Det är en hel del avsnitt kvar i den HQ-såpa som på tisdagen bland annat bjuder på en handelsstoppad aktie, och ett överklagande av Finansinspektionens beslut att dra in tillståndet.

Huvudrollsinnehavare är tveklöst Mats Qviberg. Han slåss nu för sin framtid på den svenska finansscenen, och det verkar som om han själv tvekar kring om han kan få någon roll att spela där. Det är till stora delar Mats Qviberg som förutom att spela huvudrollen även har regisserat hela HQ. Det största ansvaret faller därmed på honom.

Just nu försöker han i första hand skylla över skulden på den tidigare vd:n Mikael König. Tveklöst är König också en av de viktigaste aktörerna, även om han säger sig ha gett ordentlig information till både Mats Qviberg och dennes mångårige parhäst Stefan Dahlbo. Och frågan är hur den informationen nått övriga styrelsen.

Mikael König var en av optionshandlarna på Götabanken när banken 1987 stod för den tidens i särklass mest uppmärksammade optionsskandaler, vilket renderade en förlust på 300 miljoner kronor. Hundhuvudet fick bäras av den avdelningsansvarige, men både Mikael König och de andra som fanns på avdelningen när affärerna gjordes försvann sedan från banken.

I samband med den förlusten hävdade optionskungen Olof Stenhammar att ”Det blir inga mer stora skandaler”. Hans Löwbeer, vd för Finansinspektionens föregångare Bankinspektionen, slog näven i bordet och krävde kraftigt skärpt kontroll.

Den lärdomen verkar i vart fall inte Mikael König ha tagit till sig i tillräcklig omfattning när han senare dök upp som vd för HQ Bank.

Om man får tro beskrivningen i Finansinspektionens rapport hade HQ Banks avdelning för riskkontroll en svag position i banken. Inspektionens beskrivning av det hela förefaller också helt rimlig. Och de värderingar som tradinggurun Fredrik Crafoord och hans gäng gjorde kunde leta sig hela vägen via styrelsen ut i kvartalsrapporter och bokslut.

Det går knappast att begära att alla i HQ:s styrelse ska kunna värdera komplexa derivatpositioner. Flera av dem går under epitetet styrelseproffs, inte optionsvärderingsproffs. Som styrelseproffs kan de däremot förväntas ifrågasätta värderingen och hur riskfunktionen fungerar.

Samma sak kan i allra högsta grad sägas om revisorn Johan Dyrefors från KPMG. Dyrefors, som nu fått öknamnet "Dyr för oss", uppges dessutom vara nära bekant med den ansvarige tradern Fredrik Crafoord. KPMG, som var i blåsväder även i Carnegie, har en hel del att stå till svars för när det gäller revisorns roll och ansvar.

Den sista kontrollinstansen är dock Finansinspektionen, som nu alltså tar till kraftigast möjliga ammunition. Att Finansinspektionens kritik är korrekt torde bara de mest hemmablinda kunna försöka blunda för. Skrivningarna kring HQ är till stora delar en både fascinerande och skräckartad läsning. Hanteringen av det hela kan däremot ifrågasättas.

I bästa fall lyckas Finansinspektionen sätta så pass stor skräck i marknadens aktörer att de blir mer noggranna med att hålla sig till regelverket. HQ-fallet visar att utgången annars kan bli förödande.

I sämsta fall skapar Finansinspektionen osäkerhet genom att under lång tid ge sken av att det inte är några större bekymmer, och för att sedan slå till skoningslöst. De som ska investera i bolag som lyder under Finansinspektionen kan i första ledet inte lita på att de får någon information om eventuella missförhållanden. Sedan löper de risken av att plötsligt få se sina tillgångar mer eller mindre konfiskeras.

Finansinspektionen lider sedan länge av hög personalomsättning och ersättningsnivåer som ligger vida under dem som ska granskas. Det skapar en osäkerhet kring kvaliteten på hur arbetet bedrivs. För att kompensera för detta verkar en ängslig Finansinspektion, som samtidigt till varje pris vill visa sig handlingskraftig, emellanåt påminna om vitrysk gränspolis. Den som har uniformen på sig, och kan peka på någon paragraf, bestämmer.

Ansvar kommer framöver att utkrävas, bland annat i form av stämningar och brottsutredningar. Och förhoppningsvis blir de långsiktiga effekterna mer verkningsfulla än de blev efter Götabankens optionsskandal 1987.