En man i turban halvspringer genom foajén, och fortsätter bort mot ett terrarieliknande konferensrum. Han är i strumplästen, en läsk i ena handen, och bär en röd t-shirt som hänger oformlig, långt ned över byxlinningen. Mängden krukväxter överväldigar, och överträffas endast av en brokig samling konst, till stor del bestående av asiatiska statyer. Ingenting talar för att där här är hemvist för en av finansbranschens mäktigaste spelare.

– Och här borta sitter en av våra tradinggrupper. Det är svårt att skilja dem åt, men de här övervakar så att alla datorer och system är rätt konfigurerade, och att nätverken fungerar som de ska, säger Mark Gorton, och gör en svepande gest mot en grupp unga killar framför stora skärmar.

Linus Sundahl-Djerf, SvD:s fotograf, frågar om han får fotografera dem.

– Ja, jag menar vad ska folk säga, "titta, de har datorer"?

Det är här, på södra Manhattan, som allting började. George Soros hade nyss gjort sin vittberömda spekulationskupp mot den brittiska centralbanken, och den amerikanska aktiemarknaden var på väg in i en av historiens längsta "bullmarkets". Medan en ny högtrycksfront drev in över finansbranschen klev ett 27-årigt läshuvud ut från Harvard Business School. Mark Gorton, från New Jersey, hade spenderat gymnasieåren på fotbollsplanen och framför TV:n. Nu hade han collegeexamen från Yale, en elektroingenjörsexamen från Stanford, och hade under en tid utvecklat digitala modem för det amerikanska flygvapnet. Trots meritlistan hade han ingen aning om vad han skulle göra.

– När jag var klar i skolan frågade jag folk vad de tyckte att jag borde göra, och de sa att jag borde syssla med derivathandel. Jag som inte visste vad ett derivat var för något sa bara, "oh, ok", berättar Mark Gorton.

Han följde vännernas råd, och tog ett sommarjobb på Credit Suisse First Boston, på den tiden en av världens största investmentbanker. Han kastades in mitt i händelsernas centrum, på en avdelning som för bankens egna pengar spekulerade i räntepapper. "Prophandel", som det heter på finansslang. Mark Gorton blev kvar på CSFB, och började med tiden utarbeta nya handelsstrategier.

- Det här var före den datoriserade handeln och vi handlade statsobligationer. Det var enorma belopp, och gör du en affär där någon vill köpa statsobligationer för, säg 100 miljoner dollar, så är det lätt hänt att göra misstag som kostar dig en halv miljon. Jag har sett det hända, säger han.

Därför kan traderns tillvaro vara hård och stressig, men med tiden lär du dig marknadens alla intrikata mönster, hur en obligation rör sig i förhållande till en annan, eller en tredje. Men trots pengarna, och trots statusen, menar Mark Gorton, kan yrket lätt bli monotont.

- När du väl gjort det där varje dag i fyra år så blir du less. Även om du tjänar bra med pengar så inser du att det inte är ett intressant sätt att spendera dina dagar, säger han.

Det var mot den bakgrunden som Gorton började utveckla sina idéer. Han vill inte begränsas till enbart obligationer, utan också utnyttja de mönster som uppträder mot aktiemarknadens rörelser. Detta vann dock inget gehör i bankbyråkratin. Själv var han trött på slipsen, trött på att argumentera med cheferna, och efter fyra och ett halvt år på Wall Street gick Mark Gorton sin egen väg.

I februari 1998 grundades Tower Research Capital (TRC) i en gammal segelverkstad på Manhattans västsida. Block, rep och talja hängde ännu från taket, där stora segeldukar redan för 200 år sedan hissades de tre våningarna från markplan. Mark Gortons idé var att överföra värdepappershandelns principer till datorprogram, algoritmer, som därigenom skulle få samma roll som den uttråkade tradern. Information om marknadens priser och orderdjup skulle matas in i ena ändan, processas, och utifrån förprogrammerade instruktioner omvandla informationen till konkreta köp- och säljbeslut. Dessa skulle sedan automatiskt skjutas in på börsen. Den väsentliga skillnaden var dock att datorn, i teorin, kunde göra detta med 100-tals värdepapper samtidigt, långt snabbare än vad en människa någonsin skulle kunna hinna med.

Att genomföra planen var dock inte helt enkelt. Verksamheten krävde en direktuppkoppling mot börsen, men på den här tiden var det inte många mäklarhus som förstod vad det var TRC ville göra. Lösningen fann de hos en nätmäklare för privatkunder, och som kunde bistå med en direktanslutning till Nasdaqbörsen.

- Vi kopplade upp genom telefonjacket, och i lådan där telefonlinjen anslöt från grannhuset bodde det en ekorrfamilj. Det fanns inga serverhallar, ingenting sånt. Det var aldrig fråga om hur snabb din dator är, utan om du hade en dator överhuvud taget, för vi konkurrerade med killar som gjorde allt för hand, säger han.

