Det är lättare att få en vd till riskkapitalägt bolag än motsvarande på börsen. Det anser de rekryterare som arbetar med vd-tillsättningar. Ofta kopplas stora delar av vd-lönen till resultatet, samtidigt som det ställs krav på privata investeringar i bolaget.

–De finansiella villkoren är väldigt generösa och många duktiga vd:ar lockas av det. Det kan man inte sticka under stol med, säger Ulf ­Assargård på chefsrekryteraren Amrop.

Riskkapitalbolag som Wallenbergägda EQT och Industri Kapital köper ut allt fler bolag från börsen. Och trenden är tydlig: Det anses mycket attraktivt att jobba som vd för riskkapitalisterna. En stor rörlig del av lönen tillsammans med ett eget investeringsansvar gör avkastningspotentialen hög.

Men arbetet är också mycket annorlunda jämfört med ett börsbolag.

– Duktiga personer gillar att ha tuffa tydliga mål. Det får de i de här bolagen, säger Björn Malmgren på chefsrekryteringsbolaget Egon Zehnders kontor i Köpenhamn.

Ulf Assargård är inne på samma linje. Han pratar om att många vd:ar ser fördelar i en resultatinriktad styrelse med tydliga mål jämfört med en vanlig, ljumt intresserad börsstyrelse som kanske inte är så insatt. Och han pratar om gyllene handbojor, optionspaket som gör att de har chans att bli förmögna om bolaget utvecklas väl.

–Sedan slipper de offentligheten. Upp mot en tredjedel av en börs-vd:s tid går till att kommunicera med marknaden, säger han.

Vd:ar i riskkapitalägda bolag har också ofta ännu högre lönsamhetstryck på sig – men också en tydlig och enig styrelse bakom sig. Det är raka puckar och tydlig kommunikation.

Den tydliga kommunikationen gäller också när det blåser snålt: Det är lättare att få sparken. Och då går det också snabbt. Björn Malmgren berättar att riskkapitalbolagen ofta består av personer som känner varandra väl. De brukar vara väldigt samstämmiga om de anser att en vd underpresterar. Då får hon eller han gå.

–Ibland stoppar de in en interims-vd. Sedan går de in med en ny. Vårt genomsnittsuppdrag tar två månader men ibland räcker det med två veckor, säger Björn Malmgren.

Men sådant är kostsamt och därför behålls ofta ledningen i de bolag som köps upp.

–De jobbar ofta med chefsrekryterare innan köp för att få en bild av vd och ledningsgrupp. Det hände mer sällan för två till tre år sedan, säger han.

De höga lönerna lockar allt fler till riskkapitalbolagen. Och trenden med optionsprogram hos företag utanför börsen sprider sig till mindre, privatägda företag

–För fem år sedan ryggade många tillbaka för att vara utlämnade till en familj. Nu går det mycket lättare och de agerar oftare som riskkapitalister och ger optionspaket, säger Ulf Assargård.

Dränerar det här börsen på vd:ar?

–Det kan vara så, men det är fortfarande attraktivt att vara börs-vd, säger Björn Malmgren.

Mikael Norr arbetar på företaget Hilaro med att utvärdera ledningsgrupper i bolag som ägs av riskkapitalbolag. Enligt honom är vd-lönens starka koppling till bolagets resultatutveckling tillsammans med investeringskraven effektiva sätt att locka duktiga vd:ar. Dessutom får man ledningen att arbeta mot samma mål som huvudägarna.

–Det är enklare att attrahera rätt personer genom att låta dem ta del av värdeutvecklingen, eftersom den ofta överstiger lönen flera gånger. Det är också ett effektivt styrmedel att få ledning och ägare att fokusera på samma saker.

Men enligt Mikael Norr finns det också en baksida med systemet: den svåra skilsmässan.

–Man får en starkare bindning som blir svårare att lösa upp, även när det regleras i avtal. Man måste vara ännu mer noggrann i sin utvärderingsprocess vid den här typen av tillsättning.