Börsuppgången är förstås samtalsämnet nummer ett när Stockholms bäst sydda kostymer flockas på finanskvarterens uteserveringar efter semestern. I höstas räknade de ned mot Domedagen, i sommar har de återigen börjat räkna på årets bonus.

Stockholmsbörsen har sedan i början av mars stigit med 48 procent eller drygt 1 000 miljarder kronor. Samtidigt har prognoserna för bolagens vinster 2010 och 2011 sjunkit drastiskt.

– Börsen verkar veta något som vi inte vet, konstaterade en aktiestjärna jag känner häromdagen.

Det brukar sägas att börsen styrs av antingen fruktan eller girighet. Och den så kallade marknadens hjärnkapacitet räcker bara till för att uppslukas av en känsla åt gången.

Så en händelse som för bara ett halvår sedan fick förståsigpåarna att inta fosterställning välkomnas i dag som rena frälsningen.

Lastbilsjätten Volvo kom med en rysarrapport i juli som visade att bolaget sannolikt går back 16–17 miljarder i år och visar förlust även nästa år. Det har hyllats med en kursuppgång på 40 procent.

Swedbanks nyemission, en åtgärd som i normala fall borde få kursen att gå ned, har istället gjort krisbanken till börsens hetaste papper. Swedbank värderas i dag högre i förhållande till det egna kapitalet än förra sommaren, innan hela Baltikum föll ned i en mörk brunn.

Finanskollektivet har bestämt sig för att allt dåligt hör till gårdagen och därmed inte finns. Med de rosa framtidsglasögonen på kan nästan vad som helst tolkas positivt.

Det är som om tonårssonen kommer hem nytatuerad och knarkpåverkad i en stulen bil och föräldrarna plockar fram tårta och champagne. Hurra, nu kan det bara bli bättre!

Vad har då hänt? Jo, efter att världens centralbanker och regeringar låtit defribillatorerna gå varma i form av stimulansåtgärder på tiotusentals miljarder kronor har patienten börjat röra på sig.

Motsatsen hade ju å andra sidan varit sensationell. Men någon måste betala notan. Statsfinanserna faller fritt i många länder samtidigt som arbetslösheten skenar.

I USA landar budgetunderskottet för det gångna året på 11 000 miljarder kronor. Nästa år är hålet lika stort och fram till 2019 väntas amerikanerna låna upp ytterligare 63 000 miljarder kronor. Billiga lån pumpas återigen ut till alla och envar.

Och jag som trodde att alltför stora skulder var orsaken till problemet och inte lösningen. Men så är det tydligen något jag inte vet.