TILL SIST | Björn Suneson, reporter och krönikör

Det är krig om våra sparpengar. Spararna är livrädda och söker trygghet. Det är därför inte konstigt att det är rusning till statliga Riksgälden som under kreditoron fått 10000 nya kunder och ökat inlåningen 20 gånger mot normalt. Trycket har varit så stort att Riksgälden tillfälligt slutat att annonsera.

Visst är det tryggt att spara hos staten. Svenska staten går väl inte i konkurs, eller? Nej, knappast. Men även om en bank skulle gå omkull behöver sparandet där inte vara otryggare än hos staten. Vi har ju insättningsgarantin som täcker konto-sparande upp till 500000 kronor per kund och institut. Har du större belopp får du sprida ut dem på flera banker.

Det verkar ändå som folk inte riktigt litar på garantin. Okunskap? Ja, kanske. Eller är det så att begreppet ”kronans kaka liten men säker” fortfarande spökar?

Helt klart är att du bör se vad konkurrenterna erbjuder innan du springer till Riksgälden. Du kommer då att upptäcka att även storbankerna, inte bara nischbankerna, ofta kan ha betydligt bättre räntevillkor än staten. Och insättningarna är garanterat lika trygga.

Luras då staten? Nja, det vore väl att överdriva. Men budskapet om det trygga sparandet fortsätter man att trumma ut på hem-sidan. Underförstått är att vanligt banksparande inte är lika tryggt. Men gå inte i den fällan!

Det lite paradoxala är att staten inte behöver de här pengarna. Visst, det är billig upplåning men staten står inte och faller med denna rännil. På hushållsmarknaden har staten cirka 6 procent, alltså en väldigt liten andel.

Vad är det då för människor som väljer Riksgälden? Säkert mycket pensionärer. Så är det med premieobligationerna. Men Riksgäldsspar attraherar också yngre och medelålders som vill ha statens snuttefilt.