Regeringen vill sälja statliga ­aktier för 150–200 miljarder kronor under innevarande mandatperiod.

TeliaSonera, Nordea, Vin & Sprit och SBAB är några jättar som berörs. För Mats Odell är försäljningen en paradfråga.

Men Carnegiehärvan har förändrat läget. Flera bedömare, och inte längre bara från oppositionen, tror att skandalerna och avhoppen från finansdepartementet kommer att kasta grus i maskineriet.

–Det kommer rimligen att försena försäljningarna. Det gäller att bygga upp en ny grupp personer kring Mats Odell, säger Ann-Marie Pålsson, moderat riksdagsledamot, tidigare ­ledamot i både närings- och ­finansutskotten.

–Det är klart att allmänhetens förtroende för försäljnings­processen är skadat. Men även om den skulle ta något år längre att genomföra spelar det inte så stor roll. ­Huvudsaken är att det görs på rätt sätt, säger Ann-Marie Pålsson.

Christer Elmehagen, vd för AMF Pension, är delvis inne på samma linje. Han utgår från att tidsplanen kommer att bli förskjuten i och med att flera nya nyckelpersoner måste rekryteras.

–Men jag tror samtidigt att det finns goda förutsättningar för ­regeringen att återfå det förtroende man nu har tappat. Förutsättningen är att man lyckas få in välrenommerade personer som professionellt kan driva processen, säger Christer Elmehagen.

Händelseutvecklingen de senaste dagarna innebär att flera tunga stolar nu står tomma runt Mats Odell.

Han måste, efter Karin Fors­eke, snabbt rekrytera en ny ordförande till Rådet för försäljning av aktier i bolag med statligt ägande.

Finansmarknadsministern måste därefter få in en ny stats­sekreterare efter Urban Funered.

Statssekreteraren ska ansvara för försäljningen av statliga bolag på finansdepartementet. Mats Odell måste dessutom vaska fram en ny rådgivare efter Carnegie, som självmant har dragit sig ur all inblandning i försäljningen av statliga bolag. Allt det här kommer ta tid.

Carnegie hade fått uppdraget att ge råd vid försäljningarna av bolåneinstitutet SBAB och ­aktierna i börsoperatören OMX. Att hitta andra banker som vill ta vid blir inte svårt, alla större ­investmentbanker i världen har tävlat om uppdragen.

Men de nya måste sätta sig in i och ta över det arbete som påbörjats. Carnegie får inget betalt, eftersom affärerna aldrig avslutats.