Igår startade Europabörserna i moll efter USA-börsernas nedgång på onsdagen. Fallet förstärktes när handeln började starkt neråt i USA.
Men sedan dämpades nedgången i New York och bland andra Stockholm följde reflexmässigt med. En rapport från kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s menade att botten snart var nådd i subprimeträsket.
Kanske är det så. Standard & Poor’s är emellertid en av de huvudansvariga eftersom Wall Streets till värdepapper förpackade bolån gavs alldeles för höga kreditvärderingar. Institut som Standard & Poor’s får en betydande del av sina inkomster av sådana värderingar och investeringsbankerna ville inte gärna betala för något annat än toppbetyget AAA.
Denna systematiskt felaktiga kreditvärdering har skapat en närmast total osäkerhet. Vad är rättesnöret när betygsättarna har haft alldeles fel?
Det har varnats för en hotande finanskris i flera år. Den alltmer vildsinta upplåningen till företagsköp föreföll ohållbar. Bubblan skulle brista.
Detta har inte hänt, åtminstone inte än. När finanskrisen kom var det inom en helt annan sektor, nämligen USA:s bomarknad. Subprime, lån till mindre kreditvärdiga personer, hade få hört talas om före 2007.
Efter bomarknaden tycks det vara dags för obligationer från kommuner i USA. Vissa av dessa är på ruinens brant sedan de lyssnat till finansiella trollkarlar som kom med smarta lösningar som ingen begrep sig på.
Därefter kan den väldiga kreditgivningen till företagsaffärer och utköp göra sig påmind. Det finns företag som är skuldsatta upp till skorstenen, köpen finansierades genom att det uppköpta företaget fick låna jättebelopp som omgående gick till utdelning, och som kan få svårt att klara en konjunkturnedgång.
Svenska banker tycks ha begränsad exponering mot samtliga av dessa risklånesfärer. Det finns ingen känd anledning till att de ska åka berg- och dalbana på börsen bara för att kreditgivarna i New York hostar.
Tre av storbankerna, och då främst Swedbank och SEB, har emellertid egna kreditportföljer med betydande riskpotential. Vid årsskiftet hade Swedbank lånat och garanterat för 212 miljarder kronor i överhettningens Baltikum.
Motsvarande tal för SEB var 160 miljarder.
Denna väldiga kreditgivning har skett under en dryg handfull år med ganska oerfarna bankmän vid kassorna. Marknadsekonomi och privatägda banker är ett fenomen i Estland, Lettland och Litauen först efter 1991.
Svenska storbankers subprime kanske finns på andra sidan Östersjön.













