Frågar man vilken taxichaufför, frisör, byggnadsarbetare, sjuksköterska eller till och med bonde som helst vad som menas med risk i en investering så är sannolikheten ganska stor att de svarar:

– Ja, det är risken att förlora hela eller delar av de pengar som man har satsat.

Ställer man samma fråga till de vanligen mycket välavlönade människor som har till yrke att förvalta eller handla med andras pengar så är sannolikheten lika stor att man istället får svaret:

– Risk, självklart. Tror du jag är dum i huvudet, eller? Risk är volatiliteten, standardavvikelsen. Hög volatilitet är lika med hög risk och låg volatilitet är låg risk.

Vår pensionsmyndighet har läst på. Med risk menas att fondandelarnas värde varierar. Stora variationer innebär hög risk och små variationer innebär låg risk.

Men man behöver inte vara ens svagt begåvad för att förstå att med en sådan definition av risk så är sannolikheten stor att mycket av det förvaltade och handlade kapitalet kan förlora mycket av sitt värde.

En förklaring till att kapitalmarknaden har snöat in på volatiliteten som mått på risk är att den går att mäta, eller åtminstone teoretiskt beräkna. Och de som jobbar på kapitalmarknaden älskar sådant som går att mäta. Många har ju minst en mastersexamen i Excel.

Om man likställer risk med standardavvikelsen – hur mycket en investerings värde varierar eller har varierat över tiden – så kan man hamna absolut fel. Det är bara att se hur börsens volatilitet har sett ut över tiden.

Börsens volatilitet var mycket låg 2007, vilket enligt detta signalsystem visade på låg risk. I början av 2009 var volatiliteten extremt hög, vilket indikerade hög risk. Med volatiliteten som riskmått hade man köpt på toppen och sålt på botten. Följer man volatilitetens utveckling över tid så finns det mer än ett tillfälle då låg volatilitet har sammanfallit med tider då börsen diskonterat ett framtida regn av manna, men då utfallet istället blivit torka och missväxt.

Eller ta en räntebärande fond, varför inte ur pensionsmyndighetens fondkatalog, som investerat i europeiska statspapper med hög kreditvärdighet. Den historiska volatiliteten är låg. Den kunde 2008 ha varit fulltankad med grekiska, irländska, spanska och portugisiska statsobligationer. För dessa gav ju en lite, lite högre avkastning än motsvarande tyska, men volatiliteten var låg. Låg risk?

Fram till 2007 kunde det ha handlat om amerikanska bostadsobligationer. Låg risk 2010? Ja kanske, om man beaktar att en stor del av dessa obligationer har värdet noll.

Fondförvaltaren Bernie Madoff hade också näsa för det här med volatilitet. Hans fonder uppvisade en inte så hög men mycket stabil avkastning. Volatilitetsmätaren indikerade mycket låg risk. Fond i fondförvaltare hos storbanker som HSBC, Royal Bank of Scotland, Banco Santander och svenska Nordea rekommenderade fonderna till sina kunder fram till december 2008. Låg Risk?

För med volatilitet som indikation på risk så kan man gå helt vilse. Analysen kan leda fel. Det finns normalt ett underliggande förföriskt antagande om att värden varierar men att de över tiden går mot genomsnittet, så kallad ”mean reversion”.

Då kan man, så som framförts som de mest troliga förklaringarna till tradingavdelningen på HQ:s stora förluster, ställa ut olika mer eller mindre exotiska derivat när volatiliteten är hög, vilket ger ett högt pris, men tro att man kommer att tjäna pengar när volatiliteten går mot sitt genomsnittliga värde.

Då stora delar av dessa derivatportföljer inte varit marknadsnoterade har de värderats till ett teoretiskt värde, som utgått just från ett ”mean reverting”-antagande, det vill säga att volatiliteten över tid går mot sitt historiska genomsnitt.

Därmed har HQ tidigare kunnat redovisa teoretiska vinster från dessa positioner, men nu när de ska stämmas av mot verkligheten, tvingats realisera mycket stora förluster.

Risken som handlarna på HQ tog handlade uppenbart om något annat än volatilitet. Den handlar om faran av att med en investering göra en permanent förlust. Det vill säga det som vilken frisör som helst, eller varför inte Warren Buffetts investeringsledsagare Ben Graham, menade med risk.

Ett sådant riskmått är svårare att sätta en siffra på men det tvingar fram ett kritiskt tänkande och försök till att förstå vad som gör att en investering kan generera avkastning. Förstår man inte det, kan man lika gärna låta bli. För i många fall är kassan det bästa investeringsalternativet.