Terror, det är väl ändå att ta i? En drastiskt jämförelse, javisst. Men i båda fallen handlar det om personer som för att uppnå sina egna syften är beredda att sätta tusentals helt oskyldiga människors välbefinnande på spel.

Al Qaida drivs av en perverterad religiös ideologi, runt världens tradingbord tillbeds Mammon och Den Stora Uppgiften: att tjäna så mycket pengar som möjligt för egen del.

Medan terrorister av den skäggiga typen ofta väljer att möta undergången tillsammans med sina offer, har deras kostymklädda motsvarigheter i finansbranschen besvärande ofta lindat sina laddningar av derivat och andra explosiva finansiella instrument runt kroppen på kollegor, kunder, aktieägare och skattebetalare medan de själva befunnit sig på betryggande avstånd när det smällt.

I HQ Bank valde två av de högst ansvariga Mikael König och Fredrik Crafoord att smygsälja aktier före kraschen medan kollegor på betydligt mindre flashiga positioner råkat illa ut.

Vem som har ansvaret för vad i härvan runt HQ Bank lär de åtskilliga utredningar som redan är på gång ge svaret på. Men oavsett vad som händer bör svenska bankmän med själv­bevarelsedrift sätta upp en kom-ihåg-lapp på kylskåpsdörren därhemma: Note to self – Ingen trading!

Trading, alltså en bank som för egen räkning köper och säljer värdepapper för att tjäna pengar är en verksamhet som är helsnurrig av flera skäl:

1. Förtroendet. En roulettecroupier som använder kundernas pengar till att köpa egna marker och satsa vilt vid sitt eget bord skulle inte bli långlivad på ett kasino. Men i bankvärlden är det helt accepterat att slussa insatta sparmedel från kontoren till bankens interna spelhåla. Banker har samtidigt full inblick i vad deras kunder gör vilket kan skapa ett informationsförsprång. Bara misstanken att informationen kan användas för att gynna den egna handeln borde räcka för att avstå trading.

2. Risken. I jakten på tradingvinster har det gång på gång visat sig att handlarna kopplat bort den riskmedvetna delen av hjärnan. Detta illustreras effektivt i fallet HQ där den totala förlusten på 1,2 miljarder räckte till för att utradera kapitalbasen två gånger om. Bakom bankens entreprenöriella fasad ruvade alltså en finansiell kärnvapenladdning. I franska Societe Génèrale lyckades Jerome Kerviel ensam förlora 45 miljarder kronor.

3. Bonusen. Risktagandet följer dock ganska naturligt av lönesystemet. Ju högre tradingvinst desto större bonus. Att solidariskt dela på förlusterna tycks dock inte vara aktuellt. I värsta fall blir bonusen noll.

För den enskilde individen är det därför rationellt att maximera risktagandet, skiter det sig så täcker ju banken förlusten. För cheferna, som indirekt också får ta del av de guldägg som tradingen värper, skapas på samma sätt starka drivkrafter att se ut genom fönstret när krångliga frågor om risk kommer på tal. Skiter det sig så rycker ju staten ut.

Frågan är också hur mycket av jättevinsterna som egentligen beror på skicklighet. Under första halvan av 2009 tjänade de svenska storbankerna enorma belopp på trading i räntepapper. Kanske var de jätteduktiga samtidigt. Eller så gjorde Riksbankens räntedoping det väldigt lätt att tjäna pengar.

Att trading kan vara en verksamhet förenat med livsfara även för en halvstor bank stod klart redan när optionsskandalen i Carnegie briserade 2007. För att undvika en repris gjorde Finansinspektionen en stor genomgång av tradingen på alla banker, inklusive HQ.

Alla, inklusive HQ, försäkrade att de hade superkoll på riskerna. Nu vet vi att dessa ord var värda noll och intet. SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbanken hävdar säkert samma sak idag. Men hur kan vi vara säkra på det inte kan inträffa en liknande katastrof på dessa banker?

Svaret är: det kan vi inte.

Eller för att låna ett Mats Qviberg-uttryck: En gång är ingen gång, två gånger en gong-gong.

I USA har det redan vidtagits åtgärder för att desarmera bankernas bomblager. Finansreformen som klubbades i somras innehåller ett förbud mot trading. Bankerna får två år på sig att rusta ned, men häromdagen kom beskedet att jätten JP Morgan stänger all egenhandel redan nu.

EU har inte velat gå lika långt. Om Finansinspektionen menar allvar med sin retorik om att värna medborgarnas förtroende för banksystemet borde myndigheten gå före och se till att även övriga banker i Sverige avvecklar sin trading.

De enda som kommer sörja är handlarna själva.