De senaste åren har Dubai fått stor uppmärksamhet med sina konstgjorda öar, spektakulära skyskrapor och exploderande finansmarknad. Men närliggande landet Qatar ska definitivt inte räknas ut i kampen om var Mellanösterns finanscentrum ska ligga.

–Där har Qatar seglat upp det senaste året. De är helt klart på gång och vill bli det nya Dubai, säger Mats Paulson, chef för svenska Exportrådet i Mellan-östern, med mångårig erfarenhet i området.

Lilla Qatar har haft en tillväxttakt på mellan 5 och 10 procent senaste åren, nästan lika högt som Förenade arabemiraten. Landet är lika ambitiöst som Dubai och dessutom oerhört rikt på naturgas. Dubai är lite av ett undantag i regionen, med små egna olje- och gasintäkter.

Liksom Dubai är Qatar ett land som kontrolleras nästan helt av den enväldige emiren. I Qatar heter han shejk Hamad bin Khalifa al-Thani och i Dubai shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoum.

Den förstnämnde emiren är knappast heller särskilt glad över att hans härskarkollega i Dubai lyckades knipa åt sig Nasdaqs jättepost i Londonbörsen, den som Qatar trodde redan var deras.

Men Dubai och Qatar är långt ifrån de enda länder som aspirerar på att bli Mellanösterns Wall Street. Fem länder tävlar om att bli regionens finansiella centrum. Mats Paulson tycker det är fel att beteckna dem som fiender. De är snarare rivaler och dessutom rätt så lika varandra.

Den stora tävlingen länderna emellan utspelar sig inte enbart på finansmarknaden. Exempelvis riktar sig Saudiarabiens 175- miljarderkronorsprojekt King Abdullah economic city också in sig på utbildning, industri och turism. Dubai har frizoner för it och media. Abu Dhabi siktar in sig på tung industri.

Så vilket land eller emirat är Mellanösterns Wall Street om fem år, när röken har lagt sig?

–Det är ju ett antal som tävlar och alla har förutsättning att ta täten. Kanske får vi inte se en enskild segrare. Det kan bli många, säger Mats Paulson.

Exportrådets ett år gamla regionkontor ligger i Dubai och är redan det största i Mellanöstern, vilket speglar den snabba tillväxten på den arabiska halvön.

Rikedomarna i regionen har ökenländerna oljan att tacka för. De senaste årens kraftigt stigande världsmarknadspriser har skapat pengaflöden av sällan skådat slag.

Intäkterna har ännu bara delvis investerats. Det mesta är fortfarande parkerat i obligationer på världsmarknaden, som en enorm kapitalreserv.

Problemet är att det inte finns tillräckligt med investeringsobjekt regionalt. I Dubai finns börsnoteringar som övertecknas hundratals gånger. När exempelvis börsen DFM blev noterad var efterfrågan 300 gånger större än utbudet på aktier. Vd:n för finansfrizonen DIFC, Nasser al Shaali ger ett ännu mer häpnadsväckande exempel.

–Vi hade en nynotering där bolaget ville ha in 400–500 miljoner dollar. Den övertecknades till 700 miljarder dollar. Tre gånger mer än Förenade arabemiratens BNP, säger han när han träffar SvD Näringsliv i Dubai.

Överskottet på kapital, bristen på lokala objekt och ett nytt självförtroende leder till det som kallas omvänd globalisering. Nu är det inte bara rika i-länder som köper bolag i andra länder.

–Spelare på tillväxtmarknader testar sina vingar internationellt, så att säga. Deras finansiella styrka och framgång ökar, liksom deras affärsskicklighet, och blir nu globala, säger Nasser al-Shaali.

Slagsmålet om OMX och Londonbörsen kan mycket väl vara ett exempel på den saken.