Riksbankens räntebesked i veckan underströk ännu en gång att de tänker ligga kvar på 0,25 procent i styrränta till hösten 2010. Det betyder också fortsatt låga rörliga och tremånaders räntor.

I dagsläget ligger SBAB:s tremånaders ränta på cirka 1,5 procent. Normalt ränteläge är 3 procentenheter högre. På varje lånad miljon betyder det nästan 1 700 kronor netto i månaden i lägre räntekostnad.

Det är inte förvånande att svenska hushåll ser optimistiskt på sin egen ekonomi framöver. Speciellt när arbetslösheten inte rusat iväg i den takt som man tidigare fruktat.

Eftersom den extremt låga räntan är ett tecken på djup kris i ekonomin –- inte bara i Sverige utan även globalt – betyder tecken på bättre tider också ökad sannolikhet för höjd ränta.

Den finansiella krisen som blev akut hösten 2008 har hanterats av världens regeringar och centralbanker på ett tidigare aldrig skådat samfällt och expansivt sätt.

När de finansiella matadorerna, i framför allt USA, hade fört världen till randen av en finansiell härdsmälta tvingades regeringar och centralbanker att agera.

Inte sedan Sovjetunionen, efter andra världskrigets slut, tog över Östeuropa har staten lika kraftigt ingripit i samhällsekonomin. Den här gången var det inte för att ändra det politiska systemet utan för att bevara det gamla.

För att rädda marknadsekonomin och en fungerande kapitalmarknad tvingades västvärldens regeringar och centralbanker att satsa 100-tals miljarder kronor, dollar, pund och euros.

I dag fungerar åter finansmarknaden men inte utan den statliga stödkorsetten. I spåren på finanskrisen sjönk den ekonomiska ­aktiviteten. Industriproduktionen, exporten och importen rasade mellan 15 och 30 procent i de flesta länder.

Konjunkturfallet har upphört sedan några kvartal och alla letar febrilt efter gröna skott i ekonomin. En del positiva tecken finns men det går långsamt uppåt – det som överhuvudtaget går uppåt – och det kommer att ta tid innan vi når någon form av normalläge.

Det är grunden till att svenska Riksbanken inte har någon brådska att höja räntan. De har argumenterat hela hösten för att den ska ligga kvar på 0,25 procent ­vilket ger en mycket förmånlig rörlig ränta.

Lågkonjunkturen har gjort de flesta företag obenägna att investera och låna. Däremot har ­hushållen fortsatt att bjuda på bostadsrätter och villor.

I debatten har det utmålats som en risk för en bostadsbubbla – att priserna skenar iväg och att hushållen kommer att få svårt att betala sina räntor när räntenivån börjar stiga.

Många ekonomer har satt upp ett varningens finger och pratat om behovet av extra höga krav från bankernas sida gentemot låntagarna. Man har argumenterat för amorteringstvång och högre belåningsgrader.

Riksbanken ser ingen bubbla och de vet genom sina egna undersökningar att de som lånar mest är de som har högst inkomst. Enstaka hushåll kan alltid råka illa ut, de kan få problem med räntebetalningar, men det finns ingen samhällsekonomisk risk.

En del av reaktionerna verkar mer vara moralisk upprördhet över att de blivit för enkelt eller för billigt att låna stora summor pengar och att man underkänner hushållens egen förmåga att förstå vad de gör.

Frånsett den debatten är Riksbanken och andra centralbanker på väg att sakta men säkert ta bort en del av stöden. Det är de första stegen mot att så småningom börja höja styrräntan.

När räntan väl börjar höjas – vare sig det sker i vår eller vid nästa årsskifte – kommer det att gå snabbt uppåt. Det är alla ekonomer överens om. Då kommer styrräntan att skruvas upp mot mer normala lägen, det vill säga mellan 3 och 5 procent.

Och boräntorna höjs i samma omfattning, mot 4 eller 5 procent. Men lika väl som man är rädd för att upphöra med regeringars stimulanser för tidigt och därmed avbryta ekonomins återhämtning är man rädd att höja räntan för tidigt och för mycket.

Stigande räntor betyder att ekonomin fungerar bättre, att ­arbetsmarknaden kvicknat till, att priser och löner stiger. Alltså kan även låntagare, i genomsnitt, lättare betala sina lån.

Även om den senaste lånestatistiken visar på fortsatt stigande hushållsskulder har prishöjningar på bostäder bromsats upp. Sverige har nämligen varit ett av få länder där bostadspriserna fortsatt att stiga trots lågkonjunkturen.

Ännu bättre är att varslen blivit färre och arbetslösheten inte alls ökar lika snabbt som för några månader sedan. Senaste statistiken antyder att arbetsmarknaden kan vara på väg att vända uppåt.

Mycket kan gå fel men världens ledare är mer oroliga för att avbryta stimulanserna för tidigt än att ha kvar dem för länge. De mycket låga räntorna kan alltså bli kvar ett tag till men förbered er på att de inte varar för evigt.