När det gäller relationen till medierna finns det grovt sett två kategorier företagsledare. De som gillar att snacka och de som hatar det.

Först har vi de som lätt och ledigt umgås med journalisterna. Här återfinns exempelvis finansduon Sven Hagströmer och Mats Qviberg. Också Investors ordförande Jacob Wallenberg verkar gilla att bli intervjuad även om det inte blir så ofta.

Hagströmer trivs så bra i rampljuset att han inte värjer sig för att klanka ned på konkurrenter i direktsänd tv.

Sedan finns det toppchefer som helst vill dra ett gammalt täcke över sig när kamerorna är på. Taskiga frågor från reportrarna framkallar nästan fysiska reaktioner när dessa Garbo-typer tvingas in i studion.

Ni har sett deras veckade pannor och spända läppar. Jag tänker till exempel på Marcus Wallenberg, ordförande för SEB, Swedbanks Jan Lidén och förre Ericsson-chefen Kurt Hellström.

När jag den gångna veckan såg Marcus Wallenbergs obekväma gestalt i tv kom jag att tänka på hans sista intervju som vd för Investor. Han talade då om den enorma anspänning som jobbet inneburit och om sin lättnad över att få en mer undanskymd roll.

När han nu tvingats försvara de saftiga lönehöjningarna till SEB:s ledning och dagligen mött sitt ansikte i kvällstidningarna, ja då kan man lätt föreställa sig hur illa han mått.

Finanskrisen har också haft en förstummande effekt på de som faktiskt gillar att snacka. Plötsligt surrar obehagliga frågor runt vartenda bolag.

Måste ni skjuta till mer pengar? Blir det ännu en nyemission? Är du girig?

Det var just den sista frågan som SEB:s Annika Falkengren hoppades få slippa genom att ge upp sin bonus häromveckan. Sedan fick hon gå under jorden igen av rädsla för frågorna om lönen.

Nu är pudeln gjord men en rad frågetecken återstår. Det är därför lätt att tro att den egentligen kommunikativa Falkengren nu tvingats in i den medieskygga kategorin för lång tid framöver.

Fotnot. I faktaspalten framgår vilka näringslivspersoner som förekom flitigast i media under 2008.