Utredningen kan bli början till slutet för de fyra AP-fonderna, som de ser ut idag. Det är Malin Björkmo, tidigare chef för enheten för statligt ägande på näringsdepartementet och nu enhetschef på Finansinspektionen, som författat rapporten. Den kommer att presenteras vid ett seminarium den 30 november.

Lägre kostnader och därmed högre avkastning är ett huvudskäl till rapportens slutsats att förvandla fyra fonder till en, enligt SvD:s källor. Den nya jättefonden skulle förvalta cirka 700 miljarder kronor.

Men Malin Björkmo har också granskat de ursprungliga planerna som handlar om att de fyra AP-fonderna skulle välja olika strategier och därmed diversifiera förvaltandet av pensionspengarna.

Malin Björkmo är fåordig nu, strax innan utredningen offentliggörs.

–Men så mycket kan jag säga att jag har tittat på om stordriftsfördelarna kan utnyttjas bättre och hur styrningen av fonderna har fungerat, säger hon. Och fortsätter:

–Jag kan också konstatera att det är få länder som har valt den svenska modellen med fyra pensionsfonder. Nästan alla andra länder har en enda pensionsfond.

Initiativtagare till utredningen är ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Det är ett fristående råd som sorterar under finansminister Anders Borg på Finansdepartementet. Rådet anses som inflytelserikt med tungviktare som Lars Heikensten, tidigare riksbankschef, som styrelseordförande och Harry Flam, professor i internationell ekonomi, som vice styrelseordförande.

Enligt Malin Björkmo är det framför allt Harry Flam som har varit intresserad av att genomföra en utredning om AP-fonderna. Harry Flam, tidigare ledamot i Första AP-fondens styrelse, skrev för ett par år sedan en artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt där han ansåg att en sammanslagning av AP-fonderna skulle spara 1,5 miljarder kronor åt de svenska pensionärerna.

AP-fonderna har under senare år fått kritik för ytterst svag avkastning. Ingen av de fyra fonderna når över 1 procent när det gäller genomsnittlig avkastning per år, inräknat kostnader och inflation från 2001–2009 (se grafiken). Det är inte i närheten av deras egna mål, som ligger kring 4 procent.

Till fondernas försvar ska sägas att aktiemarknaden drabbats av två större kursras under den här perioden, it-krisen 2001/2002 och finanskrisen 2008.

Den ursprungliga fondförmögenheten var knappt 600 miljarder kronor. Den har idag, åtta år senare, växt till 726 miljarder kronor.

Men även om Malin Björkmos utredning föreslår en ny jättefond är det inte självklart att den blir verklighet. AP-fondernas framtid styrs av en fempartiuppgörelse, där det räcker med att ett parti är emot för att rösta ner förslaget.

Socialdemokraterna, Centern, Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet ingår i fempartiuppgörelsen.

– För tillfället tycker jag inte att det finns något som talar för att slå ihop fonderna. Jag tror på konkurrens och är allergisk mot monopol, säger Lars Gustafsson, Kristdemokraternas representant i Pensionsgruppen.

–Kostnaderna är för höga och resultaten måste bli bättre, det kan jag hålla med om, men det är inte skäl nog för en sammanslagning, säger Lars Gustafsson.

Han får medhåll av Ulf Nilsson, Folkpartiets man i Pensionsgruppen.

– Jag är skeptisk till en reform som skulle skapa en enorm maktkoncentration, men jag har inte låst mig vid något alternativ, säger han.