Frågan om värderingen av Carnegie Investmentbank – som i september 2008 fråntogs sitt tillstånd att bedriva bank och sedan övertogs av staten genom Riksgälden – är en het potatis för de gamla aktieägarna i tidigare börsnoterade moderbolaget D. Carnegie.

De har länge hävdat att Riksgälden inte tog hänsyn till övervärden som fanns i investmentbanken. I stället gjordes värderingen med utgångspunkt från att investmentbanken var färdigt för likvidation och därmed skulle säljas med en betydligt lägre prislapp.

D. Carnegie anser att investmentbanken borde ha värderats som en ”going concern”, det vill säga som om banken fortfarande hade tillstånd att bedriva bankrörelse. De har stämt Riksgälden på 3,9 miljarder kronor.

Riksrevisionen som låtit advokatbyrån Hamilton göra granskningen - ger aktieägarna helt klart medhåll och sannolikt lär aktieägarna jubla åt att det nu går att använda statens egna revisorers rapport som artilleri i rättsprocessen.

”Frågan måste […] ställas om denna värderingsregel – som kan innebära stor värdeförlust för D. Carnegie i förhållande till en värdering där tillstånden presumeras finnas i behåll – är skälig.

Mot att detta är skäligt kan anföras att värderingen ska ske vid ett tillfälle klockan 15.02 som infaller åtta minuter innan Carnegie, utan att annan åtgärd vidtagits än att Riksgälden inträtt som ägare, återfår sina tillstånd” skriver Riksrevisionen.

I klartext menar rapportförfattarna att det kan tyckas märkligt att staten i form av Finansinspektionen kunde förvandla det indragna tillståndet till bara en varning när Riksgälden – en annan statlig representant - tog över investmentbanken, fastän inget egentligen förändrats i fråga om själva verksamheten.

Rapportförfattarna tillägger dock att Finansinspektionen och Riksgälden är självständiga i förhållande till varandra. Dessutom kan Riksgälden alltid hävda att D. Carnegie inte har rätt att tillgodoräkna sig förbättringar på investmentbankens värde som Riksgälden gjorde när det sålde investmentbanken till Altor/Bure och alltså realiserade panten.

”Vidare kan D. Carnegie göra gällande att en värdering av Carnegie utan tillstånd inte med nödvändighet behöver medföra en likvidationsvärdering, eftersom en likvidation av Carnegie – även om följden av indraget tillstånd är likvidationsplikt – aldrig har varit avsedd och skulle medföra oskälig värdeförlust för pantsättaren D. Carnegie” skriver Riksrevisionen.

Riksrevisionens revisor Anders Herjevik, som granskade Riksgäldens arbete för 2008, hade inga anmärkningar på Riksgälden, utan lämnade en så kallad ren revisionsberättelse.

E24 har sökt Bo Lundgren för en kommentar.