- Ett rötägg. Han är fruktansvärt illojal. Hos oss är han redan dömd.

Så sade Cevian Capitals vd Christer Gardell till Affärsvärlden sedan det uppdagats att analyschefen på hans firma, Cevianmannen, var huvudmisstänkt i den största insiderhärvan i svensk bolagshistoria. Även efter E24:s avslöjande i veckan att flera av de misstänkta affärerna ska ha skett i Cevians kärninvesteringar vidhåller Gardell sin syn.

- Det här har ingenting med Cevian Capital att göra, skrev Christer Gardell i en kommentar till E24 häromdagen.

Gardells försvarslinje är formulär 1A när det gäller krishantering. Som ansvarig för ett bolag gör man naturligtvis allt för att tillbakavisa anklagelserna om ett större systemfel. Påståenden om att det exempelvis finns en affärskultur av girighet i det egna bolaget, får vilken vd som helst att se rött.

Gardell är i gott sällskap av vd:ar som gör allt för att fjärma resten av bolaget från den person som haffats av polisen. Exakt samma mekanism kan man se både i det aktuella Société Générale-fallet och i Carnegie-skandalen i fjol. För att rädda sina egna skinn upprepade SocGen-ledningen som ett mantra att det handlade om en enskild anställds ”bedrägeri”.

- Det handlar om en ensam man som varit intelligent nog att undvika alla kontrollprocedurer, förklarade vd Daniel Bouton för de samlade medierna.

Resonemanget påminner om teorin om ”den ensamma gärningsmannen” som alltid plockas fram i komplicerade mordfall. Just upprepandet av ordet ”rötägg” tycks dock vara en standardformulering som särskilt utmärker svensk krishantering.

- Jag tycker att vi har en väldigt bra kultur. Det finns tre personer som vi har polisanmält och vi ser det som tre individuella rötägg, sade Carnegies dåvarande vd Stig Wilhelmson när det blev offentligt att tradingportföljen blåsts upp med 630 miljoner kronor. Ett eko av Gardells ord.

Det finns också en annan slående likhet i Wilhelmson och Gardells retorik. Till sista blodsdroppen har de båda hävdat att firmornas kunder minsann inte är missnöjda.

- Hittills har de flesta av våra kunder förstått att det handlat om tre rötägg, och att det de gjort inte har någon bäring på Carnegies övriga verksamhet, sade Wilhelmson till TT.

- De internationella investerarna är våra supportrar. De förstår att sånt här kan hända och att rötägg kan finnas över allt, sade Gardell till DI.

Men som Wilhelmson bittert fick erfara är det inte alla som köper rötäggsteorin. Finansinspektionen såg flera allvarliga brister i Carnegies kontrollsystem och sparkade Wilhelmson under dramatiska omständigheter. I fallet SocGen har Frankrikes finansminister Christine Lagarde sagt att det är ”väldigt tydligt att en del mekanismer i bankens interna kontroll inte har fungerat”.

Dessutom finns det ett par logiska kullerbyttor som rötäggsteoretikerna gör sig skyldiga till. För det första spelar samtliga ner det faktum att det ofta är de själva som anställt det så kallade rötägget. Att denna ulv i fårakläder har lyckats nästla sig in på till exempel Cevians huvudkontor på Engelbrektsgatan bör ju rimligen kasta en skugga över den som öppnade dörren. Flera av skandalaffärerna pågick också under en ansenlig tid vilket gör det ännu svårare att skylla på en urspårad individ.

Till skillnad från Nick Leeson som fällde Barings Bank på 1990-talet jobbade både Cevianmannen och tradingchefen på Carnegie mycket nära ledningen. Leeson satt i Singapore och handlade med japanska värdepapper, långt bort från huvudkontorets vakande öga. Cevianmannen satt bara ett par meter från Christer Gardell och tradingchefen på Carnegie arbetade nära Wilhelmson. Även Kerviel satt i en av bankens huvudbyggnader i Paris. Varför ringde inte klockorna?

Både i SocGen och Cevians fall är det faktiskt redan konstaterat att de utpekade begått flagranta brott mot företagets interna regler. Jérôme Kerviel hade bara tagit ut fyra dagars semester under hela 2007. Det var ett brott mot företagets rutiner eftersom det tyder på att han inte ville släppa på kontrollen av sina affärer. Cevianmannen har enligt åklagarna gjort minst 58 aktieaffärer som är värda att utreda. Men enligt Cevians regler fick han ju inte handla med aktier överhuvudtaget utan ledningens tillåtelse. Att så ändå skedde bevisar ju i sig att man misslyckats med den interna kontrollen.

Både Christer Gardell och Daniel Bouton på SocGen erkänner också indirekt att det funnits brister när de i nästa andetag säger att kontrollsystemen nu har förbättrats. ”Kontrollprocedurerna har granskats och förstärkts”, skrev Bouton i ett brev till bankens kunder.

- Vi gör ett omfattande arbete för att ta fram åtgärder hur vi ytterligare kan stärka rutinerna för att minska sannolikheten för att sådant här ska inträffa, sade Gardell till Affärsvärlden i april förra året.

Men varför behövs skärpta rutiner om misstankarna inte har någonting med Cevian Capital att göra?

Min slutsats är inte att de utpekade ”rötäggen” är oskyldiga. De kan visst ha begått brottsliga handlingar som är i princip omöjliga att skydda sig emot. Men innan man med reptilhjärnan ropar ”rötägg” ska man nog tänka sig för. Annars är det lätt att kacka i ett eget bo.