precis som E24:s börskrönikör Tomas Linnala förutspådde direkt efter bonusstoppet kom omedelbart krav på annan kompensation, se krönika här.

I förra veckan fick så Swedbank-ledningen krypa till korset sedan flera av bankens stjärnor hotat att hoppa av. Ett 30-tal medarbetare på Markets får nu dela på 40 miljoner kronor i höjd lön. På frågan om inte detta kan betraktas som bonus, svarar bankens presschef Anna Sundblad:

– Det får man tolka som man vill. Som vi ser det sker det här inom ramen för den årliga lönerevisionen, sade hon förra veckan.

Swedbank har alltså lyckats med konststycket att dels förta effekten av sitt "tuffa" bonusstopp, dels reta gallfeber på en stor grupp nyckelmedarbetare.

Bonuskritikerna i regeringen, som snabbt berömde bonusstoppet, kände sig nog lurade när de fick höra om de 40 miljonerna. Och bland Swedbanks medarbetare har man nu börjat tvivla på om man kan lita på ledningen i framtiden. Dessutom finns det sannolikt medarbetare som inte får "extralönen" som känner sig dubbelt blåsta.

Men händelseförloppet i denna bonussåpa är varken oväntat eller unikt. Det beror i grunden på den kollission av värderingar som finns mellan bankfolket å ena sidan och resten av folket å den andra.

I bankvärlden tycker man att det är helt naturligt att en del av lönen är rörlig, och man tycker att man straffas lika hårt när man gjort dåligt ifrån sig eller marknaden gått åt pipan. För en utomstående betraktare är det lättare att fråga sig: "Varför ska en förlustbank som räddats av staten alls betala ut rörlig lön?"

Här finns också tydliga internationella paralleller. I Storbritannien väntas Royal Bank of Scotland (RBS) gå med över 80 miljarder kronor i förlust för 2009. Ändå väntas man få godkännande från den brittiska regeringen (som äger 84 procent) att betala ut runt 15 miljarder kronor i bonusar.

Anledningen är att över 1 000 av RBS bästa medarbetare har hoppat av till konkurrenter under bankens "annus horribilis". Även om en del andra banker också skurit ned på bonusar så fortsätter de, likt svenska Nordea, att betala ut stora belopp.

Dessutom har exempelvis Barclays, UBS och Morgan Stanley redan höjt de fasta lönerna med upp till 100 procent för att kompensera för bonusbortfallet.

Detta bevisar ett faktum som visat sig gång på gång under det senaste årets globala bonusbråk. Många av högpresterarna har gett sig in i bankvärlden just för möjligheten att göra privatekonomiska klipp. Därför kommer de alltid söka sig någon annanstans om bonusdörren stängs.

På detta sätt är ledningarna för de stora bankerna alla bonuskulturens fångar som hålls som gisslan av sina mest lönsamma anställda. Att det blev just Swedbank som fick exemplifiera detta i Sverige är helt logiskt med tanke på bankens utsatta läge under finanskrisen.

Fotnot: Swedbanks helårsresultat redovisas imorgon kl 7.00.