Fyra män i mörka kostymer utfrågades av en kvinna i pastellfärgad kavaj och två män i mörka kostymer i ett litet avskilt sammanträdesrum i kongressens nya pampiga besökscenter.

Kvinnan ifråga, Elizabeth Warren, leder Congressional Oversight Panel som ska granska hur finansdepartementet handskas med stödmiljarderna som beviljades i höstas. Hon inledde hearingen i torsdags morse med att beklaga att huvudpersonen – finansminister Timothy Geithner – inte hörsammat inbjudan.

Nu skulle läxor från Sverige och Japan samt erfarenheterna från den egna 1930-talsdepressionen och sparkassekrisen på 1980-talet belysas. En av de fyra experterna var tillreste förre skatteministern och nuvarande chefen för Riksgälden, Bo Lundgren som i gårdagens Telegraph kallades för ”Sweden’s Mr Fix It”. Han redogjorde för det som numera allmänt kallas ”the Swedish model” och fått ekonomer att utbrista ”nu är vi alla svenskar” eftersom det oavsett olikheterna finns uppslag som är värda att pröva även i USA.

I och med att begreppet ”marknadsliberal” får en anstrykning av vänstersympatier i amerikanskt språkbruk benämnde Lundgren sig själv som ”marknadskonservativ” med avoghet mot socialisering.

–Det handlar om krishantering och om det är rimligt att nationalisera så gör man det, underströk Bo Lundgren både i‑panelen och i samtal efteråt.

Han fastslog också att ”jag kan inte se några faror i det” på Warrens frågor om riskerna i ett system som är så komplicerat som det amerikanska, bara den kunniga bankpersonalen på golvet behålls. Men, Bo Lundgren sa utan omsvep att ledningen i krisbanker måste bytas ut, att garantier för skattebetalarna måste utfärdas – och att full insyn måste råda.

–Krona för krona, vi ska ha samma inflytande. Innebär det majoritet, då tar vi över banken, punkt, summerade Lundgren.

Vilka intryck har du fått av debatten och åtgärderna i USA?

–Jag är lite bekymrad eftersom det som händer här påverkar den globala ekonomin. Förra hösten var ju inte särskilt bra om jag uttrycker det milt, säger Bo Lundgren som, i likhet med kongresspanelen och åtskilliga internationella bedömare, efterlyser klarhet om vad som ska ske så att förtroendet återställs.

Bo Lundgren är också bekymrad över bristen på politisk enighet i det här allvarliga läget, särskilt som centralbanken Federal Reserve agerar beslutsamt med likviditetspåfyllning. Krisen kan för all del ebba ut förr eller senare, men då är risken stor att det ska sluta i‑ett förlorat årtionde som i‑Japan.

Till SvD Näringsliv sa Elizabeth Warren:

–Det var spännande att höra hur Lundgren beskrev de svenska erfarenheterna i så kraftfulla ordalag. Jag är rädd för att vi i‑jämförelse varit alltför mjukryggade gentemot våra bankdirektörer och investerare.

Allas ögon är nu riktade mot Timothy Geithner som snart väntas lägga fram en plan för att komma tillrätta med det som är roten till det onda – de så kallade toxic assets eller giftpappren som ingen vet värdet på. Han har hittills tillhört dem som motsatt sig både statligt övertagande och tanken på en ”bad bank” för de osäkra fordringarna.

President Barack Obama uttalade sig för ett tag sedan förklenande om de japanska besluten. Han uttryckte viss förståelse för den svenska modellen, fast med reservationen att det amerikanska systemet är så mycket mer komplicerat.

Det är inte alla som håller med om det, utan en del pekar på att det handlar om att sätta ett värde på fordringarna (alternativt tänka ut ett annat sätt att ta hand om dem), att fastställa rimlig kostnad för skattebetalarna, att få igång en marknad för de här pappren. Och, vidare sägs, att marknaden faktiskt domineras av ett fåtal banker.

Spekulationerna blir också allt febrigare rörande finansministerns framtid. Bedyrandet ”fullt förtroende”, som uttalades från högsta ort häromdagen, kan nämligen betyda motsatsen i Washington. Till saken hör dessutom att han är nästan ensam i finansdepartementet eftersom tjänstetillsättningen bromsats i den etiska hårdgranskning som hårdnade ytterligare i och med Geithners egna dröjsmål med skatteinbetalningar.