Köpyran på Stockholmsbörsen slår rekord i år. Det kan man slå fast redan nu, mitt i stockholmarnas sportlov. Notan hittills på 80 miljarder kronor är nästan uppe i fjolårets totalsumma, och det ska väl inte dröja många veckor innan 100-miljardersvallen bryts.

På tisdagen köpte Volvo Ingersoll Rands anläggningsverksamhet för drygt 9 miljarder kronor. Dagen innan gav sig Ericsson in i en budstrid kring norska Tandberg Television med ett bud på nära 10 miljarder kronor.

Toppar hittills i år gör annars Investor tillsammans med Morgan Stanley, och köpet av Mölnlycke Health Care för 26 miljarder kronor.
Börsbolagen är nu alltså på allvar inne och fajtas med riskkapital- och private equitybolag om uppköpsobjekten. Alla skruvar upp tempot och risknivån.

På onsdagen klipper riskkapitalbolaget EQT till med ett storköp för 9 miljarder kronor i Danmark. Framöver ska private equity-bolaget Ratos också sätta in ”g-kraften”, som vd Arne Karlsson uttrycker det. Företaget ger sig på jakt efter både fler och större bolag att stoppa in i portföljen.

Och då är ändå de svenska spelarna en bra bit efter världseliten. Häromdagen slog ett konsortium med bland annat investmentbankerna Goldman Sachs och Morgan Stanley, tillsammans med riskkapitalbolaget Kohlberg Kravis Roberts, KKR, till med historiens största utköp. Det högbelånade erbjudandet på energibolaget TXU från Texas är på 315 miljarder kronor.

Med sådana affärer är det tydligt att det finns fog för talet om att inga bolag går säkra längre. En konstellation av penningstarka firmor i kombination med höga lån, kan ge ammunition som räcker för snart sagt vilket byte som helst.

Riskpionjärerna KKR har tidigare haft rekordet i högbelånade uppköp med tobaks- och livsmedelskoncernen RJR Nabisco, som 1989 kostade 31 miljarder dollar, inklusive skulder. Det rekordet slogs först i november i fjol, när ett KKR-konsortium betalade ytterligare 2 miljarder dollar för en hälsovårdskoncern. Därefter hann ett annat riskkapitalkonsortium ta över pokalen genom att bjuda 39 miljarder dollar för ett fastighetsbolag. Och nu tar KKR alltså snabbt tillbaka rekordbucklan.

Med tanke på vad som hände på världens kapitalmarknader, inte minst Stockholmsbörsen, något år efter det senaste köprekordet, så blir man lätt fundersam.

Men affärsmodellen har trängt långt in i de fina salongerna. Investor gör högbelånade uppköp tillsammans med olika riskkapitalbolag. Prislappen på senaste köpet, av hälsovårdsföretaget Mölnlycke, får rutinerade bedömare i branschen att undra över vad Investor har i kikaren. Den affären kan bara räknas hem om steg två redan ligger i startblocken, heter det. Det kommer alltså snart ytterligare stora köp signerade Investor.

De svenska bolagen slåss samtidigt på en arena där många aktörer har fickorna överfulla med pengar. Det är horder av internationella riskkapitalister och hedgefonder som drar runt på världens aktiemarknader på jakt efter objekt att investera i.

De isländska investerarna, som ett tag verkade lugna ned sig något, håller åter på med närmast explosiva affärer. Den här gången har de bland annat riktat in siktet på några av tungviktarna på Nordens finansmarknad som finländska Sampo och, i förlängningen, Nordea.

Var islänningarna får alla sina pengar ifrån är en fråga som de flesta utanför den inre kretsen ställer sig. Klart är i vart fall att de byter tillgångar med varandra i rask takt, och lever gott på de stigande tillgångspriserna.

Men precis som den metodiken fungerar bra i en stark marknad, så kan den snabbt leda till obehagligheter om det vänder nedåt.

Frågan är hur mycket av alla dagens ymniga kapitalkranar kommer att täppas till om det blir tuffare tider. Många aktörer har en belåningsgrad som gör att de lätt sopas undan om det viker rejält.
Börjar det gå illa i ett bolag, kan det snabbt bli en dominoeffekt. Och transparensen är långt ifrån den bästa i många av de här bolagen.
Senast det smällde till med en internationell finanskris, i början på 1990-talet, slogs många av den tidens finansiella gurus på svensk aktiemarknad ut. Flera av dem för gott.

Skillnaderna är förvisso stora, med en större mognad i en avreglerad kapitalmarknad, betydligt lägre räntor, en globaliserad ekonomi och en konjunktur som drivs uppåt av länder som Kina och Indien.

Utan tvekan är många av de storaffärer som görs nu också industriellt riktiga. Och långsiktigt är det helt rätt av bolagen att köpa bra tillväxt, och inte bara låta pengarna ligga overksamma, eller lite passivt dela ut dem.

Men det betyder inte att man ska glömma bort risken. Och affärer som görs i senaste tidens börsklimat blir lätt lite våghalsiga.