Stenbecksfären har alltid varit kantad av halvmytologiska anekdoter. Här finns historien om hur grundaren Jan Stenbeck flög hem från USA och utmanövrerade sina systrar på den famösa bolagsstämman på biografen Draken 1983.

Här finns de tio heliga reglerna för sfärens affärstänk, och den inofficiella elfte: att inga anställda får ha ihop det amoröst.

När Stenbeck avled lämnade han efter sig en bolagsstruktur med både snårigt korsägande och en rad hobbyprojekt insprängda här och där i sfärbolagen. I MTG fanns länge ett proffsboxningsstall och gruppens traineer fick åka med dollarsedlar i attachéväskor till Åland för att betala de slagpåsar som ställde upp mot Stenbecks kämpar.

Många minns också ”hotellrörelsen” i Gröna huset i Gamla Stan där direktörer med äktenskapsproblem kunde checka in och där Stenbeck själv brukade bo. ”Long Island-projekt” kallades de ibland geniala, ibland galna satsningar som Stenbeck personligen drev.

Men mycket har hänt sedan presskonferensen den 20 augusti 2002, dagen efter Stenbecks död. Där satt sex av grundarens närmaste direktörer, bland annat Lars-Johan Jarnheimer från Tele2, Kinneviks Vigo Carlund, Pelle Törnberg från Metro och Hans-Holger Albrecht, vd för MTG. Nu är den sistnämnde den enda som har kvar en exekutiv position inom sfären.

Istället är det börsens enda kvinnliga ledarduo, Kinneviks ordförande Cristina Stenbeck och vd Mia Brunell Livfors, som håller i taktpinnen för upprensningen av sfären. Här kom i veckan ett nytt betydelsefullt steg.

Eftersom syskonen Stenbecks ägarmakt hittills har legat i bolaget Emesco, som dessutom haft stora innehav i bland annat Tele2 och MTG, har det funnits en risk för intressekonflikter med det andra maktbolaget Kinnevik. Exempelvis skulle familjen och Kinnevik kunna ha olika åsikter om hur mycket pengar bolagen ska dela ut.

Men genom att skrota Emesco och samla makten i Kinnevik ska ägandet nu bli tydligare. En konsekvens blir också att barnen Stenbeck får det lättare att sälja sina tillgångar när de får fler lättomsatta Kinnevik-aktier.

Men den aspekten tonas ner av Mia Brunell Livfors och Emescos vd Mikael Holmberg när N möter dem på högsta våningen i det traditionstyngda högkvarteret på Skeppsbron i Stockholm.

På bordet står glas med bolagets emblem ingraverade, på en antik byrå ligger en tavla skänkt av Vietnams regering, en rest från Millicoms intensiva men misslyckade förhandlingar om en ny mobillicens i landet.

– Jag ser den här nya transaktionen som en del av något som vi har velat göra i ett längre perspektiv. Historiskt har det varit en del korsägande i den här gruppen. Ett stort steg togs ju när man fusionerade Invik och Kinnevik för några år sedan. Nu blir det ännu mer fokuserat, säger Mia Brunell Livfors.

– Syskonen Stenbeck vill ha ett intresse som är mer gemensamt med övriga aktieägare i Kinnevik. I dag kan man säga att vi kan ha olika agendor, säger Mikael Holmberg.

I analytikerkåren välkomnar man det nya draget som ännu ett steg på vägen mot en mer strömlinjeformad och lättöverskådlig koncern. Många tycker att Kinnevik under Mia Brunell Livfors ledning fått en mer ”förvaltande” inriktning, mer fokuserad på konsolidering än nysatsningar. Men själv värjer hon sig bestämt mot den beskrivningen.

– Nej, den här renodlingen av ägandet gör tvärtom att vi får en större flexibilitet i Kinnevik att göra vad vi vill med våra tillgångar. För några år sedan startade vi ju området ”nya investeringar” just för att vi inte bara ska vara förvaltande, säger hon.

När det gäller sfärens historia av yviga projekt, säger hon:

– Det som faller under hobbyverksamhet kan man plocka bort. Sådant tar bara tid. Men vi gör ju ändå investeringar i söktjänster i Ryssland eller mikrofinansiering i Afrika, vi försöker alltid hitta nya tillväxtområden som kan bli stora.

Så du tycker inte att ni har blivit tråkigare?

– Det är upp till andra att bedöma, säger Mia Brunell Livfors och skrattar.

Själv gjorde hon nyligen en symbolhandling som nog fick en del traditionalister inom gruppen att höja på ögonbrynet. Med hänvisning till samhällsdebatten avstod hon självmant sin bonus för förra året, i bjärt kontrast till Hans-Holger Albrecht som gladeligen tog emot sina 7,3 bonusmiljoner.

– Det beslutet får var och en fatta själv. Men med tanke på att vi bokföringsmässigt gjorde en väldigt stor förlust och med intryck av debatten så tyckte jag att det var svårt att förklara på ett bra sätt, säger Mia Brunell Livfors.

Ett annat typiskt Stenbeck-kännetecken brukar vara de annonser efter ”Påläggskalvar” som dyker upp med jämna mellanrum i pressen.

Stenbeckarna har alltid gillat att ta in unga, oerfarna ekonomer som får slita hund i några år men som sedan kan få ett stort ansvarsområde om de har rätta virket. Baksidan av myntet kan vara en hård, nästan pennalistisk kultur mellan traineerna, som riskerar att stöta bort talanger.

– Det där är lite av en nidbild. Jag har jobbat i gruppen i 17 år. Det är rakt och direkt men det tycker jag är ganska uppfriskande. Det är inte samma sak som hårt och tufft och ibland är det ju mer ärligt att vara rak, säger Mia Brunell Livfors.

Men hon passar samtidigt på att dela ut ett litet stick mot den gamla skolans Stenbeck-direktörer som ofta skröt om att man alltid var beredda att fatta beslut om miljardinvesteringar över en natt.

– Det är väl viktigare att ta bra beslut än att det ska gå så fort, säger Mia Brunell Livfors.