Det gick bra. Den 10 oktober förra året spreds ett smått sensationellt rykte genom finansbranschen. Den välciterade bloggen Zero Hedge hade på morgonen uppmärksammat hur ett nytt mäklarhus på bara fem dagar hade omsatt 570 miljoner aktier. Det hade möjligen varit en ganska ointressant nyhet om det inte vore för att uppstickaren, Latour Trading, varit medlem på börsen i bara tre veckor. Snart spårades firman till samma adress som Tower Research Capital, och avslöjades som ett helägt dotterbolag. Därigenom fick också marknaden ett kvitto på att TRC ensamt kunde göra nästan fem procent av New York-börsens affärer.

Datoriseringen av aktiehandeln har skämtsamt beskrivits som nördarnas revansch. Kravet på renodlat tekniska kunskaper har tvingat löskokta finansvalpar med uppblåsta egon att lämna plats åt hackkycklingarna som faktiskt lärde sig något i skolan - ingenjörer, och programmerare. Tower Research Capital utgör inget undantag.

- När vi började hade vi ju ingen erfarenhet över huvud taget. Så vi anställde intelligenta människor som helt enkelt fick lösa problemen. Visst har vi anställt folk ur finansbranschen, men de mest framgångsrika tradinggrupperna startades faktiskt med enbart programmerare, och så tog vi det därifrån, säger han.

Strategin återspeglas också i bolagets lokaler, inrymda på tre våningar av en mindre skyskrapa på West Broadway. Det är långt från det finansiella distriktet. Här finns inga kostymer, ingen marmorentré, och egentligen inga direktörsrum med skrivbord i mahogny. Här finns dock ett kök, där personalen varje fredag träffas och lagar mat tillsammans. De anställda har fem veckors semester och kan utan tvekan tjäna över 100 000 kronor i månaden, plus bonus.

- Om du vill ha ett företag och attrahera första klassens programmerare, då kan du inte tvinga dem att bära slips. Vi sitter här hela dagarna och skriver på våra datorer, vi går inte direkt ut och träffar några kunder, säger han.

Turbanmannen i foajén styrker den bilden. Men att hitta bra folk är också en TRC:s största problem. USA är sedan länge för litet, och med parollen "hack Wall Street", letar TRC efter programmerare så långt bort som Indien.

Ungefär samtidigt som Latour Trading avslöjades på bloggen Zero Hedge, började likartade rykten gå i Stockolm. Under den tumultartade handeln i augusti hade ett helt nytt mäklarhus gjort närmare 4 procent av Stockholmsbörsens alla affärer. Spire Europe, hette firman.

Även om bolaget snart spårades till just Mark Gorton och TCR, hade lite språklig fantasi räckt för att lägga pusslet själv. Spire, Latour och Tower syftar i slutändan på samma sak.

- Spire (spira) är ju en tornliknande grej, men jag tror bara vi råkade ta det namnet av något konstigt skäl, säger Mark Gorton.

Konstigt eller inte, 2010 omsatte Spire 32 miljoner pund, motsvarande över 300 miljoner kronor, varav hälften blev ren vinst. Bara i Stockholm gör bolaget en vanlig dag nästan 20 000 affärer till ett värde av en miljard kronor. Det motsvarar knappt en transaktion per sekund, genom hela handelsdagen.

Exakt hur mycket Mark Gortons datoriserade värdepappersmaskineri omsätter, eller var de verkar, är inte offentligt. Att döma av hans uttalande rör det sig dock om en av världens största högfrekvenshandlare.

- Det började med Nasdaq-aktier. När det väl började fungera bra med aktier, började vi med terminer, räntepapper och valutor. I dag handlar vi på varje likvid elektronisk marknad.

Vad TRC gör i dag förblir dock en välborgad hemlighet. Klart är dock att det han och kollegorna gjorde från segelloftet 1998 hade varit omöjligt i dag, då konkurrens och ny teknik förändrat marknaden i grunden. Principen är dock densamma, att oavbrutet söka av världens marknader efter mönster, och suga varje tillgängligt öre ur de ineffektiviteter som ständigt uppstår.

– Man vill hela tiden hitta små fraktioner av marknaden där det går att tjäna pengar, och vi spenderar en hel del tid med att leta efter dem.

Efter fjorton år har Tower Capital Research 300 anställda. Högfrevkenshandelns guldår är sedan länge över, men industrin tycks ändå vara här för att stanna. Att det skulle bli så, var aldrig något Mark Gorton tänkte på från segelverkstan på 12:e gatan.

– Det är det som är grejen. Jag önskar idag att jag insett att det var början på en ny industri, att vi var pionjärer. Men vi visste inte det förrän det liksom hände. Vi höll på med det en tid, men berättade inte för någon. Vartefter tiden gick började vi höra om andra bolag, och insåg snart hur många det fanns där ute. Nu är det en hel industri, men på den tiden var det bara några killar som satt i ett rum och gjorde sin grej, säger han.