TILL SIST | Olle Zachrison, reporter & krönikör

Det finns ett par egenskaper som förenar en skicklig tidningsmakare och en framgångsrik politiker. Man bör alltid ha ett finger på folksjälens puls och snabbt kunna anpassa sitt budskap efter det allmänna lynnets svängningar.

Att hamna ur takt med tiden är fatalt, som bland annat Göran Persson och Expressen i olika omgångar bittert fått erfara. Då störtdyker opinionssiffror och upplagor.

Men även om en regering till sin natur är lika populistisk som en tabloidblaska är detta inget man normalt erkänner. Nej, de politiska besluten grundar sig alltid på eftertanke och vederbörlig beredning om man ska tro ministrarnas mantra.

Men här har en förändring infunnit sig på sista tiden. För att surfa på den globala antibonusvågen har regeringen med ministrarna Anders Borg och Mats Odell i spetsen slängt alla illusioner om att besluten är välförankrade överbord.

Först antydde Anders Borg att bankcheferna hade personliga bonusintressen bakom sin tvekan att gå med i statens garantiprogram. Att det fanns uppenbarliga konstigheter i programmets utformning låtsades han inte om.

Sedan var det bonusstoppet i de statliga bolagen som plötsligt genomdrevs trots att regeringen så sent som i somras pläderat för högre bonusar. Att näringsminister Maud Olofsson framstod som en principlös hoppetossa fanns ingen tid att ta hänsyn till.

Nu senaste kom beslutet att AP-fonderna ska bekämpa alla former av bonusar. Eftersom inga förhandskontakter skett slog beskedet ned som en bomb hos fonderna med konsekvens att de nu blivit totalt lamslagna under resten av stämmosäsongen.

Men trots anklagelserna om ”vindflöjelpolitik” från bland annat Svenskt Näringsliv låter sig regeringen inte nedslås. Och applåderna från vänsterhåll har varit så högljudda att Anders Borg kanske kan ta anställning på Aftonbladet om det blir valförlust 2010